lördag, december 30, 2006

torsdag, december 28, 2006

One lucky motherfucker

Det var en gång en liten Alex som blev knäckt för att han missade några extrapass under julledigheten. Men snart kom han över det och riktade in sig på att njuta av ledigheten istället. Men så igår kväll började han med en kompis fila så smått på den där USA-resan han antagligen drömt om sedan han började kolla på Beverly Hills 90210 för femton år sedan. Och när han vaknade nästa dag, groggy efter att ha fått sova tio timmar för första gången på lääänge så hade chefen ringt. Plötsligt regnade arbetspassen över Alex, och eftersom han nu hade ett mål kändes det inte jobbigt att ta dem. Tänk vad fint det löste sig för lille Alex!

onsdag, december 27, 2006

Årets film?

Jag såg Children of Men två dagar på raken. Året är 2027, mänskligheten har varit infertil i årton år, influensapandemin slog slutligen till, kaos och krig har utbrutit och endast Storbritannien är någorlunda stabilt. Flyktingar från andra länder behandlas som djur och föses in i smutsiga ghetton.

Egentligen är storyn av standardmått, Clive Owen ska frakta en person från punkt A till punkt B och ingen de möter under resans gång går att lita på. Men storyn till trots är detta nog den bästa filmen jag sett i år. Främst på grund av stämningarna, musiken och fotot, det finns sekvenser som verkligen får mig att känna något, men även för att det här är den första filmen jag sett där jag får känna på hur det är att vara civilperson mitt i ett krig. I vanliga fall handlar det om soldater med vapen som krigar, men när Owen springer bland ruiner och är obeväpnad samtidigt som flyktingar runtom honom faller i kulregnet är det något nytt för mig.

Jag skulle så gärna vilja skriva om den vackraste scenen i filmen, den som visar att livet är starkare än något annat, men jag ska inte förstöra något. Så jag nöjer mig med: se Children of Men!

tisdag, december 26, 2006

Lycklig.se

Det är inte ofta jag länkar till andra sajter, kanske för att jag vill hålla kvar er här, men den här gången är det ett måste. Längtar ni tillbaka till den gamla tidens sajter, vill ni lära känna en skön snubbe? Besök då Per-Olof Eliassons hemsida. Det är värt det!




När drömmar försöker säga en något

Inatt drömde jag något lagom läskigt, nämligen om silverfiskar stora som möss som jag försökte suga upp med en bordsdammsugare som var alldeles för svag för att funka. Undrar om den drömmen möjligen skulle kunna betyda att det är dags att julstäda här hemma...

En söt julklapp

Den här bilden gjorde min polare åt sin tjej, tydligen besitter han helt andra kunskaper i photoshop än vad jag gör.

söndag, december 24, 2006

Dagens kvällstidningsord

Det här ordet såg jag i veckan i samband med en ny Britney Spears-utstyrsel. Visserligen har kvällstidningarna använt det förut, men det är så gött att det tål att återanvändas. Ordet ifråga är "sexdräkt", och jag tycker att det är hilarious att det finns speciella kläder att knulla i. Nu kanske ni säger "nej nej, 'sexdräkt' betyder kläder som är sexiga". Tyvärr har ni fel! En dykardräkt har man när man ska dyka, och därför har man en sexdräkt när man ska ha sex. Jag lyckönskar Britney, och hoppas att det var en bra dräkt som fyllde sitt syfte väl.

lördag, december 23, 2006

Kul Jul

Sådär, då var man hemma efter att ha firat jul med tjocka släkten. Jag skulle kunnat skriva en massa om hur mysigt det var, och hur kul det är att studera allt folk när de interagerar med varandra. Men det ska jag inte, för jag är så sjukt trött efter att ha varit uppe till fem imorse och kollat på hur mitt hjärtas lag Chicago Blackhawks piskade Toronto Maple Leafs med 3-1. Istället nöjer jag mig med att posta en bild från idag som säkert kan få upp julstämningen.

fredag, december 22, 2006

Någon kommer att bli tjock i jul

Här ser ni min julklapp från OKQ8, samma som förra året: 1kg choklad. Och med tanke på att jag bor i ett enmannahushåll lär alla praliner åka samma väg.

Sedan ska vi inte snacka om hur billig presenten är i förhållande till vad direktörer och andra inom företaget tjänar, det kapitalistsnacket tar vi en annan gång. Jag är trots allt en hycklare, eftersom jag gärna köper skitsnygga, billiga kläder på H&M Storgatan.



Wanna fuck you in the ass

Många av er har säkert redan sett den här reklamsnutten, men den tål att ses igen.


Därför knarkar Pete Doherty

Man har läst spaltmeter med skvaller om Pete Doherty, hur han ställt in konserter, åkt dit när han spelade drogad i Sverige, farit in och ut ur behandlingshem m.m., och nu förstår jag äntligen varför. Tänk, jag trodde att det kanske hade något med hans uppväxt att göra eller så. Men svaret är hur enkelt som helst. Jag lyssnade på Babyshambles för första (och förmodligen sista) gången idag, och det var då alla bitar föll på plats. Om man har ett så dåligt band är det inte konstigt om man måste fly verkligheten med massor, massor och åter massor av neråttjack.

torsdag, december 21, 2006

En fördom mindre

Jag, och kanske fler med mig, har tänkt att kroppsbyggare har alldeles för tajta kläder för att de ska kunna gå omkring och spänna sig och framhäva sina muskler. Fast jag tänkte lansera en alternativ teori nu, och det är att de helt enkelt inte hunnit uppdatera sin garderob sen de började växa på bredden.

Det är nog lätt hänt att man inte tänker på att man har blivit större och går i samma gamla kläder som man hade på sig innan man började träna, eller så smäller man så mycket pengar på kostillskott att man inte har råd med nya, större kläder.

Så nästa gång ni ser en fyrkantig människa på stan som skulle behöva lite större tröja, skänk en tanke av medlidande och tänk att den personen kanske inte inser hur den ser ut - eller inte kan göra något åt det. Sedan har vi de riktigt stora monstren som inte ens kan hitta kläder som passar, vilket inte kan vara lätt det heller.

Fast nu har jag varit lite för snäll, det kanske är juletiderna som påverkat mig? Egentligen borde jag komma på något elakt att skriva, men jag sparar det till nästa gång...

onsdag, december 20, 2006

Ett kärt återseende

Rubriken åsyftar att jag börjat komma närmare mina drömmar igen. Alltså inte gällande vad jag vill bli och så, utan sådana drömmar man har på natten. Och det är något som är riktigt skönt med att drömma. Det har varit mycket stress, snus och annat senaste tiden så jag har aldrig fått sova ordentligt. Dessutom misstänker jag att ett överdrivet nikotinintag gör att jag ständigt går runt och är milt drogad, så att jag skurit ner rejält på snusandet de senaste dagarna har nog också hjälpt till.

Hur som helst, den starkast bidragande faktorn till att jag kommit ihåg mina drömmar de två senaste dagarna (för drömmer gör man alltid, bara att man inte alltid minns dem) är nog att jag somnat om en extra timme efter att jag vaknat med starkt ljus fallande in genom fönstret. Det är i alla fall då jag brukar minnas mina drömmar bäst, det blir nästan som om ljuset belyser de dunkla drömmarna och gör att de blir mer intensiva.

I vilket fall har det känts bra, även om det har varit äventyrsfyllda och smått läskiga drömmar. Utan snuset och med möjligheten att ta sovmorgnar för första gången på länge känns det lite som om man börjar bli sig själv igen.

måndag, december 18, 2006

Det är lätt att räkna ut sina utgifter....

... ta bara inkomsten och lägg till 10%. Det är inte jag som kläckt citatet, så jag tänker inte ta åt mig äran. Stämmer i alla fall äckligt bra in på mitt liv.

Att göra en George

Okej, mina beräkningar säger mig att mina underkläder inte kommer att räcka tills jag tvättar. En variabel som påverkar den kalkylen är att jag inte ens bokat en tvätttid än...

Hur som helst, vad gör man? Jag är lite för anal för att vända ut och in på de använda boxershortsen och använda dem några dagar till. Det ekonomiska vore att tvätta upp ett par stycken för hand så man klarar sig några extra dagar. Fast det absolut lyxigaste vore att köpa nya! Får väl se hur det blir, för hur rolig Joey än är så tänker jag INTE gå kommando mitt i den skånska kvasivintern (som börjat ta sig så smått).

söndag, december 17, 2006

Fet filmplansch

Här kommer en poster som verkligen fick mig att haja till, vilket inte händer ofta eftersom filmplanscher för det mesta följer samma mall. Dock vill jag avråda alla från att se filmen, ettan sög nämligen rätt så ordentligt och uppföljare brukar sällan vara mycket bättre.

lördag, december 16, 2006

Äldre än min e-mail

Ungefär för tio år sedan, någon gång på forntiden och när internet fortfarande hade nyhetens behag, skaffade jag e-mailadressen alexkarlsson26@hotmail.com. Varför just det numret? Tyvärr har jag inget fyndigt svar mer än att det förmodligen var tjugofem stycken innan mig som velat ha adressen alexkarlsson@hotmail.com.

Varför kom jag då att tänka på min klassiska hotmailadress nu? Jo, för att när jag skaffade den var "26" bara två siffror. Nu, i lite mindre än två månader till, så kommer det talet att vara min ålder. Tjugosex kändes så avlägset för tio år sedan att jag knappt tänkte på det, men nu är jag redan där. Det har nästan gått lite för fort. Och om ett litet, litet tag kommer jag att vara för evigt äldre än min första e-mailadress. Funny.

torsdag, december 14, 2006

Coolaste datorn!

Då var det dags för den fräckaste datorn jag någonsin sett, skräckfilmsälskare som man är:

Alex - EON: 1-0!

Jag blev ordentligt knäckt när det i ett par månaders tid började dimpa in elräkningar på över 300kr, vilket ledde till att jag mesade ur och började stänga av alla mina prylars standby-lägen när jag inte var hemma. Det är mycket möjligt att det funkade, för den här månaden damp det istället ner ett UTbetalningskort på 280kr. Tjohoo!

måndag, december 11, 2006

Ur askan i elden

Jag trodde att cashguarden (slutet pengasystem) på macken skulle vara en välsignelse. Inga fler rån, och så skulle jag slippa ta i alla smutsiga mynt som kunden själv stoppar i maskinen. Nu, ett och ett halvt år senare, börjar jag längta tillbaka så smått till hur det var förr. Om jag tjänat en krona för varje gång jag fått säga till folk som räcker mig mynt "kan du vara snäll och lägga dem där istället?" skulle jag, mina barn OCH mina barnbarn vara mångmiljonärer.

söndag, december 10, 2006

Kassaetikett, lektion tre

Snälla, om ni ska låna bilpumpen på en mack, säg i så fall något i stil med "jag vill kolla luften" eller "jag vill pumpa däcken". Hur korrekt det än är kan jag nämligen inte rekommendera det jag hörde från en kund idag: "jag vill kontrollera ringtrycket". Jag fick genast associationer till inkontinensbesvär och smygfisar. Men det är kanske bara jag...

lördag, december 09, 2006

Lördag kväll...

...och ett par timmars vakenhet innan det är dags att sova. Imorgon är det jobb från kvart i åtta till halv fem, så jag får snart gå och lägga mig om jag inte ska vara helt död imorgon.

Jag har bloggat lite mindre än jag brukar senaste tiden. Ibland tar livet mer tid, är mer roligt och lockar mer till att leva det än att skriva om det. Jag har hunnit med att göra en massa saker den här veckan, fast ändå inte haft så stor lust att skriva. Nåja, det går väl upp och ner precis som allting annat.

På en front, den som kanske är den viktigaste, har det i alla fall hänt massor. Jag brukar inte vara vidskeplig, men just den här gången känns det som man inte vågar skriva för mycket om det. Dels för att inte ta ut något i förskott, dels av rädsla att sabba det. I vilket fall känns allting lite finare än vad det gjort på ett bra tag...

Wii

På allmän begäran kommer ett kort omdöme. Det var en spännande känsla att stå där i den överfulla spelbutiken vid tolvslaget, och om man kollade på klientelet kunde man faktiskt känna sig lite mindre nördig än vad man gör i vanliga fall.

Såhär i efterhand inser jag att mina förväntningar kanske var för höga. Det är inte säkert att Wii är guds gåva till mänskligheten, men det är i alla fall ingen tvekan om att den nya kontrollen är förbannat kul. När vi spelade Tennis blev jag såväl svettig som fick ont i armbågen, man kan liksom inte låta bli att svinga lika hårt som man skulle gjort om man spelat på riktigt. Högtalaren i kontrollen ökar känslan eftersom man hör ett ljud från den när man slår till bollen. Boxning var också medryckande, tänk er själva att stå med en kontroll i var hand, slåss som man skulle gjort på riktigt och se hur figuren på tv:n gör likadant. Om det kommer ett välgjort Punch Out från Nintendo kommer det att bli svårt att inte köpa ett Wii. Bowlingspelet visade hur pass avancerad kontrollen är, eftersom man till och med kunde skruva klotet!

Sedan får man även komma ihåg att detta bara är början, gränserna för vad utvecklarna kan ta sig för med spelkontroll och spelkänsla har verkligen flyttats fram med Wii-motens intåg. Det ska bli riktigt spännande att se vad som kommer framöver.

torsdag, december 07, 2006

Wii, inatt är det dags!

För den som har lyckats missa det så släpps Nintendos nya konsol Wii inatt, och jag har sådan tur att en av mina homies ska tjacka en när klockan slår tolv. Detta innebär att jag kommer att få vara med och pröva den nya, rörelsekänsliga kontrollen. Jag inser att vissa av er inte förstår hur stort det här egentligen är, så jag ska försöka förklara.

När Hitler gick in i Polen insåg säkert många att något stort var på gång, men jag tror inte att särskilt många kunde ana konsekvenserna och allt det fasansfulla som skulle följa sedan med andra världskriget, förintelsen och så vidare. Det är först i efterhand som man har insett hur stor betydelse det skulle komma att få. Tänk likadant med Wii. Många tycker att det är en stor grej, men det kan mycket väl vara så att den här konsolen blir den som omdefinierar spelandet gör ett gigantiskt avtryck i spelhistorien. Och om så blir fallet kommer det att vara kul att kunna berätta för barnbarnen att jag var med och kände på den när den släpptes.

onsdag, december 06, 2006

Dreams can come true

Jag la precis in en beställning på spelet jag suktat efter. Va, var jag så knäpp att jag la ut två papp på en Playstation Portable? Nix, som tur är har jag en megaschysst polare som sagt att han lånar ut sin PSP åt mig så att jag kan spela spelet - tack för det Dude!

Planen är att jag ska ha spelet över "jullovet" (vi har ju såklart hemtenta som ska vara inne i början av januari), ligga varje kväll i sängen och försvinna in i en magisk värld. Förhoppningsvis blir det något som liknar den finaste julen jag minns. Året var 1993, jag låg sent på kvällarna och lyssnade på min första skiva (Meatloafs Bat out of Hell II) på min första cd-spelare samtidigt som jag läste Stephen Kings Köplust.

Jag brukar inte känna någon större julstämning, men jag drabbas alltid av skön nostalgi när jag tänker på de där mysiga vinterkvällarna då jag låg i min egen värld och bara hade det gött. Förhoppningsvis kan julen '06 bli lika skön med Vice City Stories på PSP:n och låtar som Foreigners I Want to Know What Love Is på spelets soundtrack.

måndag, december 04, 2006

Dagens citat 2

Jag läste precis ett citat som berörde mig, så här kommer det:

"Passion. It lies in all of us. Sleeping...waiting...And though unwanted...unbidden...it will stir...open its jaws, and howl. It speaks to us...guides us...Passion rules us all. And we obey. What other choice do we have? Passion is the source of our finest moments. The joy of love...the clarity of hatred...and the ecstasy of grief. It hurts sometimes more than we can bear. If we could live without passion,maybe we'd know some kind of peace. But we would be hollow. Empty rooms, shuttered and dank...Without passion,we'd be truly dead"

Efter att jag läst det kollade jag upp var citatet kom ifrån. Döm om min "glädje" när jag upptäckte att det var från Buffy the Vampire Slayer!!! Jaja, jag tänker inte vara så pass pretto att jag inte postar det av den orsaken, så håll till godo...

Ledig långhelg och en liten upptäckt

Aah, vad bra jag mår efter att ha varit ledig fredag till måndag - det var verkligen något jag behövde! Julfest med jobbet i fredags, mys i princip hela lördagen och söndagen, träffade en kompis på kvällen och idag har jag extremfyndat på H&M Storgatan, varit på terapi och hunnit träna. Och inte nog med det, jag tror att jag har kläckt ett kriterie för hur man ska kunna veta att man vilat upp sig ordentligt också. När det känns som evigheter sedan man gjorde något jobbigt, när man nästan glömt vad man höll på med i skolan för en halv vecka sedan; det är då man kan vara säker på att man slappnat av psykiskt och är redo för att ta tag i saker igen!

lördag, december 02, 2006

Julfest 06

Jag skulle vilja skriva av mig om den årliga julfesten med jobbet som var igår, men jag känner att det kommer att bli svårt att förmedla känslan. Förfesten var i alla fall helt okej, med kompisarna på jobbet och massor av jordgubbsshots. Dessutom lockade vi dit en vi känner från en av de andra mackarna som vi fyllde så pass mycket att han blev så full som man egentligen inte kan bli, och fick åka hem tidigt från julfesten efter att ha lyckats med ett och annat som ska förbli osagt. Julfesten ja, det är den jag måste försöka mig på att förklara.

Vi brukar hålla till på Big Bowl, vilket är en skön tradition. Nu var det någon slags enorm julfest ute i mässhallarna med nästan 2000 människor, där vi vallades in genom en rad sammanlänkade hangarliknande rum med garderober, glöggbord, dansgolv, uppdukade middagsbord framför en jättestor scen och så. Jag var kanske inte på humör, men det var något som kändes så opersonligt, djuriskt och äckligt med att fösa ihop så mycket människor i rad efter rad efter rad efter rad av identiska bord, identiska dukar, identiska stolar och identisk stämning. Sedan skulle artister som Tityo, Anders & Måns, Hipp-hipp, Peps med flera underhålla oss. Om det inte varit för att Timbuktu kom på slutet och fick mig att dansa på stolen kunde jag lika gärna stuckit matkniven i strupen för att slippa undan. Sedan blev det en timmes dans bland allt fullt folk innan vi slutligen flydde fältet.

Sedan blev det en sådan där avslutning som kan rädda en hel kväll. Ett par av oss satt kvar på Brogatan vid Triangeln, den enda puben i Malmö jag känner till som har öppet till tre. Jag hade aldrig varit där innan, men det var så skönt att sitta och prata om seriösa saker över en öl med en bra människa att tiden bara flög iväg. På något sätt blev det raka motsatsen till allt det opersonliga i hangarerna tidigare på kvällen. Innan jag lämnar Brogatan måste jag tipsa om att jag nog aldrig sett så många tjejer med egen, skön stil på ett och samma ställe, vilket även det stod i skarp kontrast mot julfesten.

Till sist stängde brogatan, vi blev tvungna att ta en taxi till platsen för förfesten för att hämta cyklarna, och man skulle kunna tro att allting slutade där. Men icke, när jag och polarn cyklade saktade vi in bredvid en bilolycka och blev stannade av en polis med ett svärd (!) i handen. Han trodde cykelbanan vi cyklade på var en trottoar, men var storsint nog att be om ursäkt (trots att jag inte hade några lampor på cykeln). Det var nice när man väl var hemma och kunde sätta på lite musik, för det kändes lite som om jag hade varit med om en sådan där kväll som vissa har på film; en natt där allt möjligt händer.

Vem behöver julpynta...

...när trädet utanför mitt fönster på femte våningen ser ut såhär?

Dagens låttext

En enda sak är säker
och det är livets gång;
att allting vänder åter
att allting börjar om
Och fastän våra röster
ska mattas och förstummas
ska nya röster sjunga
ska nya röster sjunga

När vi har blivit gamla
och vårt hår har blivit grått
när livet börjar mörkna
och dagarna har gått
när våra kroppar kroknar
och våra steg blir tunga
ska nya röster sjunga
ska nya röster sjunga

Sångerna om frihet
om rättvisa och fred
sångerna om folket
som aldrig kan slås ner
sångerna om kärlek
som aldrig kan förstummas
ska nya röster sjunga
ska nya röster sjunga

Och du och jag ska sitta
vid fönstret i vårt hus
och ta varandras händer
i vårens klara ljus
Och utanför på gatan
där vindarna är ljumma
ska nya röster sjunga
ska nya röster sjunga

Sångerna om frihet
om rättvisa och fred
sångerna om folket
som aldrig kan slås ner
sångerna om kärlek
som aldrig kan förstummas
ska nya röster sjunga
ska nya röster sjunga

Så segrar inte döden
fast åren har sin gång
Så stannar inte tiden
Den börjar bara om
För sångerna om livet
som aldrig kan förstummas
ska nya röster sjunga
ska nya röster sjunga
Ja, sångerna om livet
som aldrig kan förstummas
ska nya röster sjunga
ska nya röster sjunga

torsdag, november 30, 2006

Fint

Då har jag äntligen fått upp mitt tyg som jag köpte i somras. Men jag tycker inte att jag varit så långsam, förr i tiden skulle det tagit mig minst ett år!



You've got to see it to believe it

Jag har postat snyggaste skivomslaget och en del andra "bästagrejer" tidigare. Nu har det blivit dags för den i mitt tycke grymmaste skateboardåkaren någonsin, han är helt outstanding. Jag vet att många inte bryr sig om sporten, en del kanske till och med tycker att den är fjantig. Men ta två minuter till att se det här klippet, jag har svårt att tro att ni inte blir imponerade. Jag är nog till och med så säker att jag kan sticka ut hakan och lova tio kronor till de som inte blir nöjda - ge mig ert namn, bankkontonummer och en motivering till varför klippet sög så sätter jag in pengarna! Om inte annat kommer ni att kunna verka lite allmänbildade och kunna namedroppa Rodney Mullen om sporten skulle komma på tal någon gång i framtiden.


tisdag, november 28, 2006

November är en kall månad...

...för en insekt. De senaste två dagarna har jag sett en liten nyckelpiga på golvet i min lägenhet, utan någon som helst kraft och med ena vingen utfälld till hälften. Oftast har den legat på rygg, till synes död, och jag har pillat över den på rätt sida bara för att hitta den på rygg någon annanstans. Till slut stod jag inte ut med att se den längre, det kändes bara som en tidsfråga innan den skulle dö. Jag kanske borde ha varit snäll och gjort slut på den, istället öppnade jag fönstret och la nyckelpigan på fönsterbrädet. Jag tänkte att det kanske skulle bli finare för den att dö i naturen där den kommit ifrån, istället för på ryggen i en miljö den inte hör hemma i. När det är dags för mig vill i alla fall jag helst inte dö i ett sjukhus, hellre hemma med de som står mig nära. Fast det lär bli på rygg.

Vill ha!

Prequeln till ett av de tre bästa spelen jag någonsin spelat (Grand Theft Auto: Vice City) släpptes för en månad sedan. Problemet är att det bara finns till Sonys bärbara konsol PSP som jag inte äger, och det är inte rimligt att lägga ut 2000kr bara för att få spela ett enda spel. Så tills vidare får jag kolla på trailern och längta...


måndag, november 27, 2006

Tick tack, tick tack

Igår kom det in en ganska överviktig man i femtioårsåldern på macken och köpte standardmjölk, Red Bull, choklad och cigaretter utan filter. Inte nog med att det mesta var onyttigt, att ciggen saknade filter och mjölken var av standardtyp var liksom bara kronan på verket.

Å ena sidan kändes det trist att killen kanske inte skulle få se sin sextioårsdag, å andra sidan är det skönt med människor som löper linan ut och njuter istället för att bry sig om konsekvenserna. För man kan ju faktiskt bli överkörd i övermorgon, och då spelar det ingen roll hur nyttig man varit.

lördag, november 25, 2006

Städhjälp

Hur lyckas man få energin att städa hela sin etta på mindre än en timme på en lördagkväll? Jo, det är enkelt: om man egentligen måste plugga ter sig precis allting annat mycket roligare. Så därför har jag fått gjort en hel del idag, bland annat har jag tränat, spelat tv-spel, städat, badat och nu tänkte jag göra lite lax. Synd att man inte har hemtentor lite oftare!

Fast något säger mig att jag kommer att ångra det här när jag kommer hem från jobbet halv fem imorgon och måste läsa in mig och skriva allt på en kväll. Fast det är lugnt, jag har fixat det så många gånger att jag vet att det kommer att gå vägen igen.

torsdag, november 23, 2006

Blowin' on the bus

Idag, på vägen hem från Lund i en fullpackad buss, plockar jag fram mitt Nintendo DS för att lira lite Wario Ware Touched. Jag väljer en ny serie minispel som jag inte testat än, och i introt visar det sig att alla styrs genom att man blåser in i den lilla mikrofonen som sitter mellan skärmarna. Då blir det läge för att jag ska ha en liten överläggning med mig själv: "Kommer inte folk att tycka att jag verkar vara en idiot, en vuxen man som sitter på bussen och blåser in i sitt tv-spel?" Fast ganska snart kommer jag fram till att man ska göra sådant som känns jobbigt för att bättra på karaktären. Dessutom bor det en liten exhibitionist inom mig som ibland vågar komma fram.

Så jag spelar, och har jätteskoj. Världen kretsar faktiskt inte kring mig även om jag ofta vill tro det, så det kan hända att ingen av alla de som satt runtomkring märkte att jag höll upp DS:et framför ansiktet och blåste på det för fullt. Eller så lade de märke till mig. Hoppas i så fall att de hade lika skoj som jag.

onsdag, november 22, 2006

Dagens löpsedelsord

Jag brukar ofta störa mig på kvällstidningarnas löpsedlar. Mest för att de ansvariga bakom dem (och de bakom tidningarna som löpen ska sälja) inte har några moraliska spärrar över huvud taget när det gäller att sälja så många ex som möjligt. Men en sak med löpsedlarna som roar mig lika mycket som de stör mig är att de som gör löpen verkar få någon slags provision efter hur många nya ord de kan komma på. Det ploppar hur som helst upp ett par stycken per vecka, dagens är Hångelbråk. Visst, ett fullt legitimt ord, men lik förbannat har jag inte hört det förut (och så låter det töntigt).

Ett av mina favoritord någonsin är från ett sommar-OS för några år sedan: Bikiniattack, och uppkom när någon svensk politiker uttalat sig negativt om kvinnliga volleybollspelares alltför små matchdräkter. Annars är det roligare att föreställa sig vilka ytterligare betydelser dessa orden kan ha, till exempel att någon attackerar någon annan med en bikini.

Nåja, jag återkommer kanske om det finns något annat ord eller löpsedel som stör mig igen. Hångelbråk, suck...

Hockeyeftertanke

Igår läste jag en artikel om åldermännen i NHL, de som spelar än fast de ligger runt fyrtiostrecket. Jag kände igen vartenda namn från runt 94 när jag spelade NHL '94 till Super Nintendo i sjukt stora mängder (jag spelar det fortfarande, men det får bli ett annat inlägg). Chris Chelios är en av mina stora hjältar, han har varit kapten för mitt favoritlag och håller på än fast han är 44. Så där satt jag, på bussen till Lund, medan minnena kom tillbaka. Och så kollade jag på sidan bredvid, där jag inte kände till alla namnen bland de nya förmågorna i räddningsprocenttopplistan för målvakter.

Och då fick man den där känslan, när man vet att man kommer att bli gammal.
Visst, det vet man all the time. Men jag menar när man verkligen vet. För de här NHL-"gubbarna" var ungefär i min ålder när jag började intressera mig för dem i NHL när jag var sådär tretton år gammal. Och om tretton år till kommer jag att vara lika gammal som veteranerna jag läste om i artikeln. Och om ännu ett antal år kommer jag att vara sjuttio och försöka förklara storheten hos spelarna jag beundrade för barnbarn som kanske kommer att ha sett några Foppa-highlights (men antagligen inte kommer att ha en aning om vem Chris Chelios var).

Undrar vad man ska göra för att inte hamna där? En sak har jag i alla fall lovat mig själv, och det är att jag inte ska låta några snorungar piska mig i NHL 2050 till Playstation 37 även om jag behöver rullator för att ta mig till tv-spelet.

tisdag, november 21, 2006

Återvinning?

Vad gör man om man har slut på snus och halvt om halvt bestämt sig för att inte köpa en ny dosa på ett tag? Jo, om man hittar en dosa på skrivbordet med tre förbrukade portionsprillor i kan man torka dessa och sedan försöka njuta av dem så gott det går. Och visst går det, för använt snus är bättre än inget snus alls!

Ps. Don't try this at home.

måndag, november 20, 2006

Back in attack!

Jodå, igår vid sju kom man tillbaka från stugvistelsen, mer eller mindre exakt två dygn efter att man lämnat stan. Det som hände var (icke i nämnd ordning): pokerspel, skitsnack, massor med mat, några kast med fiskespöt, timmar och åter timmar av multiplayerspel med fyra DS:ar och ett kraschlandat radiostyrt flygplan. Det är intressant hur de två dygnen kan sammanfattas med en enda mening, samtidigt som de få orden betyder så mycket mer. Jag skulle kunnat göra en lång utläggning om hur skönt det är att komma bort, och hur det inte spelade någon roll att man gjorde samma saker man brukar göra hemma på en annan plats än den vanliga. Fast jag nöjer mig nog med att tacka sällskapet och konstatera att det kändes som en grym semester inklämd på två dagar!

För spelnördarna kan jag säga att vi lirade DS i multiplayer mellan två bilar när vi körde upp, samt att vi låg i varsitt rum när vi skulle sova och spelade mot varandra.

Och nej, fast jag tog med mig skolgrejerna blev det inte något gjort på den fronten...

Filmnörderi


fredag, november 17, 2006

Taking a break

Så, då ska man iväg på fisketur i nordöstra Skåne över helgen (trots att jag inte fiskar, men det ska bli trevligt att bo i stuga och ha kul med polarna). Det finns sånt jag kommer att sakna massor, annat jag inte kommer att sakna alls, fast i slutändan är det nog nyttigt att komma ifrån allting ett tag.

Hur jag ska klara mig utan dator? Äsch, om jag fixar't en vecka på Roskildefestivalen kommer detta nog också att funka. Dessutom har vi ju med oss fyra Nintendo DS, så helt tekniklös blir man inte! Nu är bara problemet hur jag ska hinna med allt skolarbete som ska göras över helgen? Nåja, om jag tar med böckerna så fixar säkert det sig...

onsdag, november 15, 2006

Limbo

Taken from the original meaning, in colloquial speech, "limbo" is any status where a person or project is held up, and nothing can be done until another action happens.
Limbo är en bra beskrivning av var jag befinner mig kärleksmässigt. Det är tungt att vara fast någonstans mellan minnen man vill tillbaka till och en framtid som man inte vill vara en del av. Samtidigt är det inte någon annan än jag som kan ta mig ur vaakumet jag befinner mig i. Det vore skönt om något kunde hända som gjorde att jag slutade sväva mellan himmel och helvete, men tills vidare är jag fast i ingenting.

Bäst före: för länge sen

Ikväll på after worken berättade min polare något som jag inte trodde var sant. Han och hans dåvarande flickvän stekte för inte så länge sedan en fryst fläskkotlett som hade gått ut. Hur gammal den var? Fyra år. Fyra. Plasten hade gått sönder lite, så de fick skära bort en del skrumpna bitar. Men han åt den och lever än idag (så även flickvännen). Vad det är ett bevis på är jag inte riktigt säker på...

tisdag, november 14, 2006

Utvecklingsstörd katt

Idag är jag så förbannad att jag inte har lust att skriva någonting, så ni får hålla till godo med en bild från mina arkiv som jag snubblade över igår.



måndag, november 13, 2006

Respektera tv-spel

Jag vet att det finns många som ser ner på tv-spel, så här kommer ett 1.5-minutersförsök att visa att tv-spel är en kulturyttring lika mycket värd som andra konstformer: Killer 7, det närmsta ett tv-spel någonsin har kommit David Lynch.


Att göra slut

Jag är inte säker på om jag skrivit om det här förut, men att jag fortfarande går och funderar på det betyder att det tål att tas upp igen. För ett par månader sedan tog det nämligen slut, och det kan fortfarande kännas tungt - speciellt när man blir påmind om den andra hälften. Det kändes helt enkelt inte rätt längre. Det som en gång i tiden hade varit så bra och fått mig att känna så starka känslor var inte längre detsamma. Allting gick på rutin, magin från förr saknades och fast jag ville fortsätta för att jag alltid gjort det kunde jag helt enkelt inte uppbåda det som krävdes för att hänga kvar. Så nu lever vi var för sig. Naturligtvis snackar jag om Cityakuten. Efter tolv (eller var det tretton?) säsonger bestämde jag mig för att det var dags att gå vidare. Jag har kvar minnena från när Carter, Greene, Lewis, Benton och resten av det gamla gardet höll ställningarna. Ibland får man nöja sig med det och inte försöka hålla något vid liv med konstgjord andning.

söndag, november 12, 2006

Världens bästa korrekturläsare

Okej, jag vet att jag är en besserwisser (and damn proud of it too). Ibland försöker jag lägga band på mig men den här gången gick det helt enkelt inte, för en artikel i onsdagens Metro innehöll inte bara ett utan två knäppa fel. I det fina syftet att hindra kvinnor från att operera brösten i onödan ägnar man ett helt uppslag åt fenomenet misslyckade bröstoperationer. Ni ska veta att en kvinna "kom tillbaka från Baltikum efter en bröstförstoring med två kompressorer kvar i brösten"... En bildtext säger också att "Allt fler som opererar sig har bristande utbildning och saknar läkarlegitimation". Nu är jag visserligen bara lekman, men är det inte de som utför operationen som ska ha utbildningen?

Är man gammal nu? (del tre)

Jag har skrivit om hur jag blev mobbad av min trettonåriga systerdotter för att hon tyckte min mobil var mossig, och idag var det dags igen. Jag drog ett i mitt tycke roligt skämt om att muséet hade ringt och frågat om de kunde få min mobil, men att jag hade sagt att jag tyckte om den och gärna ville behålla den ett tag till. Problemet var bara att min systerdotter trodde att jag menade allvar...

Fast i och för sig hände det något annat roligt som jämnade ut ålderssegregeringen lite. Jag tvingade min snart sextioåriga mamma att köra lite Wario Ware: Touched! på min DS Lite, och inte nog med att hon tyckte det var kul att köra minispel; till slut fick jag ta spelet ur handen på henne för att hon skulle lägga av. Respect!

lördag, november 11, 2006

Ode till mitt pennskrin

Den här bilden tog jag för flera veckor sedan, eftersom jag ville föreviga mitt kära pennskrin innan det faller sönder helt eller bli kvarglömt någonstans. Tro det eller ej, men det har hängt med i grundskola, gymnasie och universitet i över femton år. Och därigenom har det funnits längre vid min sida än de flesta av mina kompisar och definitivt längre än någon kvinna. Tänk om det kunnat tala, undrar vilka historier det berättat då? Det hade ju antagligen ett eget liv innan jag fick det av mina kusiner i serbien med. Nåja, nu har jag förhoppningsvis en virtuell bild som kommer att leva kvar lika länge som jag, så även om pennskrinet försvinner någonstans kommer jag att kunna beundra det.

Rolig kuriosa 1: Pajero betyder typ "runkare" på spanska, något Mitsubishi inte tänkte på när de namngav sin jeep

Rolig kuriosa 2: Busslinje 171 är mitt vanligaste färdmedel till och från Lund, något jag inte hade en aning om under de första tio åren jag hade pennskrinet

torsdag, november 09, 2006

Skönt att vara världens smartaste

När jag kom hem från Lund idag och gick av tåget glömde jag såklart mitt paraply och matkasse, fast när jag kom tillbaka till tåget var det helt tomt (sånär som på mina kvarglömda saker som jag kunde se genom fönstret). Ingen tågvärd, ingen lokförare. Så jag gick till skånetrafikens kundtjänst bredvid och frågade om de kunde öppna tåget åt mig. Det kunde de inte, utan skickade vidare mig till hittegodsavdelningen. Fast de kunde inte heller öppna, utan skickade mig att leta efter en SJ-värd. När jag väl lyckats hugga en sådan sa de att de inte har hand om pågatågen, utan att jag tydligen skulle tillbaka till skånetrafiken igen.

Jodå, när det rörde sig om pågatåg var det skånetrafiken som hade hand om det hela, men de på kundtjänsten hade inga nycklar så jag var tvungen att hitta en skånetrafiktågvärd. Som tur var gick en förbi precis utanför som jag sprang ifatt, men hon skulle gå på ett annat tåg och hann inte hjälpa mig. Istället pekade hon ut två andra tågvärdar som jag lyckades springa ikapp och stanna. Och om ni orkat hit är det nu poängen kommer, för de frågade mig om jag hade tryckt på "öppna"-knappen, den som sitter bredvid dörren...

Nej, det hade jag inte gjort, för jag visste inte ens att den existerade. Så när de följde med och jag tryckte på knappen gled dörrarna snällt isär. Kul att jag inte tänkte på det till att börja med.

tisdag, november 07, 2006

Ett trapphus

Precis som jag brukar sprang jag fem våningar upp när jag skulle till föräldrarna och käka middag innan ikväll, nyttigare och roligare än att ta hissen. Och det är alltid samma sak. Jag bodde hos mina föräldrar i ett halvår förra hösten efter att jag flyttat isär från min sambo och inte hittat en egen lägenhet än. Och varje gång jag springer i det där trapphuset är det som om tiden har stått still, som om det fortfarande är 2005. Allt som omgärdar mig är trappor, betong, järn och en bekant, smått unken doft av dålig luft.

Och fast jag inte ber om det känner jag mig precis som jag gjorde då, varenda gång. När jag brukade springa uppför de där trapporna hade jag nästan alltid någon annan i tankarna, det där lilla rummet mina föräldrar var så snälla att låta mig bo i var bara en mellanstation på vägen till det jag verkligen ville till; det som jag på sätt och vis alltid var på väg till. Det måste ha hänt så många gånger att den där trappuppgången alltid kommer att ge mig samma känsla av längtan och förväntan, vissheten om att jag bara är en kort resa genom mörkret från någon som väntar på mig.

Det är så mycket som hänt sedan dess, i bakhuvudet vet jag att det är känslan som finns kvar och att verkligheten inte ser ut som den gjorde då. Men det är spännande hur verkligt någonting kan kännas i fem våningar, under ett par hundra trappsteg. Undrar om tiden alltid kommer att stå still när jag befinner mig där.

Dagens värdelösa vetande

Det finns säkert många av er som hört den underbart svängiga låten Var ska vi sova inatt som med dansbandet Perikles hjälp drabbade Sverige någon gång i början av nittiotalet. Jag är naturligtvis stolt ägare av cd-singeln som även innehåller en hiskelig dansremix av låten. Men, med hjälp av den mästerliga franska splatterslashern Switchblade Romance (det är en lång historia) har jag fått reda på att Perikles inte gjort låten från början, utan att det är en cover. Ricchi e Poveri står för det italienska originalet Sará pérche ti amo som spelades in redan på åttiotalet och nästan svänger ännu mer. Visst känns era liv en smula rikare nu när ni känner till detta faktum?

Som en liten bonus erbjuder jag länken till Perikles hemsida, där man kan ladda ner en "ny" remix av låten från 2001. Det ni!

måndag, november 06, 2006

En stoooor prestation

Ni vet Basshunter, han som gjorde Boten Anna? Det är inte dåligt att spotta ur sig en av de sämsta låtarna som någonsin har plågat sveriges radiolyssnare, inte dåligt alls. Men det är inte det som är den egentliga prestationen, utan det är att snubben har lyckats få till en låt som är ännu sämre - och det trodde jag inte var möjligt. Det kan mycket väl klassas som årets svenska bragd! Kolla på videon nedan och njuuut.


söndag, november 05, 2006

Bra svensk skräck

Häromdagen läste jag ut en svensk skräckroman, kul att ett förlag vågat ge ut seriös skräck här i Sverige! Boken heter Hanteringen av odöda, och hör till zombiegenren. De döda vaknar upp och beger sig långsamt tillbaka hem till de som de lämnat bakom sig. Jag som är skräckfantast blev lite besviken över att det hela utvecklade sig mer åt det filosofiska hållet än splatter i stil med Dawn of the Dead, men nu när allt sjunkit in inser jag att författaren tog upp intressanta frågor och hade ett vackert, sorgligt budskap.

Utan att avslöja något av handlingen tolkade jag det hela som att vissa saker, i detta fallet döden, måste accepteras. Det blir aldrig så som det var innan allting tog slut, hur mycket man än önskar, tänker sig tillbaka och längtar efter det som var. Hur mycket man än vill hålla kvar vid spillrorna av det underbara finns det en punkt då det är bättre att ta vara på minnena och släppa taget. Om man verkligen älskar någon ska man vilja det som är bäst för den personen, inte det som är bäst för en själv.

Läs den själva så får ni se, förutom att boken är tänkvärd är den skriven med ett fint språk.

Och jag som alltid brukar komma på fyndiga rubriker

Ikväll var jag på Halloweenfest hos en kompis jag inte träffat på ett tag. Det var bra. Inte bara för att jag inte sett hans lägenhet än, utan även för att det var nyttigt för själen. Jag hade lite funderingar om att dra till ett ställe där jag bara skulle känna ett par människor, men det visade sig vara ett smart drag. Folk hade blivit förvarnade om att "psykologen" skulle komma, så jag fick pröva på hur det var att vara en person som folk har en del förutfattade meningar om. Visst, tonen var skämtsam, men: trots allt kommer antagligen resten av mitt liv att präglas av mitt yrkesval, så det var lika bra att få känna på hur det känns när folk ser en som... ja, som en något mystisk människa.

Men mest av allt var det skönt att få träffa nya människor, att komma bort från det som gör en deppig och tänka på annat. Att prata om sina problem med någon som inte känner en så bra kan ge nya perspektiv, hjälpa en att se saker på ett nytt sätt. Om någon som
man bara träffat en gång innan kan förstå vad man känner så bra, och man kan dela sina upplevelser med den personen, då känner man sig inte riktigt lika ensam med det som tynger en. Känslan är svår att beskriva, men i grund och botten kanske det bara går ut på att man mår bättre av att prata ut.

Det var något annat som var bra med. I och med att jag var där själv var det skönt att känna att man håller som egen person, att den man är räcker till. Inte för att jag skulle ha några större tvivel om det, att jag ältar vem jag är. Men att jag umgicks avslappnat med en massa människor som jag inte känner särskilt bra gjorde att jag kände att jag... var bra. Okej, jag får väl erkänna att terapin faktiskt fått mig att inse att jag går och bär på en slags osäkerhet om många saker. Fast den här kvällen stärkte mig. Det är nice.

lördag, november 04, 2006

Eventuella efterlevande: stäm MKB om jag inte överlever natten

Den som minns vet att jag hade feta bekymmer i somras med att värmen i min lägenhet inte var av denna världen. Fast nu är frågan vad som är värst: att bo i en bastu eller i en igloo?

Visserligen kan det vara jobbigt att svettas floder, men så länge man inte är gammal riskerar man inte att trilla av pinn så länge man dricker ordentligt med vätska. Kylan som jag upplever nu känns betydligt mer dödlig, plus att man inte kan åka till gymmet när man är förkyld (och man kan inte heller bli frisk om man fryser hela tiden). Alla tre elementen står på max, fast eftersom MKB vill spara på sina omkostnader ett litet tag till blir elementen inte mer än halvvarma. Det är illa när man måste ligga med ett tjockt täcke för att inte frysa - inomhus!

Så om jag hittas död i sängen med en machete genom huvudet eller strypt med pianotråd i badkaret - begär en obduktion! Obducenten kommer att komma fram till att den egentliga dödsorsaken var cirkulationsrubbning till följd av nedkylning. Alltså har macheten/pianotråden (eller diverse annat tillhygge) placerats där i efterhand av MKB för att avleda uppmärksamheten från att de lät mig frysa ihjäl. Stäm dem och gör något skoj för pengarna!

Förkyld i en vecka, singel och den lediga helgen blev till plugghelg

Det är intressant hur humöret påverkar ens skrivande. Jag får för det mesta någon idé varje dag om något jag skulle kunna blogga om, någon fundering som skulle vara rolig att dela med sig av. Fast sedan är det det här med humöret... När man är glad blommar idén ut, man känner att man på något sätt vill dela med sig av det man tänkt och så går skrivandet mer eller mindre av sig självt. När man är nere så ploppar idén upp, fast inte mycket mer än så. Den fastnar på ett stadium där det inte blir mycket mer än en tanke. Det är helt enkelt inte roligt att skriva när man är deppig. Vilket kanske förklarar mitt sparsamma bloggande den senaste tiden.

torsdag, november 02, 2006

Radio Ga-Ga

Det händer i princip aldrig att jag kollar på musikvideor på MTV eller lyssnar på reklamradio, så jag satte på 106.7 ett tag på jobbet för att se vad jag missat det senaste året. Fanns det några assköna låtar att digga loss till? Inte en enda. Nada. Zip. Noll. Nåja, det positiva är väl att jag slipper göra ett försök på ett år till. Jag funderar på att ge trackslistan en chans med, vi får väl se om det finns några sköna låtar där. Marit Bergman är ju med, så jag hyser ändå lite hopp.

Förresten, var jag dum nog att skriva "things can only get better" häromdagen? Det är klart att det var fel, saker och ting kan alltid bli mycket, mycket sämre.

tisdag, oktober 31, 2006

...och ändå lyckades jag skära mig i ett

Jag kan säga att NHL07 sög rätt så fett, tur att jag inte köpte det. Det kändes mycket bättre på min polares bärbara PSP, vilket är skruvat med tanke på att spel egentligen ska vara bättre på stationära konsoler i och med att kontrollen är mer avancerad. Istället för att ha kul med spelet lyckades jag bli förkyld och skära mig hyfsat djupt i pekfingret när jag snittade upp en avokado. Oj, vad blodet rann. Jaja, det var väl en sådan där dag. Vad säger man, things can only get better?

måndag, oktober 30, 2006

Inte lyfta mer än ett par fingar

Jag har haft en så kallad förlorad helg, tvättade i fredags morse, jobbade 16-22 på kvällen och jobbade 12.45-22 både lördag och söndag. Då hinner man inte göra särskilt mycket som är nyttigt för själen. Idag var det skola och sedan terapi, så nu har jag hyrt NHL07 till Playstation 2. Jag kan looova att jag inte tänker flytta mig ur soffan särskilt många gånger ikväll!

söndag, oktober 29, 2006

Fyra rader av kärlek

Jag har diggat en Mobylåt den senaste tiden, och när jag gick in på nätet och kollade upp texten blev jag paff över att den bara består av fyra rader som upprepas om och om igen. Det är såå fascinerande att jag har hört låten så många gånger utan att inse det, är inte det ett bra betyg om något? Lyssna på One of These Mornings och njut!


One of these mornings
Won't be very long
You will look for me
And I'll be gone

Who are you?

Idag på gymmet hände något konstigt som jag bara kan minnas hänt mig en gång förut. När jag satt där och vilade mellan två set tittade jag djupt in i ögonen som blickade mot mig i spegeln, och för en stund var det som om min spegelbild inte stämde överens med bilden jag har av mig själv. Människan jag tittade på var finare än den jag är van vid att se, så jag bara satt där och tittade på mig själv en stund, smått förundrad över att det fanns något i ögonen som inte brukar vara där. Jag vet inte vad det var som hände, men det är skönt när saker och ting inte är som de brukar vara.

lördag, oktober 28, 2006

En stilla undran

Idag såg jag en jämnårig tjej jag känner i giftasannonserna i Sydsvenskan. Förutom att man känner sig lite gammal när något sånt händer så sätts tankarna igång. Jag undrade om jag själv kommer att gifta mig någon gång. Inte för att det är ett måste, men jag frågar mig ändå om det kommer att ske. Man har ju varit förlovad en gång, fast det slutade inte så bra.

Förr brukade jag tycka att tanken på giftermål var lite läskig. Inte själva giftermålet i sig, utan mer ceremonin. Det var något med att stå i en full kyrka och proklamera sin kärlek inför en massa människor som kändes olustigt, fast jag är inte säker på varför. Jag har börjat fråga mig om det var så att kärleken inte var rätt, om man verkligen vill gifta sig ska man väl verkligen vilja basunera ut sin kärlek till hela världen - ända bort till marsmänniskorna (om det finns några)?

Fast man kan skruva det ett varv till, i terapin har jag lärt mig att tänka ett steg extra, att saker inte behöver vara på det sättet som man har en inbyggd bild om att de "ska" vara. Ett bröllop i kyrkan inför hundra vittnen kanske inte är min grej, kan det ha varit därför det kändes skumt? Det kanske bara ska vara ens närmaste vänner på en strand någonstans i tjotahajti. Eller så kan det vara så att bröllop inte är något för mig? En av mina bästa vänners föräldrar har varit tillsammans i hela hans liv utan att vara gifta.

Men men, som sagt får tiden utvisa det hela. Man får nog börja med att ha någon att älska som älskar en tillbaka, så får man se vart det slutar. Egentligen är det skönt att inte veta, jag vill veta om jag blir gift lika lite som jag vill veta var, när och hur jag kommer att dö.

Inte för att det har så mycket med saken att göra, men jag fick lust att avsluta med några rader ur ett av mina favoritband Mews låtar:

In the darkest flight of my career
I am made blue all through
On my dark descend I percevere
I am thinking of you

fredag, oktober 27, 2006

No more blogging

Det här blir fan mitt sista blogginlägg. Varför? Jo, för jag kommer aldrig mer att sätta igång datorn. Eller lyssna på musik. Eller se på tv. Kylskåpet kanske får vara igång, men jag kommer att skaffa spritkök och värma makaroner över det. Varför? Jo, för min förförra elräkning var på 300kr för en månad, och den jag betalde in precis var på 330kr. För en månad. Och jag bor i en etta! Om någon vill nå mig så får det bli på mobilen, om jag laddar den det vill säga.

torsdag, oktober 26, 2006

Damn I'm Young!

Jag brukar alltid säga att jag känner mig som om jag vore sjutton, men nu vet jag att jag ser ut som det också. Igår, när jag skulle köpa en dosa snus, bad expediten i videobutiken mig nämligen att visa leg!!! Det hela var rätt så roande, alltså ser jag ut som sjutton fast jag är tjugosex. Jag får oftast visa leg på systemet med, men där är det åtminstone tjugoårsgräns.

tisdag, oktober 24, 2006

DS = dålig sömn

Nintendo skulle nog påstå att "DS" i Nintendo DS står för Dual Screen. Blaha säger jag, det står för "Dålig Sömn" (eller "Devastated Sleep" om man är engelskspråkig). Det är den jävla manickens bärbarhet i kombination med spännande spel som ställer till det. Jag känner mer än en person som tar med sin DS på toaletten, visserligen gör inte jag det men mitt problem är ändå stort: jag tar med mig min DS till sängen. Det som är farligt är att tiden bara flyger iväg, vilket gör att man somnar bra mycket senare än man tänkt sig och så är dagen efter förstörd.

Värst var det igår, jag la mig redan tolv för att hinna lira lite. Rätt vad det var hade klockan blivit halv två. Och inte nog med att jag släckte för sent, efter min Advance Wars-fajt var jag så uppspelt att min hjärna inte hade en tanke på att somna in... Jag låg och vred mig en lååång stund innan jag framåt halv tre fick en lysande idé och plockade fram sociologiboken. Den är intressant men tuuung, så efter bara fem sidor kunde jag släcka och sedan somnade jag utan att märka det!

måndag, oktober 23, 2006

Malmö Redhawks - Brynäs 5-1!

Jag var på hockey ikväll, och äntligen fick man se Malmö spela riktigt bra. Det kändes som om de gjorde motståndarna dåliga genom att kämpa. Calle Söderberg lekte stundtals med Brynässpelarna, och det var en sådan där kväll som gör att man för en stund glömde att Redhawks är tabelljumbo!

söndag, oktober 22, 2006

One organized motherfucker

Jag har äntligen fått tummarna ur och fyller i skolschemat i min lilla fickkalender. När terminen började? Den 30:e augusti, men bättre sent än aldrig...

Förresten har jag klarat mig ända fram tills nu trots att jag inte haft någon större koll på schemat, den där tentan jag gnällde om häromveckan klarade jag med (inte så) bred marginal och allt annat är fixat än så länge. Fast visst, nu när resten av kursen är ifylld ska det faktiskt bli skönt att kunna kolla i sin kalender när kompisar frågar om man kan hitta på något eller chefen undrar om man kan jobba extra.

Är det konstigt att kvinnor brändes på bål?

Jag såg precis ett avsnitt av tv-serien Masters of Horror, där några renommerade skräckregissörer fått göra var sitt avsnitt, och även om avsnittet var obehagligt i sig satte det igång en hel del tankar med. Det sitter nog kvar från när jag läste filmvetenskap, där en av delkurserna gick ut på att vi skulle lära oss att tänka till om hur media speglar den kultur vi lever i. Hur som helst får jag nog förklara vad Jenifer handlade om, så att ni kan hänga med (skit i att läsa om ni vill se avsnittet).

Polisen Frank lyckas stoppa en galning från att döda Jenifer, en ung kvinna med grymt het kropp men som inte kan prata och har ett deformerat ansikte. Eftersom hon inte har någonstans att ta vägen tar Frank med henne hem, trots familjens protester. Kort efter det blir Frank förförd av Jenifer och har sex med hene i en bil "mot" sin vilja, ni vet när en kille säger nej men inte kan låta bli för att han blir så kåt. Efter att Jenifer ätit upp familjens katt och lekt lite väl mycket med det lilla livets inälvor får frugan och sonen nog och drar. Kvar blir den alltmer alkoholiserade Frank som får gå igenom förtvivlan när Jennifer äter upp grannens dotter och diverse annat löst folk, men också blir riden skönare än vad frugan klarade av (allt till Jenifers djuriska morranden). För att försöka leva med sin nya partner utan att hon äter upp fler människor flyttar Frank ut till en stuga i skogen, men Jenifer lyckas till slut hitta käk ändå; sonen till en kvinna som hon blir svartsjuk på. Frank får nog och binder fast Jenifer med yxan i högsta hugg. Naturligtvis kommer en jägare och dödar Frank i sista stund, Jenifer börjar stryka hans hand och så förstår vi att hela händelseförloppet kommer att upprepas...

Och ta da - här kommer min tolkning av det hela. Kanske något överdriven för att driva hem poängen, men absolut inte irrelevant. Jenifers positiva attribut är hennes fina kropp och att hon kan erbjuda sex. Hennes ledsna gnyenden när hon dödat någon och vill bli tröstad av den arge Frank visar på att hon manipulerar honom, för efter att de haft sex går hon ju ut och dödar igen. Samtidigt är hon djurisk som äter människor, hon går inte att tämja eller på något sätt civilisera eftersom hon är stygg gång på gång. Hon är någon slags urkraft som inte går att värja sig mot. Bara under filmens lopp förstår vi att tre män har fallit offer/kommer att falla offer för henne, och hur många till har det varit? Männen är verkligen offer för henne, fast de vill kan de inte sluta vara med henne. Hon förför män mot deras vilja. Och som om inte allt det ovan vore nog så dödar Jenifer när hon blir svartsjuk.

I och med att Jenifer är kvinnan som får mest utrymme i avsnittet är det inte långsökt att se henne som en symbol för kvinnlighet, och då kan man fråga sig vad manusförfattaren har för kvinnosyn - eller i förlängningen vad det finns för kvinnosyn i vår kultur? Att kvinnan är något vilt, farligt, primalt, oberäkneligt som fördärvar mannen genom sin obestridliga, manipulativa makt?

Om man köper att den här kvinnosynen finns någonstans i grunden av vårt medvetande, är det då konstigt att kvinnor blev brända på bål, att de inte fick rösträtt förrän relativt nyligen, att de hålls till sexobjekt i porr/herrtidningar och att vi har en bra bit kvar till jämställdhet i samhället? Vore det inte en idé att börja respektera all den där styrkan och kraften istället för att bekämpa den?

Rolig kuriosa är att Dario Argento, regissören till avsnittet, gjort sig till en legend inom Giallo-genren genom alla sina filmer om vackra kvinnor som blir brutalt mördade av maskerade män. Manusförfattaren var visst inte ensam...

torsdag, oktober 19, 2006

Tough luck

Jag tillhör de som brukar klaga när det är stressigt i skolan eller det är dags för tenta(ångest). Fast idag fick jag lite perspektiv på det. Sedan innan vet jag att man i Danmark har en fet tenta på slutet av varje termin - och om man missar den är hela terminen körd och man får göra om den. Orättvist? Elakt? Visst, absolut. Men sug då på det här: idag fick jag höra om en bekants tyska bekant som hade klarat hela läkarutbildningen sånär som på sista provet. Den tentan missade hon, och likaså omtentan. Vad hände sedan? Jo, hon får inte bli läkare, för sådana är tydligen reglerna. Hur sjukt är inte det egentligen? Jag blir ledsen bara jag tänker på det...

onsdag, oktober 18, 2006

Är bully-fasoner verkligen det smartaste?

Jag såg precis på nyheterna hur USA reagerat på Nordkoreas kärnvapensprängningar, och eftersom skolan gått ut på grupppsykologi den senaste tiden började jag tänka på hur bra taktikerna egentligen är på att få fred här i världen.

USA:s utrikesminister är i detta nu på turné i länderna runtomkring Nordkorea för att försäkra dem om USA:s beskydd och säkert också för att stärka sammanhållningen mot "fienden". Förutom det införs även handelssanktioner och diverse andra straff mot Kim Jong-Il och hans Nordkorea. Och hur svarar Jong? Jo, genom att säga att han betraktar sanktionerna som en krigshandling...

Det vi har lärt oss lite om är bland annat att det finns vissa faktorer som stärker sammanhållningen inom en grupp samt polarisering mellan grupper, och jag kan säga som så mycket att bestraffning, utfrysning och isolering knappast kommer att få den hyfsat galne Kim Jong-Il att mjukna. Jag tror snarare att hans syn på att det är han mot världen (ingrupp mot utgrupp) kommer att stärkas och situationen kan inte bli bättre av det.

Det sägs ju att den stackars killen Kim Jong-Il har massor av Hollywood-filmer hemma och bär högklackat samt upptuperad lugg för att se längre ut. Hur mycket mer info behöver man för att fatta att killen känner sig utanför och egentligen bara vill vara en i gänget? Bush, mobba inte ut Jong - ta istället med honom ut på Bruckheimer-bio och fixa ihop honom med en söt amerikanska.

Om resten av världen fortsätter som den gör nu är jag rädd för att det bara kommer att sluta med ett krig till efter det i Irak och Jugoslavien (där saktioner och bomber inte hjälpte särskilt mycket till att få över befolkningen på omvärldens sida). Att det är kärnvapen inblandade den här gången gör det hela så mycket tråkigare.

tisdag, oktober 17, 2006

Är det inte samma sak oavsett vad man tvättar?

Igår fick jag veta att inflyttningspresenten jag använt som disksvamp i en månad i själva verket är en tvättsvamp. Nu vet jag varför den grova sidan tog så dåligt på disken, den ska egentligen gnuggas mot min hud! Jaja, nu har svampen bytt rum; jag återkommer kanske om hur den funkar i sin nya miljö. Och jag vill inte att någon rynkar på näsan, det här är inte alls samma sak som om jag börjat använda den som disksvamp efter att ha använt den som tvättsvamp!

För lite mat och för mycket DS

Inatt drömde jag en skum dröm, som dels utspelades i ett varuhus där jag frossade ordentligt på en buffe, dels var inne i något DS-spel där man skulle snurra på en boll med en massa mynt i för att få poäng för mynten. Min slutsats är att jag måste ha lite riktig mat snart, samt att jag nog får tagga ner lite på Mario-spelandet.

söndag, oktober 15, 2006

Lyssna på Steso Songs


Ikväll är det Marit Bergman på KB, vilket ska bli gött eftersom jag lyssnat alldeles för mycket på henne senaste tiden. Det ska bli kul att se henne live. Marit behöver inte så mycket reklam för tillfället, så jag tänkte att jag istället skulle tipsa om hennes förband Steso Songs. Det är softa, sköna låtar som handlar om självmordsförsök, sjukhusbesök och annat självutlämnande. Bra är det i alla fall om man gillar akustiskt singer/songwriter-stuk. Ladda ner gratis (och lagligt) på myspace!

Ett omen?

Igår skulle jag skriva in en påminnelse om en låt jag ville lyssna på, Smashing Pumpkins Blew Away. Min mobil kunde inte de orden och ville istället få det till Alex byby. Ska jag ta det som ett tecken på något? Fredagen den 13:e var ju i förrgår, så faran borde vara över...

lördag, oktober 14, 2006

Mmmmmmmmmmmmat!

Vad är det värsta med att vara oralt handikappad? Jo, att man börjat längta som bara den efter att få sätta tänderna i något riktigt ordentligt grisigt mättande! Pizza, kebab, you name it. Ju onyttigare, desto bättre. Sedan i tisdags har det nästan bara blivit fil, mosade tomater, soppa med keso och proteinshakes (om man inte räknar den där stora lasagnebiten jag försökte mig på i torsdags, men det slutade rätt så illa). Om bara svullnaden i kinden kunde gå ner, för det är den som än så länge hindrar mig. Om jag vill tugga på något i nuläget blir det bara mitt eget kött, och det är jag inte supersugen på...

Edit: det har smugit sig in ett fel här, vilket bara visar hur näringsbristen gjort mig dummare än vanligt: det ska vara mosade bananer, inte mosade tomater.

Ett helt underbart självmål

Kolla vad som hände i onsdags, maken till otur får man leta efter. Hur mycket drevet än piskade Sven-Göran släppte England aldrig in sådana mål på hans tid... Det är rätt synd om målvakten, för hur mycket han än klandrar sig själv var han ännu mer chanslös än vad han skulle varit på en Lucic-frispark i krysset.


Bloggknäpp

Inatt drömde jag något halvt mardrömsaktigt om att jag var i New York och att det där fanns fingertjocka, meterlånga daggmaskar som kunde väsa riktigt creepy! Fast det är inte drömmen som är poängen med detta inlägget, utan att jag i drömmen tänkte "shit, det här kommer att bli roligt material till min blogg". Det skrattade jag gott åt när jag vaknade.

fredag, oktober 13, 2006

Pacman IRL

Som jag skrivit innan är jag grym på att mot alla odds hinna med bussen. Fast nu har det blivit lite tuffare, säg att svårighetsgraden höjts ett snäpp. Nu har nämligen två gratistidningar till lanserats i Malmö, City samt .SE. Det betyder att jag när jag springer från cykeln till bussen nu inte bara måste undvika de gröna metroutdelarna, utan ännu fler röd- och gulklädda människor som vill sticka en tidning i handen på mig. Det kräver stor talang, men även en viss andel tur. Likna det vid att undvika de där jäkla spökena i Pacman. Igår klarade jag det i alla fall, och kom på bussen i tid. Och när jag väl stod där, med målet uppnått, kunde jag vända mig om och ta emot två metro från utdelaren samtidigt som jag var inne i bussen. Det är en prestation!

tisdag, oktober 10, 2006

Vvvvvvvvrrrrrrrr, vvrrrr, VVVVVVVVRRRRRRRRRR!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ja, så kan det låta när ens tand blir borrad i två delar. Jag gick igenom samma procedur för ett år sedan, och nu var det dags att ta bort den andra visdomstanden (regelbundna inflammationer som gör ont samt risken att den intilliggande tanden blir skadad). Ni som är känsliga kanske ska hoppa över nästa stycke.

Först är det bedövning, och då kittlar det lagom nice när den tunna nålen sticks in i tandköttet och dras runt lite för att bedövningsmedlet ska spridas. Man känner ett lustigt litet "plopp" varje gång det sticks hål i tandköttet. Sedan får man svälja undan det beska medlet som blir över för att kräkreflexen ska bli lite avtrubbad. Vid det laget känns det som när armen somnat, fast i munnen istället. Sedan börjar karvandet, som är rätt så spännande. Man känner hur någon skär med skalpell i munnen på en (för att frilägga tanden). Det gör inte riktigt ont, men det låter och har sig ändå. Tandläkaren berättar glatt för studenterna att där är en stor cysta och annat trevligt. Jag får lite mer bedövning eftersom hon börjat komma ner på djupet nu. Sedan kommer borren, och jag mår nästan illa för en stund när jag tänker på att de där vibrationerna och hemska ljudet kommer från att något i mig tas itu. Sedan är det bara kvar att bända ut halvorna av visdomstanden, det känns så brutalt att man mest skrattar. Och så stanken, fy fan - tydligen är det konstant inflammerat där. Efter stygnen är det bara att resa sig upp på vingliga ben och ta sig hemåt.

Fast de som jobbar på tandvårdshögskolan ska faktiskt ha ett stort tack, jag får det hela för halva priset bara för att ett par studenter får vara med och suga - ingreppet görs av en jätteduktig lärarinna. Det största pluset kommer för deras fokus på patienten: man har träffat en läkare för mycket som har glömt bort individen och bara gör sitt jobb. Så var det inte här, de gjorde sitt bästa för att jag skulle vara avslappnad och ha det bra.

Nu hoppas jag bara att jag inte åker på samma influensa som jag gjorde när jag tog bort den andra tanden för ett år sedan. Jag var så borta i huvudet att jag nästan trodde jag skulle dö. Sådär, då har jag gnällt färdigt - det här inlägget blev till och med mer självömkande än många av mina andra! Till soffan för återhämtning, tur att tv-spelen aldrig tar slut.

Länsrätten tvingar dödssjuk betala full avgift till CSN

Med jämna mellanrum uppmärksammar medierna någon som blivit orättvist behandlad av myndigheter, matkhavare etc. Ofta är det någon gammal stackare som klart och tydligt inte klarar sig själv men ändå inte får plats på vårdhem. Ibland handlar det om någon familj som ska bli vräkt på falska grunder, andra gånger är det något annat. Häromdagen läste jag en rätt så trist historia om en nyutbildad läkare med en allvarlig cancerform som får betala tillbaka fullt ut till CSN. Gemensamt för historierna som kommer fram i tidningarna är att de oftast slutar lyckligt eftersom det kommer till allmän kännedom och de som gjort fel vill rädda ansiktet. Så långt är allt bra.

Men har ni tänkt på alla de fall där någon inte fått den hjälp de behöver, blivit felbehandlade eller mist sina hem utan att tidningarna har fått nys om det? På varje uppmärksammat fall går det säkert tio där de drabbade aldrig får någon rättvisa eller upprättelse. Det är rätt så sorgligt.

Dumber Dumber Pizzeria

Fick hem reklam från en pizzeria som verkade helt okej, billig hemkörning och bra priser på pizzorna. Fast det kändes ändå som om något saknades... Efter att ha kollat en stund såg jag att de glömt skriva ut adressen på bladet. Kan det vara läge att byta namn till Dumb & Dumber Pizzeria?

måndag, oktober 09, 2006

Okej

Det blev ändå bättre än jag vågat tänka mig. Jag hade en riktigt fejn pluggkväll igår, och tentan idag gick 50/50. Jag kan mycket väl ha klarat den, om jag inte gjorde det ska det bara bli skönt att göra omtenta eftersom jag kommer att lära mig materialet ännu bättre då. Jag har nämligen börjat tänka i de banorna att man inte bara pluggar för att klara tentan utan kanske också för att lära sig något, och om man får göra omtenta lär man sig det hela bara ännu bättre. Kan det vara något?

Som tur var hann jag sova en liten stund innan terapin, så att jag inte var helt körd i huvudet när det var dags att börja jobba med alla missanpassningar. Även terapin gick riktigt bra, kanske ingen jätteomvälvande gång som det kan vara ibland men ändå givande som fan.

Till slut blev det vin- och linsgrytekväll med min arbetsgrupp för terminen, vilket var en mysig avslutning på en lååång dag (och jobbig pluggperiod). Jag kom precis hem, det är nog därför jag inte orkar vara så fyndig. Nu är allt som återstår att krypa ner med DS:n och se om jag kan klara New Super Mario Bros. innan jag somnar. Nattinatt!

söndag, oktober 08, 2006

Ångest

Tenta imorgon. Läst för lite. Hinner inte skriva. Kommer att gå åt helsicke. Har åtminstone något att prata om på terapin imorgon eftermiddag.

lördag, oktober 07, 2006

Scary ass singel

För två veckor sedan var jag på mysigaste loppisen någonsin i Lund, men jag hittade även den läskigaste skivan någonsin. Mitt i skräcken är dock nyfikenheten också stor, så kan någon bistå med en skivspelare så att sanningen om innehållet kan komma fram?



fredag, oktober 06, 2006

Regn

Det regnade jättemycket när jag gick från 171:an till skolan vid åtta imorse. Riktigt mycket. Det lustiga var att jag tagit med mig ett paraply som fick ligga kvar i väskan trots att det vräkte ner. Visst skulle det kunna vara så banalt som att jag inte är van vid att använda paraply - för jag har det i princip aldrig med mig. Fast jag tror att det är så att jag gillar när regnet faller över mig. Så är det, jag gillar att gå i regnet samtidigt som jag har Deftones i lurarna och det börjar bli ljust.

torsdag, oktober 05, 2006

Gunatt

Jag brukar oftast känna att jag har något fyndigt att skriva. Eller om inget annat känner jag mig åtminstone fyndig när jag skriver det, sedan vet jag inte vad de som läser det egentligen tycker. Fast just nu har jag inte riktigt lust att skriva, jag gör det kanske mer för att få beklaga mig lite.

Det är tenta på måndag, och som vanligt har jag börjat plugga alldeles för sent (fast den här gången har det inte varit så lätt i och med att vi varit tvungna att vara i skolan under veckan med). Jag har legat i sängen och läst i princip hela dagen, enda utflykten var till gymmet. Det kändes nästan konstigt att se folk, så van hade jag blivit vid att stirra på papper.

Och nu är det dags att gå och lägga sig, för det är handledning i Lund klockan åtta imorgon bitti, fyra dagar innan tentan - sicken underbar planering! Jag ska upp vid halv sju, så det blir väl lite läsning av något roligt samt några banor New Super Mario Bros. på min DS. Fast tack för igår kväll homies, det var nice att snacka skit med er över en öl!

onsdag, oktober 04, 2006

En söt cykel

För en månad sedan hjälpte jag till med en flytt, och cykeln nedan var en av grejerna som följde med lasset. Visst är den fin, med två korgar och allt?


tisdag, oktober 03, 2006

Min polares Xbox har en blogg

Jag upptäckte något annorlunda idag, att min kompis Xbox 360 har en egen blogg. Visst, det låter kanske lite konstigt att en tv-spelskonsol kan blogga, men eftersom den är uppkopplad mot nätet kan den föra över information om vad min polare pysslar med. Samtidigt som det är roande tycker jag att det är lite läskigt med, någon mer än jag som får HAL-vibbar?

Läs bloggen här

måndag, oktober 02, 2006

Ironi, or what?

Visst, jag kunde inte hålla mig. Det blev ett Nintendo DS Lite till slut, med New Super Mario Bros. Det är en jätteskoj konsol som jag ännu inte ångrat att jag införskaffade. Minispelen i Super Mario är nästan lika roliga som huvudspelet, med en massa användande av den nedre, tryckkänsliga skärmen.

Fast det roliga som jag tänkte komma till är att en viss person inte tyckte att jag skulle köpa prylen eftersom jag redan har en hel del tv-spel. Men hör och häpna: skälet till att jag skriver detta istället för att spela är att samma person som avrådde från köpet nu ockuperat mitt DS och är i full färd med att slå mina rekord i minispelen. Detta ackompanjeras av råa, skadeglada asgarv. Det kan läggas till att jag antagligen är världens näst sämsta förlorare (en polare som är värre knäckte sin Tekken 4-skiva bara för att jag slog honom). Tjohoo?

söndag, oktober 01, 2006

Knalleinlagen

Tänk dig att du i godan ro avnjuter en cigarett. Tänk dig sedan att den i nästa sekund exploderar samtidigt som någon står bredvid dig och asgarvar. Att ens cigarett ska sprängas är inte direkt något man har i sin begreppsvärld, just därför piggar det upp lite extra när det väl händer! Asken på bilden innehåller små flisor som förvandlar cigaretter till minibomber.

Inköpsland: Tyskland
Offer: Alex
Cigarettes sold separately