onsdag, juli 25, 2012

Skammen

Jag förespråkar ju att man ska berätta om det man skäms över, så jag får väl praktisera det själv. Bilderna ni ser nedan visar min statistik i Modern Warfare 2, och det ofrånkomliga faktum att jag tillbringat drygt 383 timmar i spelets onlineläge. Vidare ser man att jag dödat 40 360 mänskliga motståndare, medan jag blivit överlistad 24 005 gånger. Det är helt bisarra siffror, och det är lätt att tro att man har någon form av kontroll över livet så länge man kan kontrollera skeendena i ett digitalt låtsaskrigskaos. Om det bara vore så enkelt.








tisdag, juli 24, 2012

Mass Effect-dagboken, del elva

Det är möjligt att det är felaktigt att analysera Mass Effect -serien på ett djupare plan, i grund och botten handlar det ju om en rymdopera där åtminstone jag inte sett några ansatser till att beröra några djupare frågor eller dra paralleller till det samhälle vi lever i. Däremot är det av största intresse att fråga sig vad som händer i interaktionen mellan spel och spelare, för faktum är att Mass Effect 3 givit mig en kvalitativt annorlunda upplevelse jämfört med Mass Effect 2. Till en början hade det mest att göra med att... Läs resten av inlägget här (direktlänk till inlägget på L7)








tisdag, juli 17, 2012

Läskroulette






Den bästa läsningen om Alien på år och dag!

Ni vet hur det är när man får gåshud helt enkelt för att något är så bra? Det var vad som hände mig när jag läste den här krönikan om mannen i Alienkostymen (ja, det fanns en man därinne, långt innan taffliga CGI-animationer). Läs, och förundras: Att återupptäcka skräcken.


måndag, juli 16, 2012

Tv-spel: min topp 20-lista (med nostalgi och motiveringar)

Jag tycker om att göra listor. Inte bara för att, utan också för att de ofta hjälper till att skapa något slags sammanhang och röd tråd i ens liv eftersom man minns en massa olika händelser och tidsperioder i sitt liv. Så här är en lista på de spel som ligger mig varmast om hjärtat, ändra från det att jag var liten till idag. Och med det finns minnen av den lilla ettan jag och kvinnan jag idag kallar fruga delade, sena kvällar med polarna i tonåren och en massa annat som det inte finns utrymme för här. Enjoy, och ni som känner mig får gärna påminna mig om jag glömt något (vilket jag säkert gjort).

1. Dark Souls (360) - det här spelet är renande, som att bli utsatt för ett trauma och sedan utöva hämnd på sin baneman.

2. Resident Evil 4 (GC) - det ultimata förenandet av fläckfri spelmekanik och fulländad spelglädje. Oöverträffat.

3. Grand Theft Auto: Vice City (PS2) - när förenandet av spelglädje, popkultur och nostalgi skapar en synergieffekt utan motstycke.

4. Last Ninja 2 (C64) - oförglömliga minnen och ett stort äventyr. Lyssnar på SID-musiken än idag, som jag äger på äkta CD!

5. NHL 94 / NHL 12 (SNES/360) - ett livslångt missbruk, där 94-upplevelsen överträffats först på senare år.

6. Tony Hawk Pro Skater 4 (PS2) - min enda stora kärlek i serien. Spelglädje i sin renaste form, och en utmaning som satt spår!

7. Dead Rising (360) - äntligen en Dawn of the Dead-simulator! Här återfinns min mest omhuldade achievement (7 day survivor).

8. Super Mario World (SNES) - bäst i serien? Skaffade som tolvåring SNES på releasedagen, kommer aldrig att lämna mig.

9. Worms (PC) - det här spelet är mer politik än strategi, inget spel gör att man tar mer illa upp än Worms.

10. Silent Hill 2 (PS2) - det mest skrämmande spelet någonsin, med ett av de bästa spelsoundtracken någonsin.

11. Shadow of the Colossus (PS2) - flera år före "konstspelsvågen", och kompletterar stil med plattformsglädje - i 3D!

12. Grand Theft Auto: The Lost and the Damned (360) - överglänser GTA: IV, underbart skitigt till och med för ett Rockstar-verk.

13. Street Fighter II (SNES) - från tiden då man fortfarande kunde lära sig alla moves. Julen 1992. Level 7, inga förlorade ronder. "Ya ta"!

14. Limbo (360) - man vet att en spelupplevelse är unik om den ger en ont i magen. Magiskt.

15. Micro Machines V3 (PS) - suddiga minnen från tonåren, men än idag en av de bästa multiplayerupplevelserna någonsin.

16. Leisure Suit Larry in the Land of Lounge Lizards (PC) - inte tio fyllda, och detta var min engelsk- och sexualundervisning. Använd kondom!

17. Call of Duty: Modern Warfare 2 (360) - jag skäms, men över trehundra timmar i multiplayer går inte att förneka.

18. We Love Katamari (360) - spelglädje vinner alltid i slutändan. Japanskt spel när det är så som jag vill att japanska spel ska vara.

19. Mega Man II (NES) - fråga mig inte hur många gånger jag varvade det. Kanske för lätt jämfört med ettan, men mysigt som få.

20. Burnout 3 (PS2) - bilspelen jag fastnat för räknas på ena handens fingrar, detta är det bästa och roligaste.


Bubblare (utan inbördes ordning)

Sim City 2000 (PC) - timmarna jag lagt ner på det här garanterar nästan en plats. Tänk att bubbelskyskraporna kunde flyga ut i rymden...

Ace Combat: The Belkan War (PS2) - Afterburnerarkadmaskinen satte spår i mig som liten. Av tre Ace Combat-spel är detta det som fastnat hårdast.

The Warriors (PS2) - långt innan Arkham Asylum bevisades det att filmlicenser kan förvaltas exemplariskt i tv-spelsvärlden.

Guitar Hero (PS2) - jag vill inte veta hur många timmar jag lagt ner på den här spelserien. Men jag vet hur roligt jag haft.

Killer 7 (GC) - kanske mer konst än spel, men ändå en upplevelse jag inte fått varken före eller efter.

Skate 3 (360) - återupprättade min tro på skateboardgenren. Så roligt har jag inte haft med ett sportspel sedan THPS 4.

Left 4 Dead (360) - fyra skärmar i mitt vardagsrum. Åtta spelare. Co-op/multiplayer har inte varit bättre under den här generationen.






























































lördag, juli 14, 2012

Varför hör jag ljudet av...

...sveriges samlade filmkritikerkårs motorsågar när jag ser det här?





fredag, juli 13, 2012

Den här snabbmatsmiddagen kostade över 4000

Okej, det kanske låter lite dramatiskt. Men faktum är att vi firade en försäkringsutbetalning. Någon kanske minns att vi hade inbrott i källarförrådet? Saker inköpta till ett värde av mer än 4000kr gav i slutändan en utbetalning på typ 170kr. Det var så komiskt att man bara var tvungen att göra något av det, därav köbemiddag!





Denna dagens uniform är alltid densamma...





torsdag, juli 12, 2012

Scream 4: LE på BD inkl. Mask - 19kr

Så, varsågoda att kommentera om hur filmen inte ens är värd de pengarna!








måndag, juli 09, 2012

Mass Effect-dagboken, del tio

Jag har skoskav. Det är i och för sig förståeligt, jag gick ändå i över fyrtio timmar i Shepards skor i Mass Effect 2. Slutet kom något plötsligt; när jag kämpat i evigheters evigheter med att samla mitt team och få alla att tycka om mig (ja, förutom Miranda som hade ett horn i sidan till mig ända sedan jag tog min blivande flickvän Jacks parti i en konflikt), ja då var det bara ett uppdrag... Läs resten av inlägget här (direktlänk till inlägget på L7)


söndag, juli 08, 2012

Mina tre favoriter - vilka är era?

Om man har spelat hundratals spel under tjugofem års tid, hur väljer man då ut sina favoriter? Egentligen kanske det inte är så svårt, min topp tre-lista är gjuten. Det är snarare de andra platserna som är svåra att komma fram till, jag frågar mig ofta vad jag missat. Last Ninja II, Dead Rising, Silent Hill 2... Hur ska man bestämma sig?
Hur som helst. Grand Theft Auto: Vice City - det som efter åtta års uppehåll på allvar fick in mig i svängen igen, den perfekta korsningen mellan popkultur, nostalgi och spel. Resident Evil 4 - ren spelglädje, att jag spelade det tre eller fyra gånger på raken när det kom säger väl allt? Och så Dark Souls, som påminde mig om vad spel en gång var, presenterat med modern teknik.






onsdag, juli 04, 2012

tisdag, juli 03, 2012

Mass Effect-dagboken, del nio

Det här hade jag aldrig trott efter att ha spelat den första installationen, men drygt trettio timmar in i Mass Effect 2 har jag utvecklat starkt positiva känslor för spelet. Älska må vara ett starkt ord, men det är inte långt därifrån. Jag har till och med skurit ner på mitt tvångsmässiga onlinespelande av NHL-serien.

Jag har inte spelat många rollspel i mitt liv, och så här i backspegeln börjar jag ana varför. Någonstans trodde jag att rollspel kanske handlade om att döda fiende efter fiende efter fiende efter fiende... Läs resten av inlägget här (direktlänk till inlägget på L7)
 
 



The breakfast of champions

(or of vascular disease patients)