måndag, juli 30, 2007

Tänkvärt

Ah, skönt att komma tillbaka från jobb och ha fått tillbaka sitt internet. Det här är taget från insidan av min kompis toalettdörr:

4. Fakta om bajs

Om du går förbi en bajamaja och känner att det luktar bajs betyder det att du har små bajspartiklar i näsan. Skillnaden mellan bajset i tunnan och bajset i ditt luktorgan är enbart kvantitativ. Värt att tänka på i festivaltider.

Fast det ovan är något som jag haft en seriös diskussion om tillsammans med en annan polare. Är det någon som verkligen vet att det stämmer och kan hänvisa till en vetenskaplig källa?

Disconnected

Av någon anledning verkar mitt internet vara nere, så det lär inte bli mycket bloggning förrän jag får igång det igen (ja, det här skrivs på lånad dator). Så, nu behöver ni inte vara oroliga mer. Om ni vill säga hej, fråga om jag vill hitta på något eller bara höra min röst så har ni mitt mobilnummer. Hejs svejs!

söndag, juli 29, 2007

Fråga inte mig, jag vet ingenting

Mellanlandning. Jag är hemma, vilket är svårt att tro. Senaste veckan har min lägenhet varit en sällan besökt plats. Kolla in mitt schema.

Måndag: träning. Jobb till tio. Sov borta, somnade sent.

Tisdag: jobbade till sju. Blev väckt av besök tjugo över åtta, träffade K-mans två vänninor för första gången medan jag fortfarande höll på att vakna. Försökte öppna garderobdörre
n med husnycklarna. Öl på lilla torg, sov borta. Somnade sent.

Onsdag: jobbade till sju, after work på Debaser. Blev bjuden på Schweizisk kost hos K-man efteråt (pasta, potatistärningar, massor av ost, äppelmos, bacon och stekt lök), sjöng falsett till Papa Don't Preach i Singstar.


Torsdag: ledig. Tränade med brorsan, käkade hos päronen och fick spö i Table Tennis hos samme bror (damnit). Sov borta.

Fredag: jobbade till sex, spelade nya Guitar Hero: Rock the 80's med min nemesis till halv tre på natten. Blev indragen på Chokladfabriken sedan, vilket var nice. Men jag började bli trött. Sov borta, somnade sent.

Lördag: tränade, drog till föräldrarna och gav bort min video till dem. Installerade allt, fick mat, drog vidare på förfest med massor av kompisar, nya människor och Guitar Hero. Vidare till karaoke med klasskompisar. Vidare till en annan klasskompis. Vidare hem.

Och här sitter jag nu. Kalle J i högtalarna. Vad har hänt? Känns som om jag levt en livstid på en vecka. Allting går för fort. Jag hinner inte med. Tjugo nya mess om dagen. Jag hade en speciell känsla i kroppen när jag cyklade hem precis. Men det är så typiskt, nu kan jag inte hitta ord för den.

Alex,
var är du?
du landar inte
du bara studsar

vidare, vidare, vidare
landar aldrig
slutar aldrig rulla
sluta nu

förflyttar dig
längs med samma stig
samma skuggor
runtomkring

jag älskar dem
lika mycket som de
älskar mig
kanske mer

Men allting passerar så snabbt
att det blir suddigt
det som aldrig får stanna till
nöts ner till oigenkännlighet


Jag vet faktiskt inte mycket längre. Kanske för många Rom & Cola, kanske inte tillräckligt många. Jag vet inte längre säkert om jag lämnat mörkret bakom mig, eller om jag bara sprungit så snabbt att det försvann i horisonten (men utan att lämna mig). Men vi hörs snart igen. Jag vilar aldrig.

lördag, juli 28, 2007

Go mom!

Det är kul när man upptäcker dolda talanger hos sina föräldrar. Mina päron var precis nere en sväng i Europa och hade med sig över hundra bilder hem. Jag hade kunnat lägga upp hur många som helst, men det får bli den här. Kolla in allt, speciellt ljuset i bakgrunden, och njut av min mors fototalang!

torsdag, juli 26, 2007

Bajsigt

Mange Schmidt (nej, jag bryr mig inte om jag stavat rätt), som för någon sommar sedan "förärade" oss med "hiten" Glassigt, har släppt en ny låt som pumpas på P3. Jag trodde att jag inte skulle kunna klä mina känslor för låten i ord, men efter bara några sekunder slog det ner som en blixt: jag skulle kanske, kanske hellre bli knullad av Linda Rosing än tvingas lyssna på den där jävla låten. Och det säger inte lite!

Må bra-poesi

Jag brukar bara skriva dikter när jag är nere. Men ingen regel utan undantag, så här kommer något högst ovanligt. Hoppas det kommer att upprepas. Tack för att du får mig att känna mig glad.

Drunknad
med lungorna fulla
av bubbel & trubbel

Sjönk till botten
fastnade i dyn
efter asätarnas verk
var bara vita knotor kvar

Men benranglet reste sig
för något lös
långt bort i det dunkla djupet

Yay, en helt ny värld!
Så det går att leva
under ytan?

Ser rött
nytt kött
nytt blod
nytt mod

Ingenting
tar
någonsin
slut.

Anniversary

Jag tror faktiskt det är dags för det där inlägget som jag snackade om, det första från mig som inte kommer att drypa av klyschor. Faktum är att det nog inte kommer att bli en enda. Vi får se om jag lyckas.

Fast innan jag börjar får jag nog säga något. Såväl det ovan som det under skrevs i förra veckan, när inspirationen kom. Fast nu, i efterhand, kommer jag att få ändra, stryka och lägga till en del. Det är spännande hur mycket som kan hända på kort tid. Så är det väl när man är så intensiv som jag är. Och det var ingen plattityd, bara sanningen.

För två timmar sedan tog det som skulle ha varit vår tvåårsdag slut. Faktum är att vi inte hade någon riktig ettårsdag ens, men som jag ser det var det ändå vi fram tills för ett
par månader sedan. Förvirrande? Det är det nog, men eftersom det här handlar om någon mer än jag vill jag inte lämna ut för många detaljer.

Den senaste månaden har varit den värsta i mitt liv. Punkt. Det kändes faktis
kt som om jag inte skulle orka leva vidare, och det är ingen klyscha. Ibland kändes det verkligen så. Men i förra veckan hände något. Jag började ifrågasätta, vrida och vända, på sådant som jag tidigare såg som självklarheter. Många av mina frågor kommer nog aldrig att få svar, men att jag ställde dem var det nyttigaste; det var på så vis jag började misstänka att allting kanske inte var/är så som jag var så övertygad om.

Min blogg heter Livet börjar vid 25. Fast jag insåg att jag har levt för någon annan under de här två åren, inte för mig själv. Annars skulle jag aldrig ha mått så dåligt som jag gjort den senaste tiden. Det är bara en av sakerna jag har lärt mig, att det är farligt att leva för någon annan. Men som sagt, jag mår mycket bättre nu, har mer distans och perspektiv. Rädslan för att bli bitter eller inte kunna/våga bli kär igen avtar mer och mer.

Det finns många, många låttexter jag kunnat klistra in nu, därför tänkte jag ett tag inte ta en enda. Fast sedan slog det mig att det bara finns en som är helt rätt. Det var den låten som på sätt och vis satte igång allt, då är det väl passande att den får avsluta det med? Men nu när det är dags att posta det här inlägget inser jag att det finns en twist på det hela. Det är jag som äger en scarf jag fått av henne (som jag för övrigt är väldigt söt i). Inte tvärtom.

It's a good thing tears never show in the pouring rain
As if a good thing ever could make up for all the pain
There'll be no last chance to promise to never mess it up again
Just the sweet pain of watching your back as you walk
As I'm watching you walk away
And now you're gone, there's like an echo in my head
And I remember every word you said


It's a cruel thing you'll never know all the ways I tried
It's a hard thing, faking a smile when I feel
like I'm falling apart inside
And now you're gone, there's like an echo in my head
And I remember every word you said

But you never were, and you never will be mine

No, you never were, and you never will be mine

For the first time, there is no mercy in your eyes
And the cold wind is hitting my face and you're gone
And you're walking away (away)
And I am helpless sometimes
Wishing's just no good

'Cause you don't see me like I wish you would

'Cause you never were, and you never will be mine
No, you never were, and you never will be mine


There's a moment to seize everytime that we meet
But you always keep passing me by

No, you never were, and you never will be mine

(I saw you at the station,
You had your arm around what's-her-name
She had on that scarf I gave you
And you got down to tie her laces)


'Cause you never were, and you never will be mine
(You looked happy, and that's great)
No, you never were, and you never will be mine
(I just miss you, that's all)

'Cause you never were, and you never will be mine
No, you never were, and you never will be mine

There's a moment to seize everytime that we meet (hey, yeah)
But you always keep passing me by

No, you never were, and you never will be mine
'Cause you never were, and you never will be mine
(You never were, and you never will)
You never were and you never will be mine

There's a moment to seize everytime that we meet
But you always keep passing me by

No, you never were, and you never will be mine


tisdag, juli 24, 2007

Återfall, återfall

Ja, det har gått dåligt med det där att sluta röka i helgen. Det är nästan, nästan så att jag skäms lite. Jag försöker och har låtit bli att köpa, men det är svårt när söta människor bjuder en på cigaretter. Fast jag skulle vilja påstå att de minuterna av mitt liv som har försvunnit på grund av ciggen är värda det som upplevts i deras sällskap!

Mmm

Det står en ros i mitt fönster. Den levererades till mitt jobb idag. Jag minns inte om jag någonsin fått en blomma av någon annan än familjen förut. Jag tror inte det. Det krävs inte mycket för att göra mig glad, och det här gjorde mer än så!

måndag, juli 23, 2007

Not okay

Ibland frågar man sig varför ingen i granskningsledet säger ifrån, men roliga bilder kan det bli!



söndag, juli 22, 2007

Better

Ojoj, vilken helg det har varit. Igår skulle jag egentligen bara ha grillat, och sedan stuckit hem för att få en god natts sömn eftersom jag skulle öppna kvart i åtta på macken idag med... Blev det så? Njae, inte direkt. Det blev SENT, men ändå så fint. Jag har varit med om en massa nya saker, träffat människor jag aldrig skulle ha träffat om inte jag slagit upp sidan B9 i Dygnet Runt i torsdags. Tänk vilken enorm skillnad, små, små tillfälligheter kan göra. Jag är inte säker på vad som håller på att hända, men jag kanske skulle låta bli att oroa mig för en gångs skull och bara slappna av?

Och efter en snabb tupplur på jobbet direkt efter att jag slutat var det dags för Transformers med polarna, filmversionen av leksakerna som var såå coola när man var liten (och ja, de är fortfarande coola). Firma Bay/Bruckheimer levererar i vanlig ordning en stabil storfilm. Jag liknade det vid en grym 100-meterslöpare; kanske inte världens mest revolutionerande grej, men optimerad för att göra en enda enkel sak och göra den bra. Extra pluspoäng för att en del fräcka scener utspelades mitt på vägen som går över Hoover Dam, där jag själv traskade för inte så många veckor sedan!

Allergi

Händelserna de senaste månaderna har medfört något jättetråkigt. Vad? Allergi. Jag har tydligen blivit allergisk mot större delen av min musikkatalog. Varje gång jag utsätts för mina mest kära, mest spelade artister, kommer symtomen: obehagskänslor i kroppen, rinnande ögon, nästäppa, ångest. Det är tråkigt för jag tycker verkligen om min musik. Nåja, om man ska se det från den ljusa sidan blir jag tvungen att upptäcka ny musik, och med tiden kanske allergin går tillbaka. Jag har haft nässelfeber några gånger i mitt liv och den går ju över efter ett tag, så den här överkänsligheten kanske också gör det. Faktum är att det redan blivit bättre sedan jag skrev det här inlägget igår, så hoppet blir starkare.

fredag, juli 20, 2007

Alive!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! - He's back (the man behind the mask)

Hej, det var ett tag sedan jag hörde av mig. Först tänkte jag be om ursäkt, men fuck that. Jag har haft fullt upp med att leva!!!!!! Det är inte helt säkert än, men det kan hända att jag håller på att hitta tillbaka till något som fanns för länge, länge sedan. En bortglömd Alex, trots allt har jag inte varit singel på tio år. Inte konstigt att man tappar bort sig själv en smula.

Träning plus after work i onsdags, igår blev det promenad med min nya vän, första matlagningen för mig på länge senare på kvällen, samt torsdagssupande med polarna i soffan till en skön houseklubbs uteservering (vilket även inkluderade att jag träffade en trevlig flicka).

Dessutom hann jag med att tokshoppa elva plagg igår och idag, för pengar som jag egentligen inte har. Ensam, med mig själv som smakråd! Jag minns inte när jag sist handlade kläder själv, men det var både nyttigt och lärorikt för mig. Ett stort tack till expediterna som hjälpte till lite när jag då och då behövde stödhjul. Mannekängbilder kommer kanske i dagarna, så kan det här även bli en modeblogg. Sist men inte minst var det jobb idag, men nu är jag på fest igen så det ordnar sig säkert att jag börjar jobba kvart i åtta imorgon bitti.

På tre dagar har jag hittat på mer än vad jag i vanliga fall brukar göra på tre veckor. Och det hade inte kunnat kännas bättre.

onsdag, juli 18, 2007

Sushi XXL!

Det var ett tag sedan man käkade sushi, så på kvällens AW på Izakaya Koi tyckte vi att det var lika bra att slå på stort. 50 bitar plus lite Asahi satt inte helt fel. Mer än så behöver jag nog inte skriva, bilden säger allt... Vad gäller kvalitén tror jag nog att jag håller Hai på Davidhall framför det här stället, men det var gott ändå!

[Edit]Fick en bild till, så varför inte lägga till den med?[/edit]

Återfall

Här får ni något att gotta er åt: jag rökte två cigaretter igår. Come on, bring it on!!! Tyvärr kommer jag inte bry mig om några gliringar så mycket, det är inte så att jag har lust att gå loss på ciggen igen, jag tänker fortsätta försöka låta bli så får vi se hur det går. Två stycken på en vecka är nog lite bättre än ett paket om dagen ändå...


Vad gäller mitt psykiska välmående känns det mer och mer som om jag börjar gå in i en ny fas, vi får väl se var den tar mig. Idag är det i alla fall tvätt, träning och after work med polarna, och det kan ju inte vara fel!

måndag, juli 16, 2007

Två nya drömmar

Om jag inte minns fel var det i förrgår jag drömde att någon stoppade ner en kapsyl i min buttcrack när jag böjde mig ner. Kan det vara Mehmed, a.k.a M:et, a.k.a. Landsfadern som hemsöker mina drömmar som hämnd för vad han utsattes för på Roskilde?

Och i natt var det dags för mig att drömma att jag var far till en jättesöt pojkbebis, jag och mamman var sååå lyckliga. Det enda jobbiga med sådana där drömmar är att man måste vakna upp och inse att drömmen är en dröm och att verkligheten är det som gäller.

Nothingman

Först och främst vill jag klargöra att jag inte lyssnar på Pearl Jam, om nu någon mot förmodan skulle få för sig det. Med det avklarat skulle jag vilja tipsa om en låt som gruppen trots allt lyckats göra rätt, och det är Nothingman. Det är en sjukt fin ballad med en ännu finare text som jag bjuder på här:

once divided...nothing left to subtract...
some words when spoken...can't be taken back...
walks on his own...with thoughts he can't help thinking...
future's above...but in the past he's slow and sinking...
caught a bolt 'a lightnin'...cursed the day he let it go...
nothingman...
nothingman...
isn't it something?
nothingman...
she once believed...in every story he had to tell...
one day she stiffened...took the other side...
empty stares...from each corner of a shared prison cell...
one just escapes...one's left inside the well...
and he who forgets...will be destined to remember...
nothingman...
nothingman...
isn't it something?
nothingman...
oh, she don't want him...
oh, she won't feed him...after he's flown away...
oh, into the sun...ah, into the sun...
burn...burn...
nothingman...
nothingman...
isn't it something?
nothingman...
nothingman...
coulda' been something...
nothingman...
oh...ohh...ohh...

söndag, juli 15, 2007

"Snälla, får jag bara krama mamma?"

Så sa 17-åringen som är häktad för inblandning i knivmordet på 45-årige Rahim Mohammadian i tisdags. Rahim kom till Sverige för tre år sen, fem år efter hustrun och dottern. Såhär sa dottern: "De fem åren innan han kom saknade jag honom så mycket. När han kom hit blev jag lycklig. Jag tror inte att någon har haft en bättre relation än jag och pappa hade".

Ja, jag vet att jag är blödig. Men blir man inte ledsen över alla liv som förstörs varje dag, helt i onödan? Om den där 17-åringen är skyldig och fälls lär aldrig hans liv bli detsamma. Och mordoffrets familj? De hade nog hoppats på att få ha honom hos sig lite längre än i tre år, efter att ha väntat på honom så länge. Vad hade de för drömmar om framtiden, om hur det skulle bli i Sverige? Hoppades de på att få det bättre än där de kom ifrån? Nu kommer de aldrig att få veta.

Länk till aftonbladet.

WTF?

Det har varit en annorlunda helg. Det blev aldrig någon utgång i fredags, antagligen beroende på lika delar dåligt utbud och fylla. Därför stod jag och var väldigt sliten igår på mackens mardrömspass 12.45-22.15. Som tur var stod en stammis och höll mig sällskap i nästan en timme, fast det var tidigt på dagen och när jag sedan blev själv på eftermiddagen blev allt dödstråkigt.

Men men, ibland vet man aldrig vad som kommer att hända och det är kul när livet slänger oväntade saker i ansiktet på en. Samma stammis kom tillbaka någon gång runt nio, hängde kvar tills jag slutade och drog sedan med mig ut! Vi hann med två uteställen, ett av dem hade jag aldrig varit på, innan det blev dags för McDonalds.

Jag har varit så sjukt nere i sommar, och en del av problemet med deppighet är att man stänger in sig i sig själv. Därför var det riktigt nyttigt för mig att bryta lite mönster igår, få se platser jag aldrig sett och träffa människor jag aldrig träffat förut. Trots att jag bott i den här stan i hela mitt fucking liv var det ändå lite som att få uppleva en ny värld. I needed that.

Cod piece

fredag, juli 13, 2007

Inmoppad [edit]bajs[/edit]

Här sitter jag inmoppad i datorhörnan. Då var äntligen lägenheten fullständigt färdigstädad efter två fester och två resor, jag vill helst inte veta hur lång tid det var sedan här var helt blåst och fräscht sist. Det var i alla fall inte jätteskönt att försöka skrubba stövlarna och kängorna rena från skit, som tur var lyckades jag låta bli att tänka på vad leran till största delen innehöll!

Och ikväll har jag hittat utgång som låter som något precis i min smak: "Diskobox kör varannan fredag på nya innegården Yard. Det betyder sol och dans till italo disco, miffo hits, 80s bon bons, diskow itunes och gamla housedängor. Resident djs Ida Sessions och Lucy Daniels visar dig var skivskåpet ska stå." Sist jag var i lokalerna var för över ett år sedan när det var gayklubb med rullskridskokaraoke, om det kan toppa den kvällen så är jag mer än nöjd!

Dessutom kan lite gammalt hederligt supande nikotinfresta (nytt kvällstidningsord?) mig ordentligt, om jag står pall för det är det nog lugnt...

[edit]Men visst, det är ju fredagen den 13:e idag, så naturligtvis fick jag precis veta att Diskobox inte alls är idag som det stod i Nöjesguiden. Jakten på bra utgång går vidare...[/edit]

No, you can't have a pony

Idag tillåter jag mig själv lite skadeglädje, den här bilden är hur skön som helst!

torsdag, juli 12, 2007

Utan titel

Jag är nyss hemkommen från Carmen, och nu sitter jag och dricker en av mina manliga favoritgroggar: Malibu & mjölk. Möjligen är jag något bitter, för jag kom nog nyss på att livet inte är som på film, eller i böcker, eller i musikaler eller vilket valfritt fiktivt verk som helst. Lyckliga slut existerar inte på riktigt, utan är snarare något som bittra, giriga själar drömmer fram för att de vet att det säljer; folk vill ha solskenshistorier för att få glömma bort hur det egentligen ligger till.

De senaste dagarna har jag börjat fantisera om att en vacker dag kunna skriva ett blogginlägg som inte innehåller EN ENDA klyscha. Vissa som känner mig väl skulle nog (med ett skratt) sagt att det är ett totalt ouppnåeligt mål, men man kan väl få drömma? Hur som helst känner jag mig inte helt redo för en prestation av den magnituden just nu, så det får nog bli ännu en klyschig dikt i raden...

En sekund sen
Jag är
alltid en sekund för sen
Jag var
alltid en sekund för sen

Nu har jag
alla svaren
Nu vet jag
vilka orden
borde ha varit

Är det ett hån
från någon
Att jag förstår allt
i efterhand?
Att jag tvingas tänka
på allt som skulle ha gjorts?

Det är samma film som spelas opp
i mitt huvud
non stop

Så lyder domen
När man inte är i tid
Utan alltid
sen

en sekund för sen

En myrstack

Det hände något häftigt på macken i förrgår när jag plockade skräp i rabatten. I utkanten av en myrstack låg en gammal tuggummipåse som jag drog bort, tyvärr hade jag visst sabbat taket till ett rätt så stort utrymme där massor av ägg låg. Det som fick mig att sätta mig ner i några minuter och bara titta var sicket sjukt tempo det blev på myrorna. De sprang runt som galningar, bar varsitt ägg trots att det var större än de själva och på något sätt visste de alla precis vart de skulle ta vägen med sin last. På bara några minuters tid, myllrande i hundratal, hade de lyckats flytta vartenda ägg djupare in i stacken. Det var något fascinerande med hur målmedvetet, självuppoffrande, organiserat och snabbt myrorna jobbade. Jag kunde inte låta bli att tänka på hur världen sett ut om människor var likadana.

När jag gick tillbaka dit en stund senare var de borta allihop, varenda en av myrorna. Det var som om deras stack aldrig hade vänts upp och ner.

onsdag, juli 11, 2007

Thank you for smoking

Nä, nu får det vara nog, jag har rökt så mycket i både USA och under Roskildefestivalen att jag är trött på mig själv. En innan jag går och lägger mig och en imorgon bitti, sedan får det fan vara bra med cigg och snus på ett tag! Jag tänkte att om jag skriver det här blir skammen större om jag misslyckas, så varsågoda och kom med det väntade hackandet om att jag aldrig kommer att lyckas.

tisdag, juli 10, 2007

Naked

Det är märkligt hur man kan lämna ut sig i stunden, i ögonblicket, för att sedan ångra sig en smula. Ibland händer det att jag sparar texter som utkast i bloggen för att jag redan postat mycket, fast när det gått ett tag och jag tittar tillbaka känns det.. för privat? Jag kan inte komma på någon bra liknelse. Kanske som att det är okej att dansa på bordet på den där festen, just då; när man sedan nyktrat till och är på samma plats några dagar senare känns det inte riktigt lika aktuellt.

Jag är i alla fall glad att jag är världens klyschigaste, cheezigaste, mest brinnande känslomänniska, så jag bjussar på en dikt jag satt och skrev i min campingstol på Roskilde i onsdags, med en öl i handen medan solen fortfarande värmde. Jag tror faktiskt jag mår lite bättre nu, återigen handlar det om en ögonblicksskildring som kanske inte speglar hela mig all of the time. Men just då var jag helt inne i det jag skrev.

En rörelse i ögonvrån
utan att någon är där
En tagg i hjärtat
som inte går att få bort
En sexfilig motorväg
som slutar tvärt i ingenting
En grund vattenpöl
utan botten

En evig dröm
utan sömn
En varaktig värk
utan synligt sår
Ett nyfött spädbarn
med tusen vaggor men inget hem
En molnfri himmel
som väntar på sin sol

Jag är himlen, den nyfödde, drömmaren
motorvägen ner i den värkande avgrunden
Jag har allt som behövs
och mer därtill, långt mer
I've got it here, here, here and there
så då återstår bara frågan
Om jag känner mest, brinner mest, är bäst
vad hände, vart tog livet vägen?

Varför släcktes ljuset?
Varför tog mörkret vid?
Hur hittar man ut
När det varken finns väggar, golv eller tak?

måndag, juli 09, 2007

I'm on

Jahapp, jag kom hem från Roskilde någon gång igår natt. Folk frågar hur det var, men jag har svårt att hitta orden för att lyckas beskriva spektaklet. Hur sätter man ord på något som är både himmel och helvete på samma gång? När det var som värst var det en kamp för att vårt tolvmannaläger inte skulle blåsa bort eller bli översvämmat; när det var som bäst satt vi alla och festade, hade hur kul som helst inför nästa konsert. Och även om man tidigare, när man i över en timme stod och höll i partytältet för att de inte skulle blåsa iväg, tänkt "jag ska aldrig hit igen", så händer något sista dagen när solen kommer fram och allting börjar torka undan. Då kommer vemodet och längtan efter nästa Roskildefestival. Fråga mig inte hur det är möjligt. Efter tio år har nog det där jävla stället satt krokar i själen på en, hullingar som är svåra att få bort.

Tack alla ni som var med - bilder kommer framöver, när jag väl fått tag på dem!

tisdag, juli 03, 2007

I'm off

Jahapp, då åker jag iväg till Roskilde för att försöka få bra tältplatser... Vädret är ju inte sådär jättelovande, men med den där festivalen vet man aldrig riktigt hur det blir!

söndag, juli 01, 2007

Min radiostation

Med några enkla knapptryckningar fixade jag in min radiostation från last.fm längst ner i högerspalten på min blogg, så nu kan ni lyssna på låtar som jag någon gång spelat medan ni läser bloggen. Det sträcker sig från Mc Hammer till dödsmetall, så om inget annat lär variationen i alla fall bli stor...

Gah

Vaknade för en liten stund sedan, nu kanske jag äntligen kan slippa tröttheten som fått mig att däcka varje eftermiddag de tre senaste dagarna. Trist bara att man har massor att städa undan, men det var trevligt igår. Tack för att ni kom och hade skoj!

Tv-tips!

För ett tag sedan skrev jag om hur tragiskt det är med demenssjukdomar, och klockan åtta på kanal två ikväll visas entimmesdokumentären jag fick se i repris. Egentligen borde jag inte rekommendera den med tanke på hur sorglig den är, men jag gör det ändå. Enjoy!