torsdag, november 30, 2006

Fint

Då har jag äntligen fått upp mitt tyg som jag köpte i somras. Men jag tycker inte att jag varit så långsam, förr i tiden skulle det tagit mig minst ett år!



You've got to see it to believe it

Jag har postat snyggaste skivomslaget och en del andra "bästagrejer" tidigare. Nu har det blivit dags för den i mitt tycke grymmaste skateboardåkaren någonsin, han är helt outstanding. Jag vet att många inte bryr sig om sporten, en del kanske till och med tycker att den är fjantig. Men ta två minuter till att se det här klippet, jag har svårt att tro att ni inte blir imponerade. Jag är nog till och med så säker att jag kan sticka ut hakan och lova tio kronor till de som inte blir nöjda - ge mig ert namn, bankkontonummer och en motivering till varför klippet sög så sätter jag in pengarna! Om inte annat kommer ni att kunna verka lite allmänbildade och kunna namedroppa Rodney Mullen om sporten skulle komma på tal någon gång i framtiden.


tisdag, november 28, 2006

November är en kall månad...

...för en insekt. De senaste två dagarna har jag sett en liten nyckelpiga på golvet i min lägenhet, utan någon som helst kraft och med ena vingen utfälld till hälften. Oftast har den legat på rygg, till synes död, och jag har pillat över den på rätt sida bara för att hitta den på rygg någon annanstans. Till slut stod jag inte ut med att se den längre, det kändes bara som en tidsfråga innan den skulle dö. Jag kanske borde ha varit snäll och gjort slut på den, istället öppnade jag fönstret och la nyckelpigan på fönsterbrädet. Jag tänkte att det kanske skulle bli finare för den att dö i naturen där den kommit ifrån, istället för på ryggen i en miljö den inte hör hemma i. När det är dags för mig vill i alla fall jag helst inte dö i ett sjukhus, hellre hemma med de som står mig nära. Fast det lär bli på rygg.

Vill ha!

Prequeln till ett av de tre bästa spelen jag någonsin spelat (Grand Theft Auto: Vice City) släpptes för en månad sedan. Problemet är att det bara finns till Sonys bärbara konsol PSP som jag inte äger, och det är inte rimligt att lägga ut 2000kr bara för att få spela ett enda spel. Så tills vidare får jag kolla på trailern och längta...


måndag, november 27, 2006

Tick tack, tick tack

Igår kom det in en ganska överviktig man i femtioårsåldern på macken och köpte standardmjölk, Red Bull, choklad och cigaretter utan filter. Inte nog med att det mesta var onyttigt, att ciggen saknade filter och mjölken var av standardtyp var liksom bara kronan på verket.

Å ena sidan kändes det trist att killen kanske inte skulle få se sin sextioårsdag, å andra sidan är det skönt med människor som löper linan ut och njuter istället för att bry sig om konsekvenserna. För man kan ju faktiskt bli överkörd i övermorgon, och då spelar det ingen roll hur nyttig man varit.

lördag, november 25, 2006

Städhjälp

Hur lyckas man få energin att städa hela sin etta på mindre än en timme på en lördagkväll? Jo, det är enkelt: om man egentligen måste plugga ter sig precis allting annat mycket roligare. Så därför har jag fått gjort en hel del idag, bland annat har jag tränat, spelat tv-spel, städat, badat och nu tänkte jag göra lite lax. Synd att man inte har hemtentor lite oftare!

Fast något säger mig att jag kommer att ångra det här när jag kommer hem från jobbet halv fem imorgon och måste läsa in mig och skriva allt på en kväll. Fast det är lugnt, jag har fixat det så många gånger att jag vet att det kommer att gå vägen igen.

torsdag, november 23, 2006

Blowin' on the bus

Idag, på vägen hem från Lund i en fullpackad buss, plockar jag fram mitt Nintendo DS för att lira lite Wario Ware Touched. Jag väljer en ny serie minispel som jag inte testat än, och i introt visar det sig att alla styrs genom att man blåser in i den lilla mikrofonen som sitter mellan skärmarna. Då blir det läge för att jag ska ha en liten överläggning med mig själv: "Kommer inte folk att tycka att jag verkar vara en idiot, en vuxen man som sitter på bussen och blåser in i sitt tv-spel?" Fast ganska snart kommer jag fram till att man ska göra sådant som känns jobbigt för att bättra på karaktären. Dessutom bor det en liten exhibitionist inom mig som ibland vågar komma fram.

Så jag spelar, och har jätteskoj. Världen kretsar faktiskt inte kring mig även om jag ofta vill tro det, så det kan hända att ingen av alla de som satt runtomkring märkte att jag höll upp DS:et framför ansiktet och blåste på det för fullt. Eller så lade de märke till mig. Hoppas i så fall att de hade lika skoj som jag.

onsdag, november 22, 2006

Dagens löpsedelsord

Jag brukar ofta störa mig på kvällstidningarnas löpsedlar. Mest för att de ansvariga bakom dem (och de bakom tidningarna som löpen ska sälja) inte har några moraliska spärrar över huvud taget när det gäller att sälja så många ex som möjligt. Men en sak med löpsedlarna som roar mig lika mycket som de stör mig är att de som gör löpen verkar få någon slags provision efter hur många nya ord de kan komma på. Det ploppar hur som helst upp ett par stycken per vecka, dagens är Hångelbråk. Visst, ett fullt legitimt ord, men lik förbannat har jag inte hört det förut (och så låter det töntigt).

Ett av mina favoritord någonsin är från ett sommar-OS för några år sedan: Bikiniattack, och uppkom när någon svensk politiker uttalat sig negativt om kvinnliga volleybollspelares alltför små matchdräkter. Annars är det roligare att föreställa sig vilka ytterligare betydelser dessa orden kan ha, till exempel att någon attackerar någon annan med en bikini.

Nåja, jag återkommer kanske om det finns något annat ord eller löpsedel som stör mig igen. Hångelbråk, suck...

Hockeyeftertanke

Igår läste jag en artikel om åldermännen i NHL, de som spelar än fast de ligger runt fyrtiostrecket. Jag kände igen vartenda namn från runt 94 när jag spelade NHL '94 till Super Nintendo i sjukt stora mängder (jag spelar det fortfarande, men det får bli ett annat inlägg). Chris Chelios är en av mina stora hjältar, han har varit kapten för mitt favoritlag och håller på än fast han är 44. Så där satt jag, på bussen till Lund, medan minnena kom tillbaka. Och så kollade jag på sidan bredvid, där jag inte kände till alla namnen bland de nya förmågorna i räddningsprocenttopplistan för målvakter.

Och då fick man den där känslan, när man vet att man kommer att bli gammal.
Visst, det vet man all the time. Men jag menar när man verkligen vet. För de här NHL-"gubbarna" var ungefär i min ålder när jag började intressera mig för dem i NHL när jag var sådär tretton år gammal. Och om tretton år till kommer jag att vara lika gammal som veteranerna jag läste om i artikeln. Och om ännu ett antal år kommer jag att vara sjuttio och försöka förklara storheten hos spelarna jag beundrade för barnbarn som kanske kommer att ha sett några Foppa-highlights (men antagligen inte kommer att ha en aning om vem Chris Chelios var).

Undrar vad man ska göra för att inte hamna där? En sak har jag i alla fall lovat mig själv, och det är att jag inte ska låta några snorungar piska mig i NHL 2050 till Playstation 37 även om jag behöver rullator för att ta mig till tv-spelet.

tisdag, november 21, 2006

Återvinning?

Vad gör man om man har slut på snus och halvt om halvt bestämt sig för att inte köpa en ny dosa på ett tag? Jo, om man hittar en dosa på skrivbordet med tre förbrukade portionsprillor i kan man torka dessa och sedan försöka njuta av dem så gott det går. Och visst går det, för använt snus är bättre än inget snus alls!

Ps. Don't try this at home.

måndag, november 20, 2006

Back in attack!

Jodå, igår vid sju kom man tillbaka från stugvistelsen, mer eller mindre exakt två dygn efter att man lämnat stan. Det som hände var (icke i nämnd ordning): pokerspel, skitsnack, massor med mat, några kast med fiskespöt, timmar och åter timmar av multiplayerspel med fyra DS:ar och ett kraschlandat radiostyrt flygplan. Det är intressant hur de två dygnen kan sammanfattas med en enda mening, samtidigt som de få orden betyder så mycket mer. Jag skulle kunnat göra en lång utläggning om hur skönt det är att komma bort, och hur det inte spelade någon roll att man gjorde samma saker man brukar göra hemma på en annan plats än den vanliga. Fast jag nöjer mig nog med att tacka sällskapet och konstatera att det kändes som en grym semester inklämd på två dagar!

För spelnördarna kan jag säga att vi lirade DS i multiplayer mellan två bilar när vi körde upp, samt att vi låg i varsitt rum när vi skulle sova och spelade mot varandra.

Och nej, fast jag tog med mig skolgrejerna blev det inte något gjort på den fronten...

Filmnörderi


fredag, november 17, 2006

Taking a break

Så, då ska man iväg på fisketur i nordöstra Skåne över helgen (trots att jag inte fiskar, men det ska bli trevligt att bo i stuga och ha kul med polarna). Det finns sånt jag kommer att sakna massor, annat jag inte kommer att sakna alls, fast i slutändan är det nog nyttigt att komma ifrån allting ett tag.

Hur jag ska klara mig utan dator? Äsch, om jag fixar't en vecka på Roskildefestivalen kommer detta nog också att funka. Dessutom har vi ju med oss fyra Nintendo DS, så helt tekniklös blir man inte! Nu är bara problemet hur jag ska hinna med allt skolarbete som ska göras över helgen? Nåja, om jag tar med böckerna så fixar säkert det sig...

onsdag, november 15, 2006

Limbo

Taken from the original meaning, in colloquial speech, "limbo" is any status where a person or project is held up, and nothing can be done until another action happens.
Limbo är en bra beskrivning av var jag befinner mig kärleksmässigt. Det är tungt att vara fast någonstans mellan minnen man vill tillbaka till och en framtid som man inte vill vara en del av. Samtidigt är det inte någon annan än jag som kan ta mig ur vaakumet jag befinner mig i. Det vore skönt om något kunde hända som gjorde att jag slutade sväva mellan himmel och helvete, men tills vidare är jag fast i ingenting.

Bäst före: för länge sen

Ikväll på after worken berättade min polare något som jag inte trodde var sant. Han och hans dåvarande flickvän stekte för inte så länge sedan en fryst fläskkotlett som hade gått ut. Hur gammal den var? Fyra år. Fyra. Plasten hade gått sönder lite, så de fick skära bort en del skrumpna bitar. Men han åt den och lever än idag (så även flickvännen). Vad det är ett bevis på är jag inte riktigt säker på...

tisdag, november 14, 2006

Utvecklingsstörd katt

Idag är jag så förbannad att jag inte har lust att skriva någonting, så ni får hålla till godo med en bild från mina arkiv som jag snubblade över igår.



måndag, november 13, 2006

Respektera tv-spel

Jag vet att det finns många som ser ner på tv-spel, så här kommer ett 1.5-minutersförsök att visa att tv-spel är en kulturyttring lika mycket värd som andra konstformer: Killer 7, det närmsta ett tv-spel någonsin har kommit David Lynch.


Att göra slut

Jag är inte säker på om jag skrivit om det här förut, men att jag fortfarande går och funderar på det betyder att det tål att tas upp igen. För ett par månader sedan tog det nämligen slut, och det kan fortfarande kännas tungt - speciellt när man blir påmind om den andra hälften. Det kändes helt enkelt inte rätt längre. Det som en gång i tiden hade varit så bra och fått mig att känna så starka känslor var inte längre detsamma. Allting gick på rutin, magin från förr saknades och fast jag ville fortsätta för att jag alltid gjort det kunde jag helt enkelt inte uppbåda det som krävdes för att hänga kvar. Så nu lever vi var för sig. Naturligtvis snackar jag om Cityakuten. Efter tolv (eller var det tretton?) säsonger bestämde jag mig för att det var dags att gå vidare. Jag har kvar minnena från när Carter, Greene, Lewis, Benton och resten av det gamla gardet höll ställningarna. Ibland får man nöja sig med det och inte försöka hålla något vid liv med konstgjord andning.

söndag, november 12, 2006

Världens bästa korrekturläsare

Okej, jag vet att jag är en besserwisser (and damn proud of it too). Ibland försöker jag lägga band på mig men den här gången gick det helt enkelt inte, för en artikel i onsdagens Metro innehöll inte bara ett utan två knäppa fel. I det fina syftet att hindra kvinnor från att operera brösten i onödan ägnar man ett helt uppslag åt fenomenet misslyckade bröstoperationer. Ni ska veta att en kvinna "kom tillbaka från Baltikum efter en bröstförstoring med två kompressorer kvar i brösten"... En bildtext säger också att "Allt fler som opererar sig har bristande utbildning och saknar läkarlegitimation". Nu är jag visserligen bara lekman, men är det inte de som utför operationen som ska ha utbildningen?

Är man gammal nu? (del tre)

Jag har skrivit om hur jag blev mobbad av min trettonåriga systerdotter för att hon tyckte min mobil var mossig, och idag var det dags igen. Jag drog ett i mitt tycke roligt skämt om att muséet hade ringt och frågat om de kunde få min mobil, men att jag hade sagt att jag tyckte om den och gärna ville behålla den ett tag till. Problemet var bara att min systerdotter trodde att jag menade allvar...

Fast i och för sig hände det något annat roligt som jämnade ut ålderssegregeringen lite. Jag tvingade min snart sextioåriga mamma att köra lite Wario Ware: Touched! på min DS Lite, och inte nog med att hon tyckte det var kul att köra minispel; till slut fick jag ta spelet ur handen på henne för att hon skulle lägga av. Respect!

lördag, november 11, 2006

Ode till mitt pennskrin

Den här bilden tog jag för flera veckor sedan, eftersom jag ville föreviga mitt kära pennskrin innan det faller sönder helt eller bli kvarglömt någonstans. Tro det eller ej, men det har hängt med i grundskola, gymnasie och universitet i över femton år. Och därigenom har det funnits längre vid min sida än de flesta av mina kompisar och definitivt längre än någon kvinna. Tänk om det kunnat tala, undrar vilka historier det berättat då? Det hade ju antagligen ett eget liv innan jag fick det av mina kusiner i serbien med. Nåja, nu har jag förhoppningsvis en virtuell bild som kommer att leva kvar lika länge som jag, så även om pennskrinet försvinner någonstans kommer jag att kunna beundra det.

Rolig kuriosa 1: Pajero betyder typ "runkare" på spanska, något Mitsubishi inte tänkte på när de namngav sin jeep

Rolig kuriosa 2: Busslinje 171 är mitt vanligaste färdmedel till och från Lund, något jag inte hade en aning om under de första tio åren jag hade pennskrinet

torsdag, november 09, 2006

Skönt att vara världens smartaste

När jag kom hem från Lund idag och gick av tåget glömde jag såklart mitt paraply och matkasse, fast när jag kom tillbaka till tåget var det helt tomt (sånär som på mina kvarglömda saker som jag kunde se genom fönstret). Ingen tågvärd, ingen lokförare. Så jag gick till skånetrafikens kundtjänst bredvid och frågade om de kunde öppna tåget åt mig. Det kunde de inte, utan skickade vidare mig till hittegodsavdelningen. Fast de kunde inte heller öppna, utan skickade mig att leta efter en SJ-värd. När jag väl lyckats hugga en sådan sa de att de inte har hand om pågatågen, utan att jag tydligen skulle tillbaka till skånetrafiken igen.

Jodå, när det rörde sig om pågatåg var det skånetrafiken som hade hand om det hela, men de på kundtjänsten hade inga nycklar så jag var tvungen att hitta en skånetrafiktågvärd. Som tur var gick en förbi precis utanför som jag sprang ifatt, men hon skulle gå på ett annat tåg och hann inte hjälpa mig. Istället pekade hon ut två andra tågvärdar som jag lyckades springa ikapp och stanna. Och om ni orkat hit är det nu poängen kommer, för de frågade mig om jag hade tryckt på "öppna"-knappen, den som sitter bredvid dörren...

Nej, det hade jag inte gjort, för jag visste inte ens att den existerade. Så när de följde med och jag tryckte på knappen gled dörrarna snällt isär. Kul att jag inte tänkte på det till att börja med.

tisdag, november 07, 2006

Ett trapphus

Precis som jag brukar sprang jag fem våningar upp när jag skulle till föräldrarna och käka middag innan ikväll, nyttigare och roligare än att ta hissen. Och det är alltid samma sak. Jag bodde hos mina föräldrar i ett halvår förra hösten efter att jag flyttat isär från min sambo och inte hittat en egen lägenhet än. Och varje gång jag springer i det där trapphuset är det som om tiden har stått still, som om det fortfarande är 2005. Allt som omgärdar mig är trappor, betong, järn och en bekant, smått unken doft av dålig luft.

Och fast jag inte ber om det känner jag mig precis som jag gjorde då, varenda gång. När jag brukade springa uppför de där trapporna hade jag nästan alltid någon annan i tankarna, det där lilla rummet mina föräldrar var så snälla att låta mig bo i var bara en mellanstation på vägen till det jag verkligen ville till; det som jag på sätt och vis alltid var på väg till. Det måste ha hänt så många gånger att den där trappuppgången alltid kommer att ge mig samma känsla av längtan och förväntan, vissheten om att jag bara är en kort resa genom mörkret från någon som väntar på mig.

Det är så mycket som hänt sedan dess, i bakhuvudet vet jag att det är känslan som finns kvar och att verkligheten inte ser ut som den gjorde då. Men det är spännande hur verkligt någonting kan kännas i fem våningar, under ett par hundra trappsteg. Undrar om tiden alltid kommer att stå still när jag befinner mig där.

Dagens värdelösa vetande

Det finns säkert många av er som hört den underbart svängiga låten Var ska vi sova inatt som med dansbandet Perikles hjälp drabbade Sverige någon gång i början av nittiotalet. Jag är naturligtvis stolt ägare av cd-singeln som även innehåller en hiskelig dansremix av låten. Men, med hjälp av den mästerliga franska splatterslashern Switchblade Romance (det är en lång historia) har jag fått reda på att Perikles inte gjort låten från början, utan att det är en cover. Ricchi e Poveri står för det italienska originalet Sará pérche ti amo som spelades in redan på åttiotalet och nästan svänger ännu mer. Visst känns era liv en smula rikare nu när ni känner till detta faktum?

Som en liten bonus erbjuder jag länken till Perikles hemsida, där man kan ladda ner en "ny" remix av låten från 2001. Det ni!

måndag, november 06, 2006

En stoooor prestation

Ni vet Basshunter, han som gjorde Boten Anna? Det är inte dåligt att spotta ur sig en av de sämsta låtarna som någonsin har plågat sveriges radiolyssnare, inte dåligt alls. Men det är inte det som är den egentliga prestationen, utan det är att snubben har lyckats få till en låt som är ännu sämre - och det trodde jag inte var möjligt. Det kan mycket väl klassas som årets svenska bragd! Kolla på videon nedan och njuuut.


söndag, november 05, 2006

Bra svensk skräck

Häromdagen läste jag ut en svensk skräckroman, kul att ett förlag vågat ge ut seriös skräck här i Sverige! Boken heter Hanteringen av odöda, och hör till zombiegenren. De döda vaknar upp och beger sig långsamt tillbaka hem till de som de lämnat bakom sig. Jag som är skräckfantast blev lite besviken över att det hela utvecklade sig mer åt det filosofiska hållet än splatter i stil med Dawn of the Dead, men nu när allt sjunkit in inser jag att författaren tog upp intressanta frågor och hade ett vackert, sorgligt budskap.

Utan att avslöja något av handlingen tolkade jag det hela som att vissa saker, i detta fallet döden, måste accepteras. Det blir aldrig så som det var innan allting tog slut, hur mycket man än önskar, tänker sig tillbaka och längtar efter det som var. Hur mycket man än vill hålla kvar vid spillrorna av det underbara finns det en punkt då det är bättre att ta vara på minnena och släppa taget. Om man verkligen älskar någon ska man vilja det som är bäst för den personen, inte det som är bäst för en själv.

Läs den själva så får ni se, förutom att boken är tänkvärd är den skriven med ett fint språk.

Och jag som alltid brukar komma på fyndiga rubriker

Ikväll var jag på Halloweenfest hos en kompis jag inte träffat på ett tag. Det var bra. Inte bara för att jag inte sett hans lägenhet än, utan även för att det var nyttigt för själen. Jag hade lite funderingar om att dra till ett ställe där jag bara skulle känna ett par människor, men det visade sig vara ett smart drag. Folk hade blivit förvarnade om att "psykologen" skulle komma, så jag fick pröva på hur det var att vara en person som folk har en del förutfattade meningar om. Visst, tonen var skämtsam, men: trots allt kommer antagligen resten av mitt liv att präglas av mitt yrkesval, så det var lika bra att få känna på hur det känns när folk ser en som... ja, som en något mystisk människa.

Men mest av allt var det skönt att få träffa nya människor, att komma bort från det som gör en deppig och tänka på annat. Att prata om sina problem med någon som inte känner en så bra kan ge nya perspektiv, hjälpa en att se saker på ett nytt sätt. Om någon som
man bara träffat en gång innan kan förstå vad man känner så bra, och man kan dela sina upplevelser med den personen, då känner man sig inte riktigt lika ensam med det som tynger en. Känslan är svår att beskriva, men i grund och botten kanske det bara går ut på att man mår bättre av att prata ut.

Det var något annat som var bra med. I och med att jag var där själv var det skönt att känna att man håller som egen person, att den man är räcker till. Inte för att jag skulle ha några större tvivel om det, att jag ältar vem jag är. Men att jag umgicks avslappnat med en massa människor som jag inte känner särskilt bra gjorde att jag kände att jag... var bra. Okej, jag får väl erkänna att terapin faktiskt fått mig att inse att jag går och bär på en slags osäkerhet om många saker. Fast den här kvällen stärkte mig. Det är nice.

lördag, november 04, 2006

Eventuella efterlevande: stäm MKB om jag inte överlever natten

Den som minns vet att jag hade feta bekymmer i somras med att värmen i min lägenhet inte var av denna världen. Fast nu är frågan vad som är värst: att bo i en bastu eller i en igloo?

Visserligen kan det vara jobbigt att svettas floder, men så länge man inte är gammal riskerar man inte att trilla av pinn så länge man dricker ordentligt med vätska. Kylan som jag upplever nu känns betydligt mer dödlig, plus att man inte kan åka till gymmet när man är förkyld (och man kan inte heller bli frisk om man fryser hela tiden). Alla tre elementen står på max, fast eftersom MKB vill spara på sina omkostnader ett litet tag till blir elementen inte mer än halvvarma. Det är illa när man måste ligga med ett tjockt täcke för att inte frysa - inomhus!

Så om jag hittas död i sängen med en machete genom huvudet eller strypt med pianotråd i badkaret - begär en obduktion! Obducenten kommer att komma fram till att den egentliga dödsorsaken var cirkulationsrubbning till följd av nedkylning. Alltså har macheten/pianotråden (eller diverse annat tillhygge) placerats där i efterhand av MKB för att avleda uppmärksamheten från att de lät mig frysa ihjäl. Stäm dem och gör något skoj för pengarna!

Förkyld i en vecka, singel och den lediga helgen blev till plugghelg

Det är intressant hur humöret påverkar ens skrivande. Jag får för det mesta någon idé varje dag om något jag skulle kunna blogga om, någon fundering som skulle vara rolig att dela med sig av. Fast sedan är det det här med humöret... När man är glad blommar idén ut, man känner att man på något sätt vill dela med sig av det man tänkt och så går skrivandet mer eller mindre av sig självt. När man är nere så ploppar idén upp, fast inte mycket mer än så. Den fastnar på ett stadium där det inte blir mycket mer än en tanke. Det är helt enkelt inte roligt att skriva när man är deppig. Vilket kanske förklarar mitt sparsamma bloggande den senaste tiden.

torsdag, november 02, 2006

Radio Ga-Ga

Det händer i princip aldrig att jag kollar på musikvideor på MTV eller lyssnar på reklamradio, så jag satte på 106.7 ett tag på jobbet för att se vad jag missat det senaste året. Fanns det några assköna låtar att digga loss till? Inte en enda. Nada. Zip. Noll. Nåja, det positiva är väl att jag slipper göra ett försök på ett år till. Jag funderar på att ge trackslistan en chans med, vi får väl se om det finns några sköna låtar där. Marit Bergman är ju med, så jag hyser ändå lite hopp.

Förresten, var jag dum nog att skriva "things can only get better" häromdagen? Det är klart att det var fel, saker och ting kan alltid bli mycket, mycket sämre.