onsdag, februari 28, 2007

Gröna gubbar kan

Idag orkar jag inte med något mer, så här kommer ett citat för de som tycker att Star Wars inte har något vettigt att komma med:

"Fear is the path to the dark side.
Fear leads to anger.
Anger leads to hate.
Hate leads to suffering."


tisdag, februari 27, 2007

2007 års värsta dag inföll mycket möjligen redan i februari

Vad gör man när allting går i en cirkel? När man på något sätt alltid hamnar där man var från början, hur mycket man än intalat sig själv att man inte är på väg dit eller att man ska se till så att det inte blir sådär dåligt igen? Det är så lätt att man börjar om från början igen, för en cirkel är rund. Och då är det lätt att tro att vägen kommer att leda till ett nytt ställe. Fast här kommer ironin: det är först i sista kurvan som man inser att man återigen är på väg mot samma slut, och då är det för sent att göra något annat än att krascha igen.

Så hur gör man för att allting inte ska gå runt, runt? Visst, jag vet. Man behöver inte läsa till psykolog för att veta svaret på den frågan. Gör något annorlunda, gå en ny väg, gör inte som du gjort förut. Men det är så lätt. Så lätt när man återigen börjar ta sig fram längs samma upptrampade stig, i hopp om att den kommer att leda till en ny plats. Vilket den aldrig gör.

Hata!

Man kunde tänka sig att dagen kunnat bli bättre än den började. Men precis efter att jag skrivit färdigt föregående inlägg och skulle iväg till skolan drabbades jag av en mindre rolig överraskning. Igår fick jag glapp i mina sonysnäckor (trodde jag) och bytte därför ut dem mot ett annat par jag har liggande. Därför blev jag lite konfunderad när glappet kvarstod imorse. Med min fenomenala slutledningsförmåga insåg jag att skitfelet sitter i hörlursuttaget på mp3-spelaren. BAJSKUL! Jag tycker inte riktigt jag har råd med en ny, men med tanke på att jag i princip alltid går omkring med musik i skallen klarar jag mig antagligen inte utan. Fast det ska bli spännande att se hur det känns att vara utan i några dagar, i bästa fall kanske mina tankar får lite mer utrymme.

Stick och brinn, tisdagmorgon!

Allt kaffe gjorde mina tankar till ett skenande tåg igår, och jag var vagnen som bara hängde på. Därför sov jag bara sex timmar. Nu vaknar man svintrött till sju timmar i skolan, de två första grejerna på nyheterna är en bussolycka i Uppsala och ett inslag där ordet "cancer" nämns minst två tusen gånger. Kan man kanske få gå och lägga sig igen?

måndag, februari 26, 2007

Sopsorteringsfundering

Ett använt kesopaket åkte häromdan ner i sopsorteringen tillsammans med en förbrukad Dolce & Gabbana-deo. Två helt olika prylar, med heelt olika status och helt olika priser. Fast båda var gjorda av plast, och när de fyllt sin funktion åkte de ner i samma skräppåse för att förmodligen aldrig någonsin se dagens ljus igen. Är det inte samma sak med oss människor? Det finns miljarder olika här på jorden. Unika, speciella, inbillande sig att de har någon status. Fast när vi är förbrukade och själen är någon annanstans, då är det ingen skillnad på det som finns kvar.

Vad var min tanke med det här inlägget egentligen? Jag är inte säker. Kanske att man inte ska ha för höga tankar om sig själv, vi är alla rätt så lika egentligen. Eller att man ska se till att göra något bra så länge man lever, för sedan är det inte så mycket kvar av en. Eller både och. Jag vet inte, think about it i alla fall...

söndag, februari 25, 2007

Säkert! (igen)

Idag fick jag äntligen Säkert!-skivan, och jag sträckläste igenom alla texterna från början till slut. Det är inte ofta det händer, närmare bestämt aldrig. Jag skulle kunnat skriva in dem allihop i det här inlägget om jag bara orkat, fast det gör jag ju inte. Å ena sidan skulle jag vilja att alla kunnat digga skivan och gråta till den, samtidigt vill man vara lite ensam om sina favoritartister. Nåja, jag är snäll så jag kan tipsa om att Säkert! har en blogg! Och där fanns visst en video:


Veckans låt

Det måste helt klart vara Au Revoir Simone - Fallen Snow (The Teenagers Remix). Jag kan för övrigt rekommendera bloggen l'amour à trois, där man kan hitta en hel del sköna låtar (bland annat den ovan)!

Dagens lilla glädjeämne 4

Det är ju jäkligt svårt att få till en lika fin latte som den på Coffee Break i Lund (rekommenderas), men jag har kommit ett liitet steg närmre. Nu kan jag tyvärr inte avslöja mina källor, men jag har kommit över en sådan där 2.6%-ig baristamjölk som inte ska finnas tillgänglig för privatpersoner! Min hemmagjorda latte är inte förstklassig än, men den känns bra mycket lyxigare när man gör den med hjälp av halvt hemlig mjölk som inte är till för allmänheten att handskas med... Tack ska du ha, du hemliga välgörare!

lördag, februari 24, 2007

Gött...

...när man glömmer nycklarna i dörren över natten (och det är inte första gången, då vaknade jag av att en snäll städare ringde på dörren). Den här gången satt knippan kvar i låset, vilket var skönt. Tänk så läskigt det varit om man vaknat mitt i natten och sett tidningsbudet i månens sken, sittande med en popcornbunke i knät, watching the show of his life.

fredag, februari 23, 2007

Ett litet steg bort från vardagen 4

Med tanke på snöstormen som drabbade Skåne igår kan man rätt så lätt ironisera över mitt inlägg om vårkänslor som jag skrev i måndags. Men inget ont som inte för något gott med sig, jag älskar massor av snö som inte blir slask omedelbart (vilket tyvärr oftast är fallet här nere). Dessutom var jag med om något nice när jag åkte stadsbuss hem tidigare ikväll.

I slutet av en hyfsat tungt trafikerad korsning blev vår buss stående eftersom en bil framför kört fast i snön intill vägkanten. Personbilar kom förbi, men det fanns inte en chans att bussen skulle kunna klämma sig mellan refugen och bilen. Först gick det mindre än en minut då inget riktigt hände, fast sedan hoppade jag och ett par andra ut ur bussen, hjälpte till att knuffa och så var det hela fixat. Det är fint när främlingar gör gemensam sak för att hjälpa någon sådär helt oplanerat, det är något jag inte är med om så ofta.

torsdag, februari 22, 2007

Skjutas vid hundra?

Ni vet den där "ja må han leva"-låten som avslutas med "så ska han skjutas i en skottkärra fram"? När jag var liten trodde jag alltid att man menade att personen skulle skjutas, alltså arkebuseras. Är man inte lite morbid då? Nu har när jag har blivit några år äldre förstår jag att det inte är det som åsyftas, men det är ändå kul att tänka på vilken slutledningsförmåga barn har. Hoppas man kommer ihåg det tills man får egna, så man kan förklara för dem. Det är ju ett tråkigt budskap att man skulle vara klar när man fyller hundra, att man inte bör leva längre då och att det är avrättning som gäller.

onsdag, februari 21, 2007

Köttfärsslimpa och statsministermördare

Okej, det kanske inte är den bästa "lika som bär", men visst finns det en viss likhet?


tisdag, februari 20, 2007

Dagens löpsedelsord, del 2

Jag hade nästan lovat mig själv att jag inte skulle jaga upp mig så mycket, så jag lät helgens "kollapsbilder" förbli okommenterade (fram tills nu). Kvällstidningarna skulle få låta sig hållas, medan jag skulle försöka ägna min tid åt något smått vettigare. Det funkade helt okej, fram tills jag från bussen såg dagens löpsedelsord: "Onanidans"...

Suck, de börjar verkligen få slut på ord med minsta vettighetsanknytning nu. De får till och med mig att mer eller mindre omedvetet själv hitta på icke-ord som det i förra meningen, det är tecken nog på att jag börjar lida skada!!!

måndag, februari 19, 2007

Life is in the air

Våren är här, det spelar ingen roll vad SMHI säger om dygnsmedeltemperatur eller om det drar in ett snöoväder kring den första mars (som det faktiskt brukar göra här nere). Why not? Jo, för att luften känns på det där sättet som den gör i början av varje år. Det är inte en lukt, inte en speciell värme, ingen stark, bländande sol. Ändå är det något med ljuset, luften och allt annat som gör att en ogrundad glädje vaknar till liv inom mig - och det är lika skönt varje år. Den här gången slumpade det sig så att Blink 182 blev soundtracket till upptinandet efter vintern. Och varför inte, deras texter om kärlek, första dejten, rockkonserter och att bara vara ung passar perfekt med den okomplicerade glädjen jag känner när jag själv och allt annat runtomkring mig börjar vakna till liv.

söndag, februari 18, 2007

Ahhhh

Jäklar vad gött, då var tentaskrivandet klart för dagen (och nästan helt klart totalt sett med). Efter att ha jobbat på macken 7.45 imorse och sedan pluggat ända sedan klockan fem kan man äntligen slappna av med lite soft Tough Alliance i högtalarna (ja, jag hatar dem men de gör bra musik!). Eller inte riktigt än... Efter att ha pluggat, alternativt jobbat, alternativt varit sjuk under i princip hela helgen ser det ut som ett miniatyrbombnedslag här. Alltså ska jag bara plocka undan, packa ner grejerna till imorgon och diska innan jag kan slappna av. Men fy fan vad skönt det kommer att bli om en halvtimme i alla fall - skit i att jag måste sova snart!

Who's that guy?

Jag råkar känna en person i den här bilden, av någon anledning är jag glad över att det inte är den läskige snubben i blå jacka i mitten av bilden. Det känns som om något inte riktigt stämmer med honom... som om han skulle kunna go postal vilken sekund som helst!

Jag och min Meizu

Jag har lärt känna min Mp3-spelare överbra. Häromdagen lyckades jag byta låt från Snoop Doggs Get a Light (feat. Damian Marley)Tha Blue Carpet Treatment till Säkert! med Ditt kvarterSäkert! utan att titta på displayen. Värdelöst säger ni, stort säger jag! Fast frågan är såklart om det är något som kan rädda världen i en nödsituation...

lördag, februari 17, 2007

Språkberikare

Nya ord i kvällsposten igår var "sektbråket" och "danskamp". Nä, den här gången orkar jag inte ens kommentera det. Säg att jag "ordstrejkar", "språkrasar" eller något annat...

fredag, februari 16, 2007


You know where to find me

Mycket av min tid går åt till att sitta vid datorn och surfa runt, eller att kolla om någon skrivit till mig på msn/icq. Därför hade jag tänkt vara lite radikal och ta en chatfri vecka med början ikväll för att se om man gör några andra roliga saker istället. Jag minns nämligen fortfarande en vecka då jag var runt tio år och tv:n där hemma var trasig; mina föräldrar och jag gick på promenader och pratade med varandra som vi sällan gjort varken före eller efter den veckan. Fast vid närmare eftertanke insåg jag att det skulle bli väldigt, väldigt svårt att sluta cold turkey. Dessutom märkte jag precis att det faktiskt är mysigt att chatta med mina polare, därför säger vi att jag ska försöka skära ner på mitt onlinevarande under nästföljande vecka - det känns något tryggare...

Så om det är något viktigt kan ni nå mig på telefonen, den är i alla fall på dygnet runt.

torsdag, februari 15, 2007

Fler polare från förr

Här är en till av mina figurer, jag har bara en suddig bild från '04 på Venal Anatomica men det är något med oskärpan som gör bilden bättre.

onsdag, februari 14, 2007

Tänk om...

Det här står att läsa i den tuuunga psykiatriboken vi har på den aktuella kursen, angående att förlora nära och kära: "Det finns en perceptionsberedskap som är inställd på den döde och som leder till illusioner. Knakande ljud tolkas som att den döde går omkring i huset, mötande personer på gatan tas för den döde och man tycker sig känna den dödes närvaro. Hallucinationer i form av att man ser, hör eller till och med talar med den döde förekommer också. Drygt 80% av 70-åriga änkor/änklingar har illusioner eller hallucinationer en månad efter förlusten och drygt häflten fortfarande efter ett år".

Jag har skrivit det förut, och jag skriver det igen. Det är totaltråkigt att allting ska förklaras med vetenskapen, att ingen magi ska få finnas kvar. Tänk vad fint det skulle vara om det är läkarna som hallucinerat fram de här torra förklaringarna, och det istället visar sig stämma att själarna från de döda,
om kärleken var tillräckligt stark, stannar kvar ett tag hos sina älskade. Det skulle vara något att ha med i psykiatriboken, tänk om det istället stått "I drygt 80% av de äktenskap som varat så länge att den ena parten uppnått åldern av sjuttio år, är kärleken så stor att anden från den som dör först dröjer sig kvar i upp till ett år för att skänka änkan/änklingen tröst och stöd i den plötsligt ensamma tillvaron."

tisdag, februari 13, 2007

God says NO!

Visst, jag är snäll. Jag har förståelse för att det kanske inte är världens roligaste extraknäck att försöka tvinga på folk dåliga gratistidningar som de oftast inte vill ha. Därför brukar jag bjuda på ett leende och säga "nej tack" när jag går förbi dessa röd- eller gulklädda plågoandar, istället för att som så många andra bara låtsas att de inte existerar. Men om man stiger av en äcklig stadsbuss kvart över sju på en MÅNDAGmorgon för att man är alldeles för sjuk för att kunna cykla till södervärn i minusgrader, då är inte en .SE någonting man vill ha uppkört i ansiktet så fort bussdörrarna öppnas och man ska försöka springa till 171:an. No more Mr. Nice Guy...

Eller vad fan, jag är för snäll, så jag kommer att fortsätta vara trevlig mot tidningsutdelarna. Fast nu står det i alla fall klart att vissa av dem har en hjärna av kolibristorlek.

måndag, februari 12, 2007

Vardagsmysterier, del 2

Okej, nu var det dags att slutligen ge upp och ta bort ett sparat mess från mobilen som jag för snart fyra månader sedan antagligen skrivit som påminnelse om något. Jag har läst det många gånger, men fan inte blivit ett dugg klokare. Någon som har den blekaste aning om vad "3b3c5a5-3 5hus" skulle kunna betyda?

söndag, februari 11, 2007

Alrighty!

Ajdå, vad jag är trött nu. Det lär inte bli mycket skrivet, så ni som inte var på festen får skylla er själva. I vilket fall blev det hela lyckat, tjugo personer lyckades lätt (?) få plats i min lägenhet. Jag fick försöka leva upp till mina stora ord i ett tonfisk-blindtest som jag misslyckades i. Sedan blev det utgång på KB, och jag tyckte det hela var skoj trots att jag var (och är) redigt förkyld. Tack alla ni som dök upp, eftersom jag inte orkar skriva mer får ni kolla på en bild som sammanfattar det hela...

lördag, februari 10, 2007

Uh-oh

Ikväll är det födelsedagspartaj på mina 34.6 kvadrameter. Det roliga är att jag tror jag bjöd i princip alla jag känner, och det verkar som om jag känner fler än jag trodde. Därför vet jag inte riktigt om alla får plats ikväll, det ska bli myyyyycket spännande att se hur det löser sig. Men vad fan, om vi fick plats fjorton personer i min kokvrå på typ två kvadrat när jag hade min inflyttningsfest för ett år sedan så är väl vad som helst möjligt...




fredag, februari 09, 2007

Säkert!

Hello Saferide är min sjätte mest spelade grupp/artist på last.fm med 365 spelningar, så det kan möjligen påstås att jag diggar dem en del. Och i förrgår, på en så pass speciell dag som min födelsedag, släppte Annika Norlin (som utgör Hello Saferide) en skiva på svenska under bandnamnet Säkert!. Jag har lyssnat lite, och här kan det säkert(!) bli en hel del kärlek. Vad annat kan det bli med textrader som:

"Varje träd har en rot, varje hus en byggd grund
det är bara min som ryck
s bort från mig
Gud, när ska jag bli fridlyst?
slå upp i en bok
hon är en ovanlig art, så
förbjudet att såra
sätt henne tillbaks där hon stod
Jag har en Elle i min väska
så att det ska se ut som att jag sitter
och tar det lugnt bara
inte går patrull som förut

Elle, när ska det bli inne att vara som jag?
blek och feg och sävlig och lat?
jag har köpt varje nummer sen '96
Men det som
fortfarande gäller är vacker och lycklig
Och just nu kjol med särskilda veck"




torsdag, februari 08, 2007

Hur man vet att det är dags att städa lägenheten?

Den här texten mötte mig i ingången till trappen när jag kom hem från jobbet:

"Till våra kunder på (min adress):
Vi har ett problem med en obehaglig lukt i er trappa, och vi hoppas att med er hjälp komma fram varifrån denna lukt kommer. Var snäll och kontakta din husvärd om du kan hjälpa oss med detta."

onsdag, februari 07, 2007

Grattis Alex!

Idag fyllde jag tjugosju. Det är lite mindre hotande i skrift, känns läskigare när man hör någon säga det högt... Det har hänt väldigt mycket de två senaste åren, men det är en helt annan postning. Jag känner mig i alla fall inte gammal, och det är det som räknas.

Trots att det var sju timmars skola idag blev det bra ändå; det kom många grattis-sms, klassen sjöng för mig, jag hjälpte föreläsaren att få rätt på datorn så att projektorn funkade och sedan firade jag i soffan med den jag tycker om bäst. Jag behöver inte mycket mer än så.

tisdag, februari 06, 2007

Remnants from another life, del 2

Här har ni en annan av mina kompisar från förr, säg hej till Moribundi!



måndag, februari 05, 2007

Ett litet steg bort från vardagen 3

Det är en sak som är bra när det är helt dött på macken, och det är att man får lite tid över till att lyssna på människor. Mest spännande är de som har tänkt igenom saker och ting och har sin sanning. Då kan man bara luta sig tillbaka, lirka lite då och då och få höra om den personens världsbild. Kalla mig töntig, men det är något mysigt med att kära känna en främling bättre på tio minuter än vad man lärt känna vissa stammisar på fem års tid.

söndag, februari 04, 2007

What have I become?

Imorse kunde jag konstatera att Coops tonfisk i vatten av sorten X-tra smakade förhållandevis illa jämfört med ICAs Euroshopper-alternativ. När jag började träna för knappt ett år sedan var det ingen som berättade för mig att jag en dag skulle kunna känna skillnad på olika tonfiskfabrikat. I'm not sure I wanna be that guy. Kanske skulle man bli soffpotatis igen...

lördag, februari 03, 2007

Trist

Jag var fascinerad av skräckfilmer under många långa år, ända sedan jag fick höra om Fredagen den 13:e-filmerna på lågstadiet men inte fick se dem. Ända sedan dess, och kanske fram till idag?

Man är såklart nyfiken på grövre och grövre grejer, och något av det värsta hittills var Guinea Pig II: Flowers of Flesh and Blood. Enligt myten lämnade Charlie Sheen in filmen till FBI när han såg den på åttiotalet eftersom han trodde det som utspelades i filmen var äkta. Visserligen finns det inga bevis för att snuff-film existerar, men det är en annan femma. När jag såg filmen på dvd för några år sedan var bilden så skarp att man såg att det var bluff, men det var ändå... speciellt att se en japansk man i samuraikläder stycka sitt kidnappningsoffer under fyrtiofem utdragna minuter.

Och så ikväll var det dags för August Underground's Mordum, som jag hört skulle vara något utöver det vanliga. Hur det gick? Jag började snabbspola efter mindre än tjugo minuter, stannade till lite då och då för att bland annat bevittna en kvinna bli våldtagen med en avhuggen penis, spyor, nekrofili, en annan kvinna som fick tarmarna utdragna och hur en kille sedan våldtog hålet i magen när hon dött.

Har jag någon poäng? Först kanske jag ska säga att jag inte är sjuk i huvudet, jag är bara nyfiken. Poängen skulle kunna vara att en era eventuellt är över, för jag fick inte ut ett skvatt av den här skitfilmen. Ingen handling värd namnet, ingen dialog, ingen känsla, inget obehag inför offrens dåligt förmedlade lidande. Ingenting. Antingen beror det på att jag är rätt så nere för tillfället, eller så är det helt enkelt så att jag har utvecklats. Vi får väl se, jag ska försöka få tag på filmen Aftermath innan jag bestämmer mig.

Häftig remix


Jag gillar när det görs lite annorlunda remix(ar?). Oftast handlar det ju om att göra en dansvänlig version av en låt, fast det är häftigt när man gör tvärtom! Många av er har säkert hört The Similous All This Love (annars kan man ladda ner den gratis och lagligt), en elektronisk låt som är störtskön. Och nu råkar det vara så att det finns en remix av den som gör om den till en arenarocklåt (tänk Van Halens Jump!). Lyssna på den här, jag blev i alla fall tvungen att beställa singeln från cdon för heeela 19kr.
GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAH!

fredag, februari 02, 2007

In memory of Ödlis

Jag kom att tänka på min söta Leopardgecko ikväll, det var ett tag sen sist. Hon blev drygt nio år gammal om jag inte minns fel. De sista åren var bara ett enda långt borttynande, där hon blev smalare och smalare tills jag och min bror blev tvungna att lämna henne till veterinären för avlivning. Här är två bilder på henne från tiden då hon fortfarande var frisk, så kanske någon annan också kommer ihåg henne.

Tänkvärt

Det finns de som beskyller Nemi för att vara dålig, jag håller inte med. Nedan finns en fin strip som visar på att hon kan vara riktigt filosofisk ibland. Synd bara att hon är så bitter, jag vet att man kan hitta någon där hjärtana dansar tillsammans. I samma rytm...

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAARGH!

torsdag, februari 01, 2007

Att göra slut, del 2

Ibland frågar jag mig själv om jag tycker om att lida. I snart femton år, ända sedan jag upptäckte NHL, har jag bara haft ett enda favoritlag: Chicago Blackhawks. Tyvärr suger de riktigt ordentligt. Under de senaste åtta säsongerna har de gått till slutspel en enda gång. Oftast är de inte ens nära.

Dum som jag är bygger jag upp förväntningar inför varenda säsong, jag lovar. Av någon anledning hoppas jag att det ska bli annorlunda. Jag kollar förutsättningarna, läser på, tror att det ska ordna sig. Även om alla tecken pekar åt samma håll lyckas jag inbilla mig motsatsen. Och varje säsong, någon gång efter jul när ungefär hälften av de dryga åttio matcherna i grundserien är spelade, tvingas jag inse att det inte kommer att bli något det året heller. Då ger man upp och försöker komma över besvikelsen.

Och av någon jäkla anledning
bygger jag upp förväntningarna lagom tills nästa säsong börjar i oktober. Det kommer säkert att gå bättre, inte kommer de att svika mig den här gången? Någon gång måste väl turen vända så att jag kan få bli glad igen? Har jag inte förtjänat det efter att ha lidit så länge? Nix, tydligen inte, för nu står det klart att det är dags att börja ladda inför nästa säsong igen.

Jo, det är nog så att jag gillar att plåga mig själv, för jag är inte redo att släppa hökarna än.

(Den här postningen handlar inte bara om hockey, utan även om något annat. Jag funderade på att göra labels för alla mina postningar som har dubbel betydelse, men kom fram till att det är roligare om ni får komma på det själva)

Animesimpsons

Den här bilden är nästan lite scary med tanke på hur annorlunda den är, men rolig är den!