söndag, september 30, 2007

Helgrapport (med bilder)

Visst är det en spännande rubrik på inlägget? Får ni många spännande bilder framför ert inre öga? Ledsen att göra er besvikna, men helgen blev precis som jag förutspådde: jobb och plugg. Och ändå är jag bara knappt halvvägs. Suck. Nåja, det är lugnt; jag vet att jag alltid fixar det till slut, så jag är inte särskilt stressad. Här kommer bilderna, och deras spänningsgrad reflekterar hur jag haft det mycket väl.

Jag väljer att kalla den här Lördagmorgon i läsesalen. Jag har nog aldrig sett den så tom, vilket inte är konstigt med tanke på att jag var den ende som var där när de öppnade klockan tio. Så går det när man är för snål för att köpa familjeterapiboken.


Den här är Mysplugg i sängen. Ett utmärkt ställe att studera på, där låg jag och lyckades få till en av tentafrågorna. Yay.

lördag, september 29, 2007

Bästa mobilabonnemanget!

Oh yeah, jag såg ett studenterbjudande och har precis bytt från Comviq kompis till ett ännu bättre abonnemang som är precis samma sak fast med gratis sms till ALLA nät och ännu lägre månadsavgift. Vad skönt att det för en gångs skull kan löna sig att vara student... Yay upphöjt till tio!

Nu ska jag fira med att kolla på gårdagens Idol, ska bli spännande att se vad som hände.

fredag, september 28, 2007

Turkhit

Okej, jag tar tillbaka det där jag precis skrev om att den här helgen inte hade något att ge. Det råkar nämligen vara så att jag känner ett geni. Ni som upplevde Hatten är din för cirka ett decennium sedan känner till fenomenet "turkhit", att ta en hitlåt och lägga till passande text & video. Jag presenterar med gränslös stolthet Landsfaderns Vin e skit:


Superhelg!

... ja alltså, kanske nästa. Inte den här. För den här helgen är det både jobb och en hemtenta som jag som vanligt börjar alldeles för sent med. Inte var det kul att börja helgen med att tvätta heller, det var så länge sedan att jag fyllde upp precis hela torkrummet - och det är inte litet. Men det gör inget, för så snart allt är avklarat har jag min spännande praktik framför mig. Och jag lovar att nästa helg kommer min stackars kropp, knopp och lever att få känna på att jag var sjuk förra helgen och upptagen den här.


torsdag, september 27, 2007

En bra dag till

Idag var inte helt fel. På grund av olika omständigheter fick jag dra igenom min åttaminutersredovisning på två minuter istället, och det var en riktig kick att improvisationsprestera under press - jag visste inte riktigt vad jag sa och var helt hög på adrenalinet ett tag efteråt. Trots detta lyckades jag sedan spöa en klasskompis i tre raka matcher NHL 2004, kan bara säga att han var en bättre förlorare än jag någonsin varit i hela mitt liv. Sedan bar det iväg till en annan vän som bjöd på middag, Idol och Guitar Hero (som vi slog flera rekord i). Tack för att ni finns! Nu ska jag strax lägga mig med min nya mobiltelefon, om bara min polare kunde dyka upp med den så...

onsdag, september 26, 2007

Skrapsår och plugg

Paus i Idol, och här sitter man med ett skrapsår som täcker större delen av låret. Fast det var det värt, för det blev mål på frisparken som jag fixade när jag bet i gruset (nej, i korpen finns inget gräs). Tänkte ta en bild på benet, men ni blir skonade den här gången. Sedan är det dags att förbereda morgondagens presentation som jag har vetat om i månader men sparat till sista kvällen. Men det gör inget, för jag är som bäst när det gäller. Och ikväll är en sådan där kväll när allting bara är vackert, så det blir nog mest mysigt att ligga i soffan och hålla på med skolgrejer. Nu börjar Idol igen, bye bye!

tisdag, september 25, 2007

USA-klipp

Jag har börjat gå igenom videoklippen från USA-resan nu. Spännade hur det ibland är först i efterhand som man börjar inse vad man egentligen varit med om. Som det känns nu har jag många härliga klipp att ladda upp, och det första får bli ett från i närheten av Death Valley. Tyvärr hade det hunnit bli mörkt, fast förhoppningsvis går den mäktiga känslan ändå fram. Tänk softisch på kvällen, efter att man vandrat omkring på en plats som kändes utomjordisk med hårfönsvarm vind och inte en människa i sikte. Glöm inte att skruva upp volymen, annars är det värdelöst!


The difference between art and porn

Ibland är människor bara så klockrena. Det här svaret gav den kontroversielle konstnären Andres Serrano på frågan "vad är skillnaden mellan pornografi och konst?":

Konst är dyrare att köpa och samla på

The psychologists psychologist

Här var en text för några minuter sedan, men för en gångs skull känner jag fan inte för att dela med mig. Det får bli mellan mig och personen som gav upphov till inlägget istället.

söndag, september 23, 2007

Sweet

Det har varit en bra helg, trots att jag varit sjuk. Det har ändå hunnits med en hel del, och idag kände jag något trevligt. Trots allt ansvar, all ångest och all brist på tid, så kan det vara rätt skönt att vara vuxen. Det slog mig efter att jag tillbringat söndagen med polarna på stan, varit shoppingrådgivare, unnat mig en ulltröja som jag egentligen inte hade råd med och sedan ätit fin laxpasta (plus ett stort glas mjölk) på Ölcafét. Kvällen avrundades med lite spelande och fightinggala hos en kompis. Livet behöver inte alltid vara så värst storslaget, ibland räcker det med de små sakerna för att man ska känna att allt är bra.

Bilden får bli en passande från igår kväll, vi kan kalla den "manlig kärlek". Vem sa att man inte kan spela fyra på Guitar Hero?

Didn't see that one coming

Okej, min gissning är att ni andra uppskattar "ring-a-ling"-programmen ungefär lika mycket som jag. Det vill säga inte alls. Men här har vi ett riktigt fint ögonblick, som man nog aldrig lär se igen. Jag har faktiskt liiiiite svårt för att tro att det är sant.


lördag, september 22, 2007

Mamma slår till igen

Morsan upphör inte att övertyga, här är en bild från mina föräldrars senaste semester i Strömstad. Inte lika imponerande som hennes förra bild, men mäkta fin ändå!

fredag, september 21, 2007

Virus

Vad skoj det är att ha blivit sjuk nu när det är dags för ens lediga helg. Hade tänkt festa, men vi får se hur det blir med det. Och samtidigt som jag sitter och gnällbloggar om att det är synd om mig kryper det omkring en fluga bredvid tangentbordet. Den ser väldigt, väldigt seg ut, jag hjälpte den precis upp efter att den råkat rulla över på rygg. Antagligen håller den på att dö. Undrar om den vet om det, om den känner det på sig?

Real News

Huvudnyheten på framsidan av gårdagens Metro var "Polisen maktlös mot värderånare". Spännande? Njaaaa, det var inte direkt så att jag läste resten av texten. Innehållet som följer efter sådana rubriker kan man oftast gissa sig till. Den organiserade brottsligheten har trumfkortet, och sedan uttalar sig säkert någon hos polisen om hur illa det är. Och så vidare...

Men om vi bläddrar vidare till sidan 14 hittar vi något helt annat, "Bybor sjuka efter meteornedslag": Peru. Över 150 bybor i Peru har insjuknat sedan ett ljusföremål fallit från skyn och bildat en 30 meter bred krater i marken. Troligen ligger en meteor bakom händelsen. Bybor som skyndade till platsen för att beskåda kratern, cirka sex meter djup och 30 meter i diameter har drabbats av illamående och kräkningar / TT. Där har vi dynamit! Jag blev ju grymt sugen på att få höra mer. Har vi kanske äntligen ett riktigt zombieutbrott på gång? Har utomjordingar landat? Fick jag läsa mer? Icke! Inte rättvist...

torsdag, september 20, 2007

Faces

Det är spännande hur man fungerar. Vissa dagar kan man känna att alla människor man ser är fula, äckliga varelser och att man inte riktigt vill vara en del av mänskligheten. Andra dagar är de personer man ser så fina, vackra och unika att man skulle vilja krama om dem allihop bara för att de finns. Tänk så mycket ens egen sinnesstämning påverkar hur man uppfattar verkligheten, som egentligen alltid är densamma rent objektivt sett.

Could've been

Ni vet hur det finns saker som man skulle vilja göra om. Sådant man ångrar, som man velat göra annorlunda. Resan som man aldrig följde med på, och sedan fick höra aaallt om under lång tid. Den där utekvällen då man jobbade, som visade sig innehålla allt och lite till. Den söta tjejen som spanade in en men som man aldrig vågade gå fram till. Det där ögonblicket där du sa fel sak, och som du inte kan släppa eftersom du intalar dig att allting skulle ha kunnat bli annorlunda... Eller, gympadojjorna som du aldrig skaffade men som finns kvar på datorn som minne. Aaah, jag smeker dem fortfarande då och då.

tisdag, september 18, 2007

King of the Ring

Alright, nu fick jag tag på bilderna från galan som var i lördags. Alla blev inte bra, men här kommer två fina i alla fall. Tyvärr lyckades jag inte fånga ögonblicket när en fransman fick ett knä i magen så att han inte reste sig igen, men man kan inte få allt!

I'm ok

Ben bryts bara
en gång på samma punkt
Krossa mitt skelett
gör mig immun
Så att jag bär mig själv
Så att det som väntar
inte kan komma åt mig

måndag, september 17, 2007

Blomköl?

Förutom en riktigt bra after work bjöd onsdagkvällen även på en hyfsat skön meny. Visst, stavfel i alla ära, men kan det ha varit en blind mulåsna som korrekturläst menyn på stället vi var på?



söndag, september 16, 2007

Noir désir

Självklart tröstköpte jag den där hoodien, hur skulle jag kunna låta bli? Pacman, som var med, hade en ängels tålamod när jag i vanlig ordning fick beslutsångest deluxe. Efter att ha velat mellan medium och large i ungefär en halvtimme fick det till slut bli L, i linje med oversize-grejen jag känner mig bekväm i för tillfället.

Överdel: Team Manwhore-hoodie från Bully
Underdel: Cheap Monday-jeans från Weekday

Youth Alcoholic

Det är nog tur att man bara lever en gång, för jag är inte säker på att jag orkat med två omgångar... I onsdags blev after worken till en pubkväll som höll på till lite för sent, i fredags blev jobbfesten nästan det där fylleslaget jag förutspått. Traditioner går inte av för hackor, och buffé med efterföljande bowling, ironidans till musiken som Gud glömde och sedan utgång är ett recept som sällan slår fel. Ändå hade helgen bara börjat.

Fem timmars sömn senare var det dags att piggna till, handla kläder på stan och sedan ge sig iväg på en fightinggala i tennishallen. Det är svårt att förklara stämningen om man inte varit med om den, men det är något speciellt med hur trycket i lokalen stiger när någon är på väg att bli knockad och publiken börjar vädra blod. Tänk er en flock apor som blir sådär vilda, skriker och börjar hoppa upp och ned som bara apor kan. Det är en passande bild (och ja, jag är också apa så jag är inte mycket bättre själv).

Men självklart slutar det inte där, och nu börjar jag närma mig orsaken till att jag inte riiiiktigt skriver på toppen av min förmåga idag. Vad gör man om klockan är elva på kvällen, man har sovit i fem timmar och ska upp och jobba klockan sju morgonen därpå? Jo, man slår följe med sina två kompisar som ska på fest och börjar sakta men säkert få en gnagande känsla av att man kommer att gå miste om något om man drar hem. Det är ju trots allt rätt så deppigt att cykla hemåt och möta strömmen av människor som är på väg åt andra hållet.

Självdiciplinen säger "Grabbar, ha det gött. Jag drar hem nu". Livet, den
här gången genom polarn, säger "Är du säker?". Och mer än så behövs inte. Självdiciplinen - Livet: 0-1 (eller var det 5-697, jag tappar räkningen så lätt). Hur som helst blir det en komplett kväll, förfest med nytt folk, utgång till stängningsdags samt en avslutande kebab. På något sätt lyckades jag förtränga att klockan började närma sig fyra och att jag skulle upp tre timmar senare. Att sega sig upp gav ordet surrealistiskt en helt ny innebörd.

En sak är säker, och det är att jag inte lär dricka något ikväll. Sedan bör jag gå och lägga mig tidigt om jag ska orka åka in till Lund och plugga imorgon bitti. Hur det blir med det? I'll leave it up to Självdiciplinen vs. Livet, the battle rages on...

lördag, september 15, 2007

I will follow you into the dark

Love of mine
Someday you will die
But I'll be close behind
I'll follow you into the dark
No blinding lights or tunnels to gates of white
Just our hands clasped so tight
Waiting for the hint of the spark

If heaven and hell decide that they both are satisfied
Illuminate the no's on their vacancy signs
If there's no one beside you when your soul embarks
Then I'll follow you into the dark

In catholic school, as vicious as Roman rule
I got my knuckles bruised by a lady in black
And I held my tongue as she told me "Son fear is the heart of love"
So I never went back

If heaven and hell decide that they both are satisfied
Illuminate the no's on their vacancy signs
If there's no one beside you when your soul embarks
Then I'll follow you into the dark

You and me
Have seen everything to see
From Bangkok to Calgary
And the soles of your shoes
Are all worn down, the time for sleep is now
But it's nothing to cry about cause we'll hold each other soon
In the blackest of rooms

If heaven and hell decide that they both are satisfied
Illuminate the no's on their vacancy signs
If there's no one beside you when your soul embarks
Then I'll follow you into the dark
I'll follow you into the dark.

fredag, september 14, 2007

Whatever

Idag är en sådan där riktig mellandag. Jag är inte jätteglad, fast jag är inte jätteledsen heller. Känner mig lite som en tom behållare, men jag får inte lika ofta känslan av att botten gått ur - och det är bra. Var på stan och provade lite kläder innan jag stack hem efter skolan, och det var deppigt eftersom de plaggen jag gillade av någon anledning kostade en förmögenhet. Är det verkligen normalt att en hoodie kostar 899kr, hur cool den än må vara? Vad fan, det känns inte ens som jag orkar vara fyndig när jag skriver. Det får bli en inventering av kontot, så kanske jag åker upp och gör slut på pengar imorgon. Ingen är så bra på att leva över sina tillgångar som jag!

Och nu är det dags för jobbfest, vilket jag har blandade känslor inför. Varför? Jo, det brukar bli riktigt skoj eftersom det är så bra folk som knegar på macken, å andra sidan brukar det sluta med misär utan dess like. Fast det är kanske inte så konstigt om standarddrickan vi alltid fixar främst utgörs av shots...

Hörs imorgon (om jag inte hamnar i koma)!

torsdag, september 13, 2007

Fantomskakningar

De senaste månaderna har jag mottagit några hundra sms fler än vad jag är van vid. Kan det vara därför det kändes som om min snusdosa vibrerade i träningsbyxorna när jag var på gymmet i söndags?

onsdag, september 12, 2007

Farewell/Goodbye, sweet glass

För ett tag sedan inträffade något tragiskt. Mitt enlitersglas, som varit min följeslagare sedan jag var tretton, gick i kras. Det var bara en tidsfråga, men jag hade gärna skjutit upp olyckan i tio år till. Glaset har stöttat mig genom många bakfyllesega dagar, så man kan säga att det har sin historia. Jag har till och med minnen från hur det blev mitt. Sportlov i sjätte klass, där jag spelade badminton fick man glaset på köpet om man köpte en cola. Det var där jag träffade tjejen som jag till och från var olyckligt kär i under ungefär tre års tid. Men nu är det dags att slänga resterna i soporna och gå vidare. R.I.P. (Rest In Pieces).

tisdag, september 11, 2007

Apropå allt

Igår fick vi se en grymt bra film i skolan, The Squid and the Wale. Grymt bra, grymt sorglig. Handlar om en skilsmässa samt hur den påverkar barnen, och den fick mig. Det är så skönt när filmer verkligen träffar någonting inom en, får en att känna. När jag såg den insåg jag någonting, och det är att separationen inte bara innebär att den ene får vissa av böckerna och barnen på udda veckodagar, att den andre får bilen och barnen på jämna veckodagar.

Ofta är det också så att den ena personen får livet, medan den andra får minnena.

Men senare sa en klok kvinna något, och det var att den som lämnar gör den andre en tjänst. Det var bra sagt.

Under tiden filmen spelades upp skrev jag ner fyra rader, och den här gången spelar det ingen roll om ingen annan förstår vad jag menar. Jag vet exakt vad orden betyder.

Ett rörelsemönster
speglat i själen
tunna trådar
drar hjärtat isär

Manlighet

På min födelsedag för drygt ett halvår sedan fick jag något fint av polarna, tre Hare Krishna-tvålar. Nu när jag är inne på den sista tänkte jag slå ett slag för tvålar. De är mycket drygare än duschtvål, dessutom känns det som man blir renare eftersom det löddrar tjockare och mer. Tvål - Duschtvål 2-0! Jag är redan medveten om hur extremt manligt det här inlägget är, så kommentarer om det känns överflödiga.

måndag, september 10, 2007

The return of förnedrings-tv

Ja, jag erkänner, så jäkla gött att Idol är tillbaka. Och nej, jag njuter inte bara av de elaka jurymedlemmarna; när Kishti började gråta till Unchained Melody var jag tvungen att lyssna på den när jag kom hem. Men det går inte att komma ifrån att en del riktigt sköna dissar levereras av Swartling & Co. Det här är kanske inte helt ordagrant, men jag tror det:

Jurymedlem: "Du låter som en kvävd böneutropare"
Offer: "Men kan inte det vara på ett bra sätt?"

Offer: "Nånting jag kan öva på tills om jag någonsin kommer tillbaka?"
Jurymedlem: "Du kan öva på att aldrig komma tillbaka"

Mycket bättre än så blir det inte...


söndag, september 09, 2007

Ouch

Jag har vaknat med värsta magknipet, vete fan hur det ska gå med träningen som är inbokad med polarna om två timmar. Visserligen är mina kunskaper i invärtesmedicin högst begränsade, men min hypotes går i linje med att jag under gårdagen endast käkade den där störda kebabtallriken samt en halv vitlökspizza på min pappas födelsedagskalas...

Utekväll deluxe

Ja, jävlar vilken kväll det var igår. Kan det bli något annat när man hinner med förfest, två uteställen och Sibyllaburgare innan klockan blivit sju på morgonen? Allting började hos en kompis, där jag gjorde ett musikmaktövertagande som skulle gjort självaste Hitler grön av avund. Flera näsor rynkades, men jag kom i perfekt stämning inför det som väntade. Sedan var det dags för Centiliter & Gram, ett ställe som är väldigt schysst trots att det ligger på Lilla Torg. Det spelas finfin housemusik på det mysiga dansgolvet, och utanför sitter man i sköna soffor och softar med öl medan man observerar parningsritualerna som alla de skumma människorna ägnar sig åt. Nedan kan ni se hur jag praktiserar nämnda beteende när jag suger musten ur polaren (de där ögonvitorna är inte spelade).

Tyvärr stänger alltför många ställen vid tre, men i det här fallet var det en välsignelse eftersom jag fick besöka en riktigt fin svartklubb. Allting var som på ett vanligt uteställe, säg Jeriko eller KB, fast fyra snäpp skabbigare. Eller inte allting, musiken var den skönaste jag upplevt sedan... jag minns inte när! Mardrömstechno när den är som bäst, vi dansade likt hypnotiserade galningar i två timmar tills jag inte orkade mer och var tvungen att fylla på min stackars färdigdansade kropp med lite snabbmat.

Fast sagan tar inte riktigt slut där, för nästa dag var det dags att pröva något från pizzerian som jag varit nyfiken på ett tag - Kebabtallrik deluxe. Ta en vanlig en och lägg till bernaisesås, fetaost och räkor, så får ni en styggelse som kändes bra till en början men som jag inte är helt säker på att jag borde klämt i mig när jag var färdig... Av förståeliga skäl är jag hyfsat slut nu, men fan vad man behöver sådana kvällar once in a while!


fredag, september 07, 2007

Do, do, do, do, what you want to do

Någonting slog mig igår, något som jag tror var en bra insikt. Jag har ju varit rätt så nere i sommar, speciellt när jag varit ensam här hemma och tankarna bara snurrat runt, runt, runt och runt i repris. Detta ledde till att jag hittade på massor av grejer med en massa människor mest hela tiden, och som vanligt klandrade jag mig själv för det. Varför?

Jag hade någon slags tanke om att jag, som inte varit singel på tio år, skulle lära mig att vara med mig själv. Landa i mig själv, kunna njuta av att bara vara ensam hemma en kväll och vara med mig själv. När det bara fick mig att må dåligt tänkte jag att det säkert bara var mer övning som krävdes. Eller att jag var dålig som inte fixade det. Men så i förrgår, när korpmatchen blev inställd och jag istället hade en utekväll med mina vänner insåg jag något jätteviktigt.

Att landa i sig själv, att lära känna sig själv, handlar inte det om att göra precis det man vill hela tiden? Som vanligt hade jag skapat mig en bild av vad jag "borde" göra, utan att reflektera särskilt mycket över vad jag ville göra. Så därför har jag bestämt mig; om jag mår bra av att ge mig ut, umgås med folk jag tycker om, se människor och bli sedd av dem, då är det fan i mig det jag ska göra också. Ses ute!

Och här kommer en bild som visar hur jag mös, så kanske jag revanscherar mig för den i underlägget under...

torsdag, september 06, 2007

OMFG

Jag är inte säker på om jag gnällt om hur svårt det är för mig att bli bra på bild i den här bloggen förut. Av någon anledning lyckas jag nämligen aldrig se ut på bild som jag tycker att jag gör i verkligheten, och nu tänkte jag bjuda på en glimt av hur det kan bli... Visserligen tillhör den här ytterligheterna, det brukar inte bli riktigt lika illa, men jag hoppas ni i alla fall kan få er ett minst hälften så gott skratt som jag fick när jag såg bilden!


Bröstattack!

Jag erkänner, kvällstidningarnas brist på bra ord senaste tiden hade nästan fått mig att ge upp hoppet. Och så prickar de in två ultrasköna på kort tid! Idag såg jag löpsedeln som sa något om en "Bröstattack" på Carolina Gynning. Nu hade jag tyvärr inte det höga nöjet att läsa artikeln, men jag kan se framför mig hur någon, med ett bröst i högsta hugg och skrikande i slow motion ("uuuaaaarrrrggghh", eller nåt), anfaller fröken Gynning.

onsdag, september 05, 2007

Praktik!!!

Idag fick vi reda på vilka praktikplatser vi fått, och för min del känns det som att jag rott hem en liten minijackpot. Det blev rättspsyk i Helsingborg, och för er som inte vet vad det är är det en plats där människor som begått brott och dömts till vård hamnar. Studiebesöket jag var på gav ett intryck av att det skulle bli riktigt lärorikt, så även om det tidvis lär bli tungt ser jag grymt mycket fram emot att efter fem terminer få pröva vingarna och se om det här med att vara psykolog verkligen är något för mig!

Fezbook

Jag var på min första trettioårsfest i lördags, vilket var grymt skoj. Orkar inte skriva så mycket mer än att det var riktigt lyckat, jag låter den här bilden som min polare la upp på facebook tala istället (bra ordvits va?).

tisdag, september 04, 2007

10 000!

För bara någon dag sedan passerade min blogg 10 000 träffar, vilket jag tycker förtjänar att firas med ett litet inlägg. Visst, det finns stora bloggar som har sådan trafik på bara någon vecka, men jag är ändå jätteglad över att mitt lilla krypin lockat så många på drygt ett år. Jag har ingen aning om vilka alla ni som läser är men ville bara säga tack i alla fall - det är ni som tillsammans dragit ett strå till stacken!

Tack för det

Jag gillar hur livet kan vara. I helgen var jag ensam på jobbet nästan en hel jävla dag, bakis, trött och allmänt nere. Jag skrev en riktig mörsardikt efter att det blivit mörkt, och precis när jag var som mest uppe i mig själv kom det in en kollega som jag tycker jättemycket om och som jag inte träffat på länge; hon stannade kvar en stund, tog ner mig på jorden igen, gav mig perspektiv och fick mig att må bättre. Så det blev den här texten istället för en riktigt grym dikt som inte gjort någon något gott. Ibland frågar man sig vad som är slump och vad som är förutbestämt.