onsdag, februari 29, 2012

Räddaren i nöden

Finstämd pop. Att jag använt det som skällsord är kanske att ta i, men finstämd pop är något som tilltalat mig lika mycket som mellanmjölk. Det har varit trevligt att sova till Bon Iver på tåget, men det är inget jag lyssnar aktivt på. Allting har dock sitt undantag, för sex år sedan var det Gentle Touch och nu är det Azure Blue. Lyssna på Catcher in the Rye, och försök undvika att drömma er bort. Klarar ni det?

Spotifylänk: Azure Blue - Catcher in the Rye






Det är viktigt att snåla med kalorierna när man har ett stillasittande jobb!

1. Det är på fullt allvar den största semlan jag sett (och ätit).

2. Var hos päronen igår. Morsan har inte riktigt förstått det här med portioner.

3. Var ska detta sluta???

4. Det är tur att jag laddat upp med mycket energi... jag ska ju sitta still i arenan och kolla på hockey ikväll.







måndag, februari 27, 2012

Årets Hipstamatichöjdpunkter, del två av två

Här kommer då den andra halvan av den mycket, mycket vackra skörden. För den första delen (och tio bilder till) klickar ni här.




Kommentarer överflödiga




Mitt hjärta




Kraftiga Blair Witch-vibbar...




Ibland ser verkligen bilderna ut som om de är från ett annat decennium




Den långa trappan ner till underjordens pendlarhelvete




Utanför centralen, nästan på väg till en vän i Stockholm




Snö är så sällsynt i Skåne att man blir extra glad när den kommer




En kär kollega, även om bilden inte skvallrar om det




Självporträtt, med hjälp av insidan på en torktumlare




Vi återskapar våra trauman, scen från en av de läskigaste filmerna jag sett


"Tjena, jag tror det här var min plats"

Att biljettkontrollanterna väcker resenärerna har jag för länge sedan accepterat som livets gång, jag kan till och med beundra tågvärdarna för det fina sätt med vilket de behandlar oss människodrägg som befolkar deras tåg.

Något jag har betydligt svårare för är de civila som råkar ha en papperslapp med tryckta tecken på, och som förvandlas av denna. Någonstans inom sig har de en väldigt gammeldags konduktör, även om de tyvärr inte vet om det. När någon råkar sitta på deras plats spelar det då inte längre någon roll om platsen bredvid deras tillmätta är ledig, inte heller om resten av vagnen är ledig. Nej, det ligger i den internaliserade konduktörens natur att trakassera sina medresenärer. Inte av nöje, inte av lust. Nej, för att "rätt ska vara rätt".

Av alla dramer som utspelas varje dag får ett litet fåtal en oväntad utgång. Dessa hör också till livet, och skänker det ofta ett litet mervärde. Som alldeles nyss, då en hurtig ung man med keps och för tajta kläder informerade en djupt sovande man om vad som stod på hans biljett, som om det inte var uppenbart att den felsittande försovit sig och snart skulle ha tillräckliga bekymmer att ta itu med!

Den poetiska rättvisan finner vi i att platstjuven var så berusad att han inte vaknade, och där satt då polisen med byxorna nere; smärtsamt medveten om att hans polisbricka bara var av plast och inköpt på ICAs barnavdelning. Något senare kom den riktiga ordningsmakten, som med humor, tålamod och empati avhyste den berusade och yrvakne som knappt kunde föra ett samtal. Det kändes lite som minusgrader ute.

Så kunde den rättmätige ägaren inta sin plats. Måtte den föregående ockupanten åtminstone ha kissat lite i sina byxor, och måtte åtminstone en liten mängd läckt igenom.






lördag, februari 25, 2012

Jag förespråkar inte mord. Men det är befriande att fantisera om

Det är många gånger jag fått frågan om vad människor i allmänhet (och kanske jag i synnerhet) får ut av fiktiva hemskheter, inte minst med tanke på filmerna som tagit plats i mina hyllor under årens lopp. Det är först på senare år jag har svaret. Barn förhåller sig till världen genom lek, speciellt sånt som kan vara svårt att gå rakt på. Det är ingen slump att vittnesmål om sånt vi inte ska skriva om här är lättare att få fram om barnet får visa på en docka.
Vi vuxna är inte högre stående. En stor del av tjusningen med splatterfilm, våldsamma spel, rysare och autentiska avrättningar på nätet är att vi får bearbeta våra största rädslor på tryggt avstånd. Och ni kan för fan inte säga att jag har fel, för då hade inte Morden i Midsomer, Wallander och de jävla kvällstidningarna varit en institution i vårt samhälle.

Så. Jag är inte så svår jag heller. Egentligen var hela det här inlägget bara en förevändning för att det ska vara okej för mig att tipsa om en låt där en skön snubbe pratrappar om att knulla allting och knivhugga Bruno Mars i strupen. Befriande var ordet. Check it! Enjoy!


 

fredag, februari 24, 2012

Gmail ate your comments!

Eller riktigt så dramatiskt var det kanske inte. Hur som helst hamnade notifikationerna i skräpmappen, men nu har jag noterat, åtgärdat och svarat på det ni skrivit. Jag har även tagit bort döda/vilande bloggar från listan till höger, lagt till kaffeludret och ändrat lite annat. Egentligen hatar jag sådan här rapportering, men är man neurotisk så kan man inte låta bli att informera. Check it!


Bitch took my seat

Jag tror inte pendlingen är bra för mig. Det är vetenskapligt bevisat att det inte är bra. Borde gälla mig med, antar jag. Jag känner igen de andra på tåget, det är de som ställer sig lite bredbenta när tåget är sent och har lite extra bråttom in till stationen. Ja, för annars trillar man när inbromsningen är snäppet hårdare än i vanliga fall. Vi vet det och är vana.
Att vara sen från tåget betyder i sämsta fall missad buss, i bästa fall kapplöpning med de andra i ens släkte. Ett omvänt fast forward-lämmeltåg uppför trapporna. Väl inne i bussen ser jag att kvinnan som alltid sätter sig bakom mig nu passat på att sätta sig bredvid min plats. Vad handlar det om? Hade hon inte åtminstone kunnat ta min plats om hon nu ändå skulle se till att göra det omöjligt för mig att sitta där?
Hamnar på andra sidan gången om pannbandsflickan istället, annars sitter jag alltid långt bort. En medresenär som hon kanske känner börjar prata med henne, jag stänger av musiken för att kanske äntligen få veta minsta lilla fakta om någon jag delat mina morgnar med under så lång tid. Inget. Tystnad. Sedan kommer det där gänget som alltid gör mig osäker eftersom jag inte vet om de är svagbegåvade eller inte. På med musiken igen.






torsdag, februari 23, 2012

Ännu ett ålderstecken

Häromdagen var det något spån på MTV som satt och snackade om att Guns 'n' Roses skulle ha varit verksamma på 70-talet. Det gjorde inte direkt att man kände sig purung...



Årets Hipstamatichöjdpunkter, del ett av två

Det slog mig att det är nästan exakt ett år sedan jag sist sammanfattade mina Hipstamaticalster. Det var svårt att gallra, vilket förhoppningsvis tyder på en viss kvalitet. Check it!

Macken i Motala förenade sig med himlen

Mörrumsån

Vacker solnedgång på Gotland - nästan som att inte vara i Sverige

Frugan, hon är fan najs!

Rastplats utanför Ljungby, siluetten av min fina familj

Inför kidnappningen av svensexeoffret

Malmös blygsamma skyline, Turning Torso är smalast

Ren magi, kolla in hur strålarna från vattenspridarna blivit fångade

Fika i Kumla, röd saft mot vitt trä...

Plask i vattenpöl, symboliken i hur någon som växer för fort redan är på väg bort

tisdag, februari 21, 2012

The Sith wish that they had a dick so hard, 'cause it's long long ago in a pussy far far

Jag vet inte hur många gånger jag tänkt posta den här som veckans låt utan att det blivit av, men nu är det banne mig dags. Med jämna mellanrum snöar jag in totalt på den här låten, hur kan man göra något annat när man ställs inför grymt fyndig text (till exempel rubriken och "Me going legit would be like Jar Jar on speech therapy") och ett beat där basen nästan låter som att den skulle kunna vara samplad från Imperial March?

 
Check it, och hör hur svårt livet som prisjägare kan vara; Fett's Vette!
 

söndag, februari 19, 2012

Barn ljuger inte

"Pappa, du är krokodilen i bilen"

"Varför är jag det?"

"För att du är tjock och fet"


Inga kommentarer...








lördag, februari 18, 2012

Dags att hämnas på grannarna!

Det här är helt sjukt, efter att ha jobbat hårt med störningsjour och hyresvärd för att få tyst på grannarna under sätter istället grannarna på andra sidan väggen igång... Men efter någon timmes r'n'b på så hög volym att det lät som att musiken kom från våra högtalare är det nu dags att hämnas. Notera på bilden hur jag vänt på högtalarna för att maximera effekten, nu sätter jag igång helvetesmusik. Den nyfikne kan själv höra låten nedan.


fredag, februari 17, 2012

Checka Birons utrustning!

Det här inlägget borde egentligen tilltala modeintresserade med, inte bara hockeyintresserade. Jag skulle vilja att ni kollar in målvaktens skydd, som det är grym nostalgikänsla på. Nu för tiden är det standard att målvakter har vita benskydd, plock och täck, eller någon annan färg som går ihop med matchdressen i övrigt; något som Biron går ifrån.

Biron blir därför utnämnd till veckans mest moderiktiga NHL-spelare med sitt "back in the day"-statement, sånt här är det feta pluspoäng på!


Ett sott gkratt förlänger livet





torsdag, februari 16, 2012

Noooooooooooooooo - hur ska jag få råd?

Jag förstår att det inte är förnuftigt, men frågan är inte riktigt om jag ska ha den här Star Wars-360:n. Frågan är hur jag ska få råd?




Biblioteket knäcker!!!

Som stolt skattebetalare är det trevligt att då och då dra nytta av det samhället har att erbjuda en, vilket har lett till att jag den senaste tiden upptäckt att i princip allt finns på biblioteket (och att jag avnjutit en del). Blod Eld Död (om extremmetallens historia i Sverige, ny bok från i somras)? Check! Hungerelden (uppföljare till sjukt spännande Seven-wannabeboken Kråkflickan)? Check! Alla de senaste spelen, från Skyrim och Batman: Arkham City till kritikerfavoriter som Bayonetta och såväl NHL08 som NHL12? Check!!!


onsdag, februari 15, 2012

Mitt telefonförsäljarkrig

Ja, som vanligt pågår detta antagligen till största delen i mitt huvud, men roligt är det i alla fall. Efter ett missat samtal från nummer 08-525 027 10 för en vecka sedan googlade jag numret och insåg att det inte är något man behöver svara på.

Sedan dess ringer någon från det numret dagligen, och jag har gjort det till en sport att trycka bort det så snabbt som möjligt. Idag ringde det tre gånger, senast 20:43.

Som sagt inbillar jag mig antagligen bara att jag lyckas irritera någon i andra änden, men det ska bli trevligt att se hur länge det här fortsätter






Barbie Q



Tack till kaffeludret för bilden!

tisdag, februari 14, 2012

Har samlarutgåvorna gått för långt?

Sorry, det där var nog en skandalrubrik för att locka ett klick. Själv älskar jag sånt här, så länge det får plats i hyllan. Just platsbrist är en av de stora anledningarna till att jag inte skaffar utgåvor liknande den här längre, vem fan har egentligen plats till det där enorma Alien-huvudet som kom för ett antal år sedan? 

Handen på hjärtat, nördar, hur awesome är inte den här utgåvan av säsong två av The Walking Dead? Klicka här för fler bilder.


måndag, februari 13, 2012

Min konspirationsteori om iMessage

Jag - och många andra med mig - trodde nog att mobiloperatörerna slet sitt hår när senaste iOS kom med iMessage, som om det inte var nog med Whatsapp och Viber hade nu helt plötsligt deras kunder möjligheten att skicka gratismeddelande till varandra med det sms-program som medföljer luren. Spiken i kistan?

Det trodde jag också, och i takt med att fler och fler polare uppdaterade sina telefoner började jag skicka fler och fler meddelanden via den inbyggda appen (som i ärlighetens namn är snabbare och smidigare än Whatsapp). Sakta men säkert började jag dock upptäcka att det är ganska många meddelanden som av en eller annan anledning inte kommer fram som de ska, och som de flesta av er antagligen vet skickas de då som ett vanligt sms. Och vad händer då? Jo, då tvingas jag ofrivilligt ge Tele 2 pengar som de aldrig hade sett röken av om jag använt Whatsapp.

Med andra ord kanske mobiloperatörerna är ganska nöjda ändå. Jag hånar för det mesta konspirationsteorier, men det är inte helt otänkbart att mobiloperatörer världen över inte bara är nöjda, utan kanske till och med bidragit till att det jävla påfundet iMessage överhuvudtaget sett dagens ljus. Om iTalk kommer med nästa iOS kanske jag har mer rätt än vad jag själv vill tro.

Just det, om jag inom en snar framtid försvinner och senast sågs bli inföst i en bil med tonade rutor av män i kostymer hade jag definitivt rätt. Tills dess ska jag nog våga vägra iMessage. Vi ses på Whatsapp!


fredag, februari 10, 2012

Catherine: ett vuxet spel

Jag misstänker att många oinsatta, om de skulle tvingas sätta likhetstecken mellan film- och spelindustrin, fördomsfullt skulle anta att allt som produceras inom den sistnämnda idag liknar en Bruckheimer/Bay-popcornrulle; underhållande, lättsmält och lättglömt. 

Detta är en sanning med modifikation, för även om det finns betydligt fler konstfilmer med höga produktionsvärden än vad det finns påkostade "konstspel" existerar faktiskt även spel som utmanar spelaren på ett helt annat sätt än bara genom svårighetsgraden. För er som vill veta mer kommer jag då slutligen till poängen och länkar till min recension av Catherine, som i dagarna äntligen släpps i Europa. Check it!


tisdag, februari 07, 2012

Brandpanik & Extremkyla

Efter en tids stiltje råder åter inflation. Det finns ännu fler kvällstidningsord än de ovan i den här bilden, men ni hittar dem nog själva.





måndag, februari 06, 2012

Ursäkta Rockstar, men jag är uttråkad

Jag kände mig lite whinig när jag spelade Red Dead Redemption i förra veckan, resultatet läser ni i blogginlägget på L7!


söndag, februari 05, 2012

Gissa bilden (och filmen)

Såhär kan det gå om man är sjuk som jag, hoppas ni kan gissa vad jag rekonstruerat här. Tack till min dotter för att hon lånade ut Villa Villekulla till mitt experiment!





lördag, februari 04, 2012

Reflektion över lördagen

Utsidan av mitt hus slickas av blåljus
På insidan äter flammorna av sårade känslor upp syret
Hissen luktar rök och billigt rakvatten
Dunkandet i lägenhetsgolvet kompar skriken på andra sidan väggen
Två meter från porten, säljs bara socker och verklighetsflykt
Trapphuset stinker urin och slutar i ett galler, trappan fortsätter
Återvinningsrummet; kärlen överfulla av överkonsumtion
Och jag, jag är ett kalhygge


fredag, februari 03, 2012

Är det någon som minns Doom?

Vare sig svaret är "ja" eller "nej" kan ni checka min recension på L7, antingen får ni ut nostalgi eller spelhistorielektion av det!


onsdag, februari 01, 2012

"Pendlingskompisar"

Visst är det märkligt hur man kan sakna människor man inte vet någonting om, eller aldrig ens utbytt ett ord med. Var är du, pannbandsbruden? Oh, well - jag har åtminstone kvar "ska alltid först ut och sprang förut roligt uppför trapporna men är mer normal nu"-mannen.