lördag, juni 30, 2007

Fest ikväll!

Jepp, ikväll är det partaj hos mig. Hör av er om ni är sugna på att titta in! Jag bjussar på tequila, från 1.75l-flaskan (!) jag köpte i staterna för en spottstyver...

Första summeringen

Nu när jetlaggen börjar släppa ska vi se om jag kan klämma ur mig något vettigt. Det är svårt att skriva om resan eftersom allting inte sjunkit in än. Men några faktum finns väl.

Snygga tjejer är väldigt sällsynta over there, vi som bor i Sverige bör skatta oss väldigt, väldigt lyckliga...

Amerikaner är inte alls dryga. Tvärtom var några av resans höjdpunkter när man fastnade i femtonminuterskonversationer med folk man inte kände på gatorna, eller Mark på Jack in the box som berättade om sitt liv som nykter alkoholist i säkert en halvtimme. Här i Sverige är folk långt ifrån lika pratglada och öppna.

Naturen är hur fräck som helst, ibland kändes det som om man var på en annan planet. Tänk Death Valley, där vinden var som om någon blåste på en med en hårfön uppskruvad på maxvärme, där vattnet bubblade upp ur marken och det runtomkring som såg ut som is i själva verket var saltflak.

Las Vegas var märkligt, visst kan det finnas plastiga ställen i Sverige med; men här snackar vi om en hel stad som kändes helt jävla konstgjord. Det var lite som att gå omkring på en låtsasplats, raka motsatsen mot öknen.

Var det ironiskt att hemlängtan var som minst när man fick gå på megaoutlet-affär och shoppa? Är det sånt man är van vid och trygg med här i livet, att shoppa?

Sedan var det kul att jag blev tagen för något jag inte är. När jag på randen till Grand Canyon stod och tog igen mig med en cigg i munderingen nedan kom en amerikansk turist och frågade "Hi, you look like a Mule Wrangler?" (åsneturguide). LOL, för att använda ett nördigt uttryck. Hon fick söka hjälp någon annanstans...



Smickrande var att jag fick visa leg vid ciggköp vid typ fyra olika tillfällen.

Kungligaste bilden från mobilbloggen måste förresten vara denna:

torsdag, juni 28, 2007

Gotta love the jetlag

Igår däckade jag totalt vid tolv efter att ha sovit tre timmar föregående natt. Då tycker man väl att man kan få sova ut lite? Icke, sa nicke! Klockan sex i morse vaknade jag rätt så pigg, eftersom min hjärna antagligen tyckte att klockan egentligen var runt nio på kvällen och att jag borde hitta på något vettigt. Om man kan kalla att plocka undan för vettigt så lyckades jag väl med det, nu ska jag försöka sova igen... bye bye.

onsdag, juni 27, 2007

Hemma

Jag tror jag är hemma nu. Hemresan började vid sex på kvällen igår, sedan har vi tidsskillnaden på nio timmar så jag är inte säker på hur länge jag varit på väg hem. En sak är säker, och det är att jag behöver sova innan jag kan skriva något vettigt. Skumt att vara hemma.

måndag, juni 11, 2007

Road trip deluxe (med länk till mobilblogg)

Jag är inte säker på att jag skrivit om det innan, men imorgon bär det av på en resa jag velat göra länge. Det har varit en dröm att kolla in USA ett bra tag, ända sedan Beverly Hills 90210 på mellanstadiet och efter att mina föräldrar inte lät mig göra ett high school-år på gymnasiet. Men nu är det alltså dags för en kalifornisk road trip med två goda vänner, jag kände helt enkelt att om det inte blir av nu kanske det aldrig händer något - nästa sommar kan man ju lika gärna sitta med en unge på halsen eller något...

Det fina med den här resan är att ni kan få titta på bilderna från den, medan det händer! Klicka här, så kommer vi förhoppningsvis att uppdatera under resans gång!

söndag, juni 10, 2007

Kärlek

Ja, jag är en stor sucker för kärlek. Därför kan jag få tårar i ögonen när jag läser något vackert. Och här är något riktigt fint, saxat ur en Metro-krönika från denna veckan. Kärlek kan vara som finast när den är som enklast och mest ödmjuk.

Längst bort till vänster, i rum nummer 10, ligger 93-åriga Margareta. När jag nuddar Margaretas späda handled slår hon upp de vackra blå ögonen.

”Tack för trösten”, svarar Margareta och börjar berätta om sin man Harry som otåligt väntar i himlen. ”Han har det bra. Harry har varit där länge och nu säger han att det är dags för mig. Han vill inte vänta längre.”

Med min hand i sin tar Margareta med mig på en resa i ett sargat Sverige som ingen längre minns. En tår trillar ner på örngottet. Hon ler. ”Harry mötte jag första gången den 18 maj. Vilket år det var minns jag inte. Vi träffades under kriget. Han bjöd ut mig till Alhambra på Djurgården. När han kom för att hämta mig gömde jag mig på rummet och bad min rumskamrat hälsa att jag fått förhinder.

Sedan skämdes jag så mycket att jag ringde upp och bad om ursäkt. ’Det går fler tåg’, sa han och tog med mig på båtutflykt till Mariefred. Vi hade inga pengar. Ändå köpte han ett knippe violer av en pojke som han satte fast på min blus. Och två tallrikar kalvfiléer som jag åt upp för att jag var så hungrig. Trots att han var undernärd gav han mig även sin portion.”
”Till jul kom han hem till mina föräldrar och frågade om de hade något emot att vi gifte oss. På påskafton åt vi bröllopslunch på Stallmästaregården. Dagen därpå togs han in på sjukhus för undernäring. Det var svårt i Sverige under kriget. Han låg på sjukhus i tre månader och jag gick dit varje dag med smörgåsar från jobbet. Jag arbetade på Kungsgrillen på Kungsgatan.
Harry var kort. Han hade stannat i växten för att han hade burit cementsäckar på fabriken. Men han var en mycket konstnärlig man. Vi hade det bra. Inte som ni, vi hade inga stora upplevelser, men vi var lyckliga med små saker. Ofta när Harry satt på bussen på väg hem från jobbet undrade han vad det skulle bli för middag. Trots att det blev havregrynsgröt nästan varje kväll.”

”Häromdagen fick jag göra ett test. På ett blankt blad ville läkaren att jag skulle skriva vad jag är tacksam för i mitt liv. ’Jag tackar Vår herre för att jag har fått vara med så länge och haft det så bra’, skrev jag.”

lördag, juni 09, 2007

Me on the beach

Jag kom att tänka på att det är långt ifrån alltid som jag beskriver mitt vardagsliv i den här bloggen, alla roliga fester och annat som man hittar på med sina vänner. Därför kommer här en bild från beachen idag, så kan ni se att jag är en hyfsat vanlig kille.



What are the odds?

fredag, juni 08, 2007

Bum like me

Vad i helvete är detta!? På mindre än en vecka har jag gått från vältränad, snusande men i övrigt sund ung man med bra kostvanor till att dricka för mycket öl varannan dag och nästan röka ett paket cigg om dagen. Kan den enkla förklaringen stavas "sommarlov"? Jag återkommer när jag utfört fler efterforskningar och kontemplerat över en Marlboro Medium...

Tough konsert

Oh yeah, ikväll spelar The Tough Alliance på Jeriko! Andra gången jag såg dem var jag smått upprörd, fast nu när jag vet vad deras "uppträdande" handlar om funderar jag på att dra dit och se om jag kan uppskatta spektaklet för vad det är. Jag gillar ju trots allt deras musik.

onsdag, juni 06, 2007

Manuell rättstavning

Words rättstavningsfunktion fångar inte upp allt, så det är tur att man dubbelkollar saker. Det skulle kanske varit lite märkligt om det stod "apsekt" istället för "aspekt" i min hemtenta. Vad apor skulle kunna hitta på i en sekt vill jag inte ens veta...

Scary horse... or crazy kid?

måndag, juni 04, 2007

Terapi = slut

Jahapp, då hade jag precis min femtionde och sista timme egenterapi på utbildningen. Jag skulle inte vilja säga att det har gjort mig till en helt ny människa, men samtidigt är jag helt ärlig när jag säger att jag aldrig, aldrig någonsin skulle ha velat leva färdigt mitt liv så som jag var innan. De kunskaper jag fått och den förändring som har skett är ovärderlig. Dessutom kommer jag inte att vara lika påverkad av mina hangups i interaktionen med andra när jag väl är psykolog, och det var ju det som var meningen med hela grejen. Att jag fungerar bättre med mig själv är bara en bonus, men det är gött att ha slagit två flugor i en smäll!

söndag, juni 03, 2007

Smoking

Jag har nog börjat röka så smått igen. Det är magiskt. Smaken som sitter kvar i munnen för mig tillbaka till semestern i Belgrad '05, där jag var uppe i ett paket om dagen. Röken är allt som behövs för att jag ska känna precis det som jag gjorde då. Eller nej, inte känna. Det är som om jag vore där igen, som om jag är precis samma människa som jag var då, upptäckande allt igen. Det känns tryggt. Jag vet att jag egentligen inte borde uppehålla mig där, men det var en viktig tid. Snart måste jag släppa den, snart. Men inte riktigt än. Jag vill bara vara där ett litet, litet tag till.

Ja, jag har blivit lite diktgalen den senaste tiden, därför kommer något från 000425 som passar perfekt just nu.

Alla mina minnen
I en enda cigarett

Jag står ensam ute på gatan
Det är så tyst som det kan bli
Så lugnt att lyktstolpens ljus står stilla
En svag bris fläktar i den varma natten

Allting kommer tillbaka,
alla stunder då ingenting spelade någon roll,
alla nätter då världen var vår
Innan vi visste hur allting låg till

All tid flyter ihop i en utandning av rök
Lika flyktig som det den består av
Men ändå lyckas jag fånga den
Om än bara för en kort stund

Alla mina minnen
I en enda cigarett

The Lönneberga zombie invasion

Scary shit...


lördag, juni 02, 2007

Bakom

Jag tror att man ofta glömmer hur mycket som döljer sig bakom en enkel grej. Ta till exempel bilden nedan. Jag tyckte det var en rätt så rolig bild som jag klickade mig fram till på istheshit.net, fast sedan skrev jag in länken på skylten för att se om det var ett skämt eller någon slags reklam. Och det var det inte, i och för sig vet man inte men efter vad jag läste på myspace-profilen jag kom till var det antagligen äkta. Den där småroliga bilden har alltså sin grund i att en kvinna fått sitt liv förstört, att någon hon litat på under många år raserat hennes värld. Och plötsligt var det inte så kul längre.

Titel saknas

Den här grejen är från 050721, inte direkt dagsfärsk men fortfarande aktuell. Konduktören har bytts ut, men mycket är detsamma. Kanske inte det bästa jag skrivit, fast på något sätt känns dikten rätt just nu...

Du var min biljett
Min gyllene biljett
Destination: Lycka
Jag köpte den, och såg en plats där drömmar växer
där allting, allting omgavs av löften om lycka
tåget var varmt, mjukt, fullt av hopp
Utanför dansade framtiden djärvt, obehindrat
Allting skulle bli bra, bättre, bäst, bättre än det!
Genom fönstret såg jag en plats av värme
Där såren slöt sig av sig själva,
där inget kunde gå fel,
där tryggheten tycktes total,
där du och jag dansade för evigt

Sedan kom konduktören.
Lika malplacerad som ett lik i en bröllopssäng
Lika stinkande som det man minst vill höra om sig själv
Och ändå, hur lite han än hörde hemma hos mig
öppnade han sitt flin
ur trasiga mungipor trillade maskar
och ögonen njöt av varje sekund
han klippte biljetten
Eller nej, inte klippte
han smetade saker som inte ska nämnas
tills mitt goda, gyllene ljus var
svart, rött, slocknat... dött

Tåget krängde till
På ena sidan:
en avgrund så djup att döden darrade
en tomhet så total att jag inte kunde andas
På andra sidan:
Förvridna, föruttnade träd
från vilka lik hängde
Liken av allt det jag hade kärt
Lemlästade spillror av allt som fyllt mig med glädje
Och vilket håll skulle jag titta åt?

Till slut var allt svart, på båda sidor
Jag var ensam i en natt utan slut

Men någon gång måste också natten nötas ut
Det finns ett ljus
Någonstans
hur långt bort det än är
så flimrar det till
får det att spritta till i det som är dött
och ger en förhoppning
om någonting

Snart är min resa slut
Om jag bara kommer närmre hem
känner igen mig, får luft
Får se min sol
kanske du kan ge mig livet åter