Den generation som växer upp idag kommer kanske att se tillbaka på Lady Gaga som den rena popen (inget ont i det). För mig, som är så gammal att jag börjar bli vuxen, handlar det snarare om Madonna och Michael Jackson. Vad jag menar med "den rena popen"? Jag tänker på något enkelt, oförställt, som går rakt in i hjärtat. I dagens postpostpostmoderna samhälle har det gått så långt att ironin snart blivit uttjatad, och då kan det kännas som en befrielse när någonting skänker glädje utan att behöva bära på något annat budskap.
Spotifylänk: Theophilus London - Why Even Try - feat. Sara Quin
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 comments:
Skicka en kommentar